Vi läser Madicken, och i boken blir Lisabeth ensam i skogen och ropar på sin mamma.
Emil: Varför ropar hon på mamma?
Jag: Nå, hon kände sej ensam och rädd, och då kanske man ofta vill ha sin mamma nära.
Emil: Jo. Men varför ropade hon inte på pappa då?
Jag: Tja, hon kanske bara tänkte på mamma just i den stunden.
Emil: Fast om jag skulle bli ensam i skogen, då skulle jag nog ropa på er båda. För jag skulle tycka att det var bäst om ni båda kom och räddade mej.
Ack, dessa kärleksförklaringar vi får av vår 3-åring. De är helt enkelt oslagbart ärliga och fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar