400 frågor

Det sägs att ett barn i 3-årsåldern ställer ca 400 frågor om dagen. Pfffft. 400 räcker ju ingenstans, känns det som. Varje gång (eller okej, varannan, minst) Emilius öppnar sin lilla sockersöta mun kommer det en fråga.

Exempel på konversation vi hade igår vid middagsbordet:
- Mamma, vad är det där?
- Det är en boll
- Varför är det en boll, mamma?
- För att den är rund. Sådär ser bollar ut
- Varför är den rund mamma?
- För att den inte har några kanter
- Vad är en kant, mamma?
- Nå, ett skarpt hörn
- Varför säger du skarpt?
- För att det heter så!
- Heter... Varför heter du mamma?
- För att jag är din mamma, käraste barn
- Varför är jag ett käraste barn, mamma?
- För att jag älskar dej
- ... men varför älskar jag pappa då, mamma?
(vid dethär laget har jag börjat tröttna "lite" på frågeregnet)
- Nå, för att han är din pappa. Man brukar älska sin familj
- Varför har vi en familj?
- Nå, för att vi hör ihop.
- Vad är det?
- Nå, att vi är ett gäng som bor tillsammans, typ. Och tycker om varann. (Liksom, vad är en familj egentligen?)
- Varför bor vi i Esbo?
- För att vi bor här. PUNKT.
- Men varför heter det Esbo, mamma?
- DÄRFÖR att det heter så. Ät nu.
- Varför äter vi mat?
- ÄT!
- Men varför äter vi inte bilar, mamma?
- ÄT DIN MAT!! (och var tyst ens en frikkin minut, pliiis)


(alltså jag ogillar skarpt uttrycket "låt maten tysta munnen", men ibland, ibland, vore det faktiskt inte så dumt!)