Tystnaden

Efter en dag i saltgruvan är det Guld, GULD! att få komma hem till tomt hem, svänga via butiken efter lite godis och slänga sej framför ett avsnitt av Orange is the new black. 

Sen blir det platina då resten av familjen ramlar in.

Kärva tider kräver radikala förändringar

Uuh uuh LUGG!

Livstecken

Ni kan pusta ut: vi är alla vid liv i denna familj fortfarande. Bara så förtvivlat mycket att göra att det helt enkelt inte har funnits en ynka extra minut att krafsa ner några sorgliga rader här på bloggen. Vi hoppas att det blir ändring på det inom nån vecka eller så.

Men jag kan ju underhålla er med att berätta att vi har hunnit vara till Stockholm med familjen, vara i Kotka, jobbajobbajobba, vara på Requiem i Musikhuset, göra intervjuer, träffa viktiga personer, ha mentorträff, vara på musiklekis, i parken, på gården, i butiken och detdär vanliga tjafset. Och så har min son fått sitt livs första jäähy på dagis pga extrem busighet.

Är en mycket matt och stressad kvinna just nu, så nu får vi helt enkelt invänta skojigare och slappare tider. Då ska här regna inlägg. typ.
Hej.

Sjukdom

Mina öron hör Borrelia. Min hjärna hör ond bråd död. Och mitt hjärta hackar så tinningarna spricker och mina tårar bränner under ögonlocken. Och så Emil, som till all lycka inte förstår allvaret, utan som glatt gömmer sej bakom en gardin i läkarens rum och ropar kuckuu och skrattar åt sitt eget skämt och beter sig just som den virvelvind han alltid är.

Sällan (läs aldrig) önskar jag mej sjukdom eller smärta. Men när jag sitter hos läkaren med mitt barn i famnen och han får diagnosen borrelia - ja då sitter jag nog där och önskar inget hellre än att dendär jävla fästingen skulle ha bitit sig fast i mej istället.
Modershjärtat - samtidigt det sköraste och det starkaste hjärtat.

Dip it baby!

Fredagsmys med tacos i detta hus. Såklart det är tacos då det är fredag, mys och Sami börjar sin semestervecka. Emil förhöll sig ganska skeptisk tills han fick stiga in i dippens förtrollade värld. Härregud, klart pojken måste få dip! Killen blev totalt såld och ville inte sluta dippa. Så var det med den saken, McDonalds nästa då.
Sen gick vi till parken för att stilla det dåliga föräldra/matsamvetet.

uuh uuh, jag flyyyger!

Den hoppande debutanten

Idag gjorde vi musiklekisdebut, Emil et moi. Vi var båda sjukt ivriga, enda skillnaden var väl kanske att jag lyckades hålla band på mej själv något bättre än min smått amoklöpande son. Vi hade laddat och peppat med Imse vimse, Bä bä, Blinka lilla och Lilla snigel ca 478 gånger sedan uppvaknandet denna morgon, så en liten besvikelse var det kanske att vi inte sjöng en enda bekant sång.

Men Emil var i sitt sanna esse, för på musiklekis får man sjunga, dansa, hoppa och springa. Alla hans favoriter i ett kompakt paket (enda som fattas är ju att koka, men det gjorde han resten av dagen istället). Speciellt detdär med hoppandet är ju väldigt aktuellt och viktigt hos oss just nu; något som blev tydligt på musiklekisen. Emil bara skrek av iver och ba Hooooppppaaaaa!!!!! åt alla andra barn, och de andra bara stirrade för att a) typ hälften av barnen inte ens kunde gå ännu, och b) dom andra inte kunde hoppa och c) inte var på långt när lika ivriga som vårt barn, eller så visade dom det inte lika intensivt som Emilius. Som tur lät Emil sig inte nedslås av detta utan skuttade glatt omkring för sig själv istället.

På alla sätt en lyckad debut. (trots att jag önskade att också min son skulle ha suttit stilla på dendär mattan en stund)

Spåkvinnan

Alltså JRo, då. Hon kan ju spå in i framtiden hon!

Kolla vad hon visste redan igårkväll på FB-chatten:

Den kvinnan visste då sannerligen vad hon talade om, för denhär dagen har ju inte precis varit något effektivitetsmässigt underverk, om vi säger så.

Så rätt

Efter en dag då det mesta har gått på tok och man kommer hem trött och ur led, då finns det inget som känns så rätt som att gå in till sitt sovande barn och tanka lite kärlek. Att få lyfta barnet i min famn, bära det till min säng och bara krypa ner bredvid var lätt dagens bästa stund.

Maslow kan slänga sig i väggen

Man kan ju lugnt påstå att det är sjukt mycket på gång nu. Bra sammanfattning av behoven just nu:

P som i pepp

Dagar som dessa, då det mesta har varit ett enda långt strul och mejlaringafixakollagreja, då är det i sanning fantastiskt att få stiga in i ett rum så fyllt av kvinnlig kompetens att det inte ens går att ta in. Att själv få vara en del av detta, ja det känns så himla fint. 

Pepp doesn't even begin to cover it. 

Allt har sin tid

Man vet att livet ser annorlunda ut nuförtiden, då man inleder en post-fest-söndag med att få sin kaffekopp uthälld av en fotboll som kommer flygande och har lunchmoussakan i ugnen innan klockan är morgon. 

Det mest annorlunda är väl att det känns rätt okej det också.

Two men and a ukulele

Som alla vid det här laget känner till är ju Samppan en överraskningarnas man. 

T.ex. så har han en ukulele.

Lördagsmyz i vår familj.

En trosfråga

Från Pythagoras till trosor. Det tycks vara snabba kast på denhär bloggen these days.

Idag hade jag en elev vars shorts var typ mindre än mina trosor. Då jag skojfriskt berättade det här hemma och åtföljdes av tystnad slog det mej att det är osäkert om det säger mer om mina trosor än om hennes shorts.

Pythagoras, vår gamle vän*

*av alla rubriker i världen tror jag bestämt denna hör till de minst sannolika att dyka upp på denna blogg.

Men alltså, detta har hänt:
Vi (Sami) grejar med vår spisfläkt. Han rådgör med mej om hur man ska räkna ut en vinkel. Jag skrattar och ser ut som ett levande frågetecken och i samma veva säger världens finaste Sami glatt men, vi kan ju använda oss av Pythagoras sats! Alltså who would  e-ver have thought att man nånsin skulle behöva detta igen? Eller ens minnas Pythagoras sats, eller - ännu värre - kunna använda sig av detta? Hursomhelst vill Sami, otroligt nog, fortfarande involvera mig i dethär och diskuterar hur man bäst går tillväga och ritar en formel på ett papper och funderar och jag känner mig dummare för var sekund som går för jag fattar och minns verkligen nada. Och samtidigt blir jag varse om en av de största skillnaderna mellan mej och min sambo: på högstadie&gymnasiemattan läste Sami så han fattade vad han gjorde medan jag läste för att inte få dåligt i provet.

Jag säger då det: livet - en enda stor överraskningsfest. Bäst att bara vara beredd på det mesta.

Glädjedödaren

När sambon funderar på söndagsmiddag och föreslår kebab, får ett njää till svar och ivrigt fortsätter med Ska vi laga pizza? Och man själv lite tyst svarar jag har handlat ingredienser till kållåda.