Tredje advent

Lattjo söndagsmorgon i detta blåa hus. Mumin åt sonen, kaffe åt mor.

Triss i adventsmys

Semlor och örvärk

Efter att vi kommit hem från de pampesiska vinterlandskapen hade vi lust att baka, min son och jag. Det blev örtsemlor på färdig, ekologisk mjölblandning utan tillsatsämnen (älskar enkelheten i detta, på alla plan). Eftersom de blev syndigt goda hängav vi oss åt en semleorgie där vi käkade så magarna sprack. Men alltså, nybakta semlor med massor av smör. MMMMMM! Tillochmed Emil, som annars livnärt sig på mandariner de senaste veckorna, skrek mera mera i flera omgångar.

På tal om den unge Emil så är det nu självaste f*n att han ska måsta vara sjuk hela tiden. Öroninflammationen förnyade sig inom en vecka och nu är det ny antibiotikakur på gång. Stackars liten, säger jag bara. (och litelite stackars mej som ska vaka med honom om nätterna)

En bild som varken tangerar semlor eller örvärk, men som eventuellt får mej att tänka tillbaka på vår Österbottenvistelse:

Snöyra!

Det blev vinter i Vasa. Att fånga snöflingor  med tungan visade sig vara svårare än man kunde tro.

Uuh uuh Snö!

Hen som tappar, hen hittar

För en tid sen försvann mitt busskort spårlöst. Jag steg på bussen, stämplade kortet och då det var dags för bussbyte hade kortet gått upp i rök. I ett senare skede tappade jag min nya Marimekkomössa, samt vid ett annat tillfälle en vante. Mycket mycket störande. Nåväl. En dag fann jag plötsligt vanten i en korridor på jobbet. Wuppiduu. I förrgår då det var dagisdags och halarpåklädningskriget var igång blev jag lite irriterad på Emil som bara krånglade med sin ärm. Vid lite närmare efterforskningar visade det sig att det inte var Emil som var besvärlig utan ärmen som var trång, eftersom min mössa var ivägen. Wuuu-frikkin-huu! Igår tog jag mig dessutom tid att gå till HSL för att införskaffa mej ett nytt busskort, och ta-daa! - någon ärlig och vänlig själ hade lämnat in ett upphittat kort som bar mitt namn.

Hoppet är inte förlorat, inte ens för en som tappar sina saker.

Kalendern

Som ni såg så har även jag, som den trogna pysslande bloggmorsan jag är, tillverkat  en kalender åt min son. Ett kuvert per dag som innehåller nåt som Emil gillar (kurragömma, Muminfilm på datorn, legotorn, baka pepparkakor osv). Huvudsaken är att detta är ngt som vi gör tillsammans. Dessutom är korten gjorda så att vi senare kan spela memory då alla luckor är öppnade. 

Pyssel is my middle name.

Advent

Även i vårt liv blev det december, advent och lilla jul. Vi pyntade, hängde upp kalendern och vi bakade torra julstjärnor. En klassiker på denna blogg, dessa eviga jultårtsbekymmer. Vis av tidigare års fettbombsmisstag (alla minns vi mina friterade, medvurstsmakande tårtor från tidigare år) beslöt vi oss i år för att inte pensla med ägg. Resultatet? Kruttorra stackare till stjärnor som verkligen gav ordet poröst en ny innebörd. Emil insåg dock genast att det ju är sylten som är grejen och åt föredömligt många torkan till trots.

Uuh uuh vår kalender!

Sen åkte jag till Åbo på minisemester och tänkte att ni nog vill se en grynig selfie av mej på bussen.

Uuh uuh jag på en buss!

Precious

Okej, såg filmen Precious på Teema igår och känner starkt att vi måste prata ut lite. Den satte ju liksom min själ i gungning. Fick mej att tänka på detdär med beröm igen. Hur lite det kostar, hur lite tid och hur lite ansträngning det kräver att ge någon beröm och uppmuntran, speciellt i förhållande till hur mycket det ger.

Såhär: Hellre för mycket än för lite beröm. Hellre människor som tror lite för mycket på sin egen förmåga än människor som blir likgiltiga inför livet på grund av en förminskad självbild. Hellre människor som kan älska sig själva än människor som inte kan älska nån. Hellre människor med tro på sig själv och på andra än människor utan tro på något och allra minst på sig själva.
Att veta om att man är bra, fin, värdefull, smart, vacker, duktig, rolig och viktig är en livsavgörande mänsklig rättighet.

Så hörni: Precious. Se den. Och därefter gå ut och berika världen med beröm och komplimanger.

Fredagsmys

Vi startade fredagsmyset redan på dagen med att sitta i sängen och titta på Mumin.

Ibland är det lätt att älska sitt liv.

Uuh uuh Myyyz

Meddelande:

Vissa dagar slår det mej med den fullaste kraft: min unge är världens finaste. (Andra dagar verkar det onekligen sitta hårdare åt att se silverkanterna, trots att mina känslor ju är konstanta.)

Bästa barnet cyklar i Stockholm.

Emil, mitt livs största gåva.

Ifall nån undrar...

I helgen fördes en kort diskussion kring hur mycket ett kaffemått är. Vissa hävdade ca 10-15 g, medan andra (jag!) sade 7 gram och blev nedröstade. Påföljden? Sinnessjukt starkt kaffe som vi alla hade lite svårt att få ner.

Nå, nedan ser ni svaret:

Ibland känns det bra att ha rätt.

Helgsaldo

Det är en mkt givande helg jag lämnar bakom mej denna gång. Lite egentid i klädaffärer, kexbak, stugliv, fest och hemmachill. Klädaffärerna levererade bra, stuglivet var svart som i säcken på kvällen o vackert på morgonen. Sen gick jag på fest och delade en cider med en god vän (nya tider nu, liksom) och idag hade vi familjepicknick på övre våningen. Och allt detta har jag gjort i varierande och fantastiskt sällskapet. Dethär med ledig helg, hörni, det är ju grejer det!

Stugliv & två ivriga kebakare

Mellanmålet gav nya perspektiv.

Skryt

Inte för att jag på nåt sätt vill skryta över vårt geni till son, eller så, men asså: HAN HAR SOVIT TVÅ HELA NÄTTER I RAD I EGEN SÄNG!! (Som är fastklistrad i vår säng men liksom ändå!)

Bra veckoslutsupplägg, skulle man väl kunna säga.

Måndagsvisdom

Såhär en måndag i bussen på väg hem efter en 13h arbetsdag är det lämpligt att grunna över vad poängen med jobbet egentligen är. Och just idag är det bara att konstatera att en av poängerna med just mitt jobb är att se till att alla jag möter får beröm. Ung, gammal, nybörjare och mera garvad; alla vill få höra lite beröm. Och att en mörk novemberdag få ge det, och mena det, är ju verkligen himla fint. Bra jobb jag har va?

Radikalism

Ibland måste man pröva nya vägar i livet. Själv tänkte jag ikväll t.ex. prova på att öppna en bok istället för att dega i det sedvanliga tv/internet-träsket. Gillar mitt eget nytänk, så att hej bara.

Hälsn. Stor-Läsarn

Huvudsaken

Eftersom jag tillbringade helgen i saltgruvan medan min familj roade sig på mässa var det inte mer än rätt att jag fick en värmande tuliainen.