om städning

Jag vet att jag bloggar alldeles för mycket om städning för att vara sund och normal (och käck!) men tydligen upptar städning en hel massa hjärnkapacitet hos mej.
Som de flesta hängivna beundrare säkert redan har listat ut, är städning+Hanna inte = sant.

Om man ändå absolut måste feja så är jag definitivt inte för att städa grundligt, utan istället för att bara ta lite på ytan, så att man kan inbilla sej att det är städigt.

+ för ytstädning:

• det går snabbt, vilket innebär mera fritid
• man ser snabba resultat, vilket innebär mera motivation (dethär med snabbhet är helt klart min grej)
• det känns ändå som om man uträttar stordåd, vilket innebär bättre självkänsla
• det tär inte på krafterna lika mycket, vilket innebär mera ork för fritidsaktiviteter och andra upptåg
  

- med ytstädning

• i något skede slår detta tillbaka med orkanliknande kraft, vilket innebär total handlingsförlamning inför faktumet att man verkligen måste hörnstäda

+ med hörnstädning:

• man kan med gott samvete bänka sej framför tvn och inbilla sej att man egentligen inte tittar, utan städar grundligt.

- med hörnstädning:

• det tar väldigt länge, vilket på alla plan är ytterst tärande och innebär mindre fritid och mindre fritid innebär sämre humör (Var käck funkar helt enkelt inte tillsammans med hörnstädning)
• första steget innebär faktiskt mera rådd (då man drar fram hörnskiten ut på golvet för att börja sortera). Detta skede suger allvarligt.
• man ser ingen ände på vad som kunde städas och göras om möjligt ännu grundligare än vad man har tid och ork med, vilket innebär lite dåligt samvete över att man ändå fuskar lite trots att intentionen var att vara noggrann.
• det tar i själva verket så länge, att man när man väl är klar borde börja med nästa hörnstädning (för att inte tala om ytan!)
  

Ja, även det otränade ögat kan här se, att hörnstädningen är i underläge i denna vetenskapliga jämförelse av dessa onda ting.

Vadan lära vi oss av detta? Börja aldrig hörnstäda. Man blir på dåligt humör, har ett sjukt kaos hemma i många dagar, ingen tid över för annat, konstant dåligt samvete och när man väl har städat undan hörnskiten är man alldeles för utmattad för att orka ta sej an ytan, och det är ju ändå den som syns. Försök nu sen förklara åt gäster som får andnöd, nästäppa och andra allergiska reaktioner av dammet att jåå, men vi har städat i hörnen! på ett käckt sätt.

Nejnej, sopa smulorna under mattan, tryck med våld in kläderna i skåpet och blir världsmästare i snabb skåpdörrsstängning (innan allt faller ut). Utöka "epämääräiset-högen" till två högar, slå ihop några diffusa och slarviga pappershögar till en stor och prydlig hög och slå dej ner i soffan å ät godis istället. Släck lampan vid behov ifall det mot förmodan ändå skulle synas några små spår och indikationer på att det kanske inte är så välstädat. Tänd några doftljus för att tona ner eventuell lukt; mysbelysning är alltid en hit. Och vips: Hej pigghet! hej gott samvete! hej fritid! och hej ytstädigt!



behöver jag förtydliga att vi har börjat