Jag tror att jag har missuppfattat vissa saker här i livet.
Några exempel på detta:

1) Har många upprepade morgnar vaknat och haft som första tanke "vilken tur att det är sommarlov". Ööh, vänta lite nu, i övermorgon är det NOVEMBER.
2) Då jag lägger mig på kvällen finns det faktiskt en litenliten röst i mitt huvud som säger att hustomten nog städar undan kappsäcken som ligger uppslagen mitt på golvet tills imorgon då jag vaknar. Men... alltså va? Vi lever väl inte på 1800-talet längre, då man (trodde man) hade hustomtar?
3) En annan grav missuppfattning är att jag tycks tro att jag är superwoman, trots att jag varje minut, varje sekund blir påmind om att jag INTE ÄR DET. Mantra: jag är vanlig jag är vanlig jag är vanlig jag är vanlig jag är vanlig jag är vanlig. Och en vanlig människa klarar inte av allt. åtminstone inte samtidigt.

I övrigt är jag trött trött trött. Känner mig som värsta tröga maskinen som måste vevas igång MANUELLT varje morgon. Och så måst man veva lite också under dagen för att jag ska hållas igång. Överväger på allvar en såndär ljusterapi-lampa som jag hittills har avfärdat som pjasas.

Piggt inlägg dethär. tror jag ska gå å dra något gammalt över mej istället.