Väckningen

Bra grej: lade mig tidigt igår, sov en hel oavbruten natt och väcktes av en pigg Emil som hoppade upp i vår säng kl 06.15 med orden Mamma, nu far vi till tågbutiken! Han har tjänat in 5 lappar, något han var plågsamt medveten om imorse då han kom rusande till vår säng. Extrabra grej med detta var att det ej var en dödsdom att vakna imorse. 

Ibland har vi sömnflyt i denna familj. Med dessa ord säger jag gonatt.

Kulinaristfredag

Ber att få rikta er uppmärksamhet mot vår oerhört lyckade fredag, åtminstone vad maten beträffar. Spenatplättar till lunch (obs! Hemgjorda, svingoda!) och moussaka till middag (också kalasgod, skulle räcka minst två-tre dagar, finns en portion kvar). 

Inte för att vi skulle äta bara tråkmat andra dagar heller, men denna dag tog verkligen vårens kulinariska pris.

Var bara det jag ville meddela. Nu ska jag sova ca 100 timmar.

Muterskan

Jag har mutat min son för att själv slippa stiga upp om natten. Det blev en deal som alla inblandade var nöjda med. För varje gång Emil kommer till vår säng själv om natten (tidigare har vi alltså tvingats stiga upp mitt i bästa sömnen för att hämta barnet till vår säng), får han en lapp i burken. Efter 5 lappar går vi till tågbutiken och köper en vinsch som har har önskat sig. Hittills har det gått ypperligt, redan 3/3 lappar i burken! Alla är glada! Utom eventuellt plånboken, men det är världsligt.
Vad gör man ej för lite hederlig sömn.

Superwoman

Föga anade jag väl när vaknade denna gråa lördagsmorgon att jag bara några timmar senare skulle ha ett städat hem, nybakta bullar i en korg och middagsmaten i ugnen redan innan lunch. Medan bulldegen jäste passade denna superwoman på att sakta men säkert beta av det gigantiska bykberg som dolt hela vårt hjälpkök i en veckas tid. Idag kunde man också stänga locket till tvättkorgen.

Jag säger då det, ibland förvandlas jag till en riktig superhjälte i hemmet. 

Passade förresten på att baka en sats vackra och en sats goda bullar. Varför dessa attribut ej sammaföll i samma sats är ett mysterium. 

Dålig dag

Av saker som är dåliga med magsjuka, toppas listan just nu av

1) torka andras (dvs mitt barns) spyor medan själv mkt illamående

2) att instagram just denna hemska dag råka vara sprängfyllt av matbilder.

Bland annat detta har jag tänkt på idag. Samt på hur hemskt kräksjuka är. Hemskthemskthemskt.

Tjena och ett avslöjande

Det har ju blivit lite glest med bloggandet, det har det ju. En har helt enkelt inte orkat skriva, redogöra, berätta om upptåg och äventyr. Men kanske det blir bättring? Ingen vet.

Men jag känner ändå ett mycket starkt behov av att dela med mej till omvärlden av följande revolutionerande fakta, som jag har på känn att alla gått och väntat på: Jag har deklarerat, i god tid över 12 h innan sista minuten. Ibland förändras en människa. Det är tydligen helt oundvikligt.

Vi kör med omotiverade bilder på detta, så att dethär inte ska vara universums allra tråkigaste blogg (bara typ nästtråkigast):

uuh uuh, jag är så vacker på vappen

uuh uuh jag är så sportig på vappen

Landningen

Att april skulle bli stressig hade jag räknat med. Jag trodde jag var förberedd. Såhär efteråt kan jag lugnt konstatera att det kanske var lika bra att inte veta helt vad som väntade. För även om det har varit sjukt roligt, inspirerande, skrattigt, lyckat och härligt så har det varit så otroligt tungt. 

Nu måste planen vara att samla kraft, lyssna efter min intuition, min egen röst och vad jag vill. För mina krafter är tydligen inte outsinliga.

Började såhär lagom bra med att dricka rosé och äta sparris denna regniga måndag. Härifrån mot något nytt, nygammalt eller mot samma vanliga. Ingen vet. 

De Pratglada

Påskmiddag i Blå Huset. Alla pratar. Mycket. Sami höjer rösten och utbrister:

NU är det Min Tur! 

Vi var alltså sammanlagt 3 vuxna och ett barn kring bordet. Det är senast då man vet att det snackas en hel del kring vårt matbord.

