Firarsvängen och en massa flaskor

Alltså denhär veckan då. Ett enda firande från morgon till kväll. Familjemiddag på måndag, körfest på tisdag, kompishäng på onsdag, födelsedag på torsdag och drinks på fredag. Herregud, hur ska en snart medelålders kvinna som jag orka med detta hiskeliga firartempo! Jag blir ju helt slut av att bara läsa hur mycket det ska firas. Men det ÄR ju rätt festligt att min arbetsplats och jag delar på födelsedagen, faktiskt. Tårta och skumpa ftw.

Gårdagen bjöd dessutom på ett extrafestligt moment, då jag började stämma flaskor, som vi senare skulle spela Happy Birthday på. Där stod jag, framför vårt stora köksfönster och hade lite småbråttom med stämmandet och blåste febrilt i alla flaskor och försökte få nån ordning på tonerna. Mera vatten, nej mindre vatten, nej vad är dethär för ton, nej va? vänta nu och blåste andan ur mej (alltså kan jag avslöja att det är svårare än man kunde tro att få det rent och ens höra vilken jefla ton det är man riktigt blåser). Jag var i själva verket så uppslukad av alla flasktoner att jag inte lade märke till de förvirrade byggubbarna som stod utanför vårt fönster och stirrade in på the crazy lady with the bottles.  När jag fick syn på dem fortsatte de bara att apatiskt stirra på mej med tom blick. Då jag lite senare rusade till bussen med väskan fylld av klirrande flaskor (som vilken ung stundetska som helst, medelåldern som bortblåst faktiskt) kommenterade en av gubbarna bara att "sulla on aika monta pulloa siellä". Mmmmhmmm svarade jag och rusade iväg.

Uuh uuh jag är så påhittig. Men det blev faktiskt Happy Birthday i D-dur till slut!