Medelst denna anekdot önskar jag eder Glad påsk.

I'm Alive!

Hurra, jag lever. Var seriöst död igår efter det lilla kräkningsinfernot på tisdag kväll. Men nu, nu ska här jobbas, skidas, semestras och allt det där igen.
Bildbevis på att det icke enbart varit misär denna semester:

uuh uuh vi är så SPORTIGA

Självömkan deluxe

När man äntligen kommer sig iväg på efterlängtad skidsemester (slalom, en sportgren här i denna värld, som jag på riktigt kan) och får MAGSJUKA. Den känslan. Jag har ALDRIG magsjuka. Eländiga värld. Enda positiva är att Emil inte ännu insjuknat.

Sanningens minut

Jag bloggar sällan om nyheter och riktiga viktigheter, men kan ej låta detta gå onoterat förbi. Dagens Hesari levererar:

Ibland gör man nåt rätt ändå.

Hur man behandlar en hjälte

Det är fredag och ledig dag i Blå Huset. Dagen till ära tittar vi på Isot Koneet från Arenan. Emil vill kolla in bärgningsbilen, som körs av Kalle. Jag utbrister ett glatt Kalle Kalle Kalle, jeejeejee. Emil tittar på mig med allvarsam min och säger strängt Mamma, man skriker inte om Kalle. Det är faktiskt REGELN. Jag vill INTE höra mer skrik om detta. Tryck på play.

Yes Sir, Yes Sir!

Man behandlar inte hjältar hur som helst, det gör man ju inte.

Firarsvängen och en massa flaskor

Alltså denhär veckan då. Ett enda firande från morgon till kväll. Familjemiddag på måndag, körfest på tisdag, kompishäng på onsdag, födelsedag på torsdag och drinks på fredag. Herregud, hur ska en snart medelålders kvinna som jag orka med detta hiskeliga firartempo! Jag blir ju helt slut av att bara läsa hur mycket det ska firas. Men det ÄR ju rätt festligt att min arbetsplats och jag delar på födelsedagen, faktiskt. Tårta och skumpa ftw.

Gårdagen bjöd dessutom på ett extrafestligt moment, då jag började stämma flaskor, som vi senare skulle spela Happy Birthday på. Där stod jag, framför vårt stora köksfönster och hade lite småbråttom med stämmandet och blåste febrilt i alla flaskor och försökte få nån ordning på tonerna. Mera vatten, nej mindre vatten, nej vad är dethär för ton, nej va? vänta nu och blåste andan ur mej (alltså kan jag avslöja att det är svårare än man kunde tro att få det rent och ens höra vilken jefla ton det är man riktigt blåser). Jag var i själva verket så uppslukad av alla flasktoner att jag inte lade märke till de förvirrade byggubbarna som stod utanför vårt fönster och stirrade in på the crazy lady with the bottles.  När jag fick syn på dem fortsatte de bara att apatiskt stirra på mej med tom blick. Då jag lite senare rusade till bussen med väskan fylld av klirrande flaskor (som vilken ung stundetska som helst, medelåldern som bortblåst faktiskt) kommenterade en av gubbarna bara att "sulla on aika monta pulloa siellä". Mmmmhmmm svarade jag och rusade iväg.

Uuh uuh jag är så påhittig. Men det blev faktiskt Happy Birthday i D-dur till slut!

Ja, det är inte brist på fantasi iallafall

- Mamma, vi måst bygga ett sjörövarskepp! Och jag ska vara kapten! 

- Men om vi sku baka domdär semlorna först, så kan vi leka sen?

- Okej, sen kan vi röva alla semlor!

- mm, nå du kan ju vara Kapten Semla då.. (Fantasieggande, jag vet)

- Nä mamma, det går ju inte, för jag är ju Kapteeni Kala Enkelikello! 

Okej. Nå, Kapten Fisken Änglaspel är ju unikt iallafall, det är det ju.

Veckans bästa stund

Förväntningen är påtaglig i Blå huset. Klockan närmar sig Isot koneet-o'clock. Lätt veckans höjdpunkt, om vi frågar vår son.

Förarna Markku (brandbilsförare), Kalle (bogserbilsförare) och sist men inte minst Erkki, som kör bilen som flyttar containrar från plats a till plats b, är de mest omtalade personerna i detta hushåll in the history of ever. De skulle bara veta vilka megastjärnor de är i Emils ögon.

Omotiverad bild på världens största Isot Koneet-fän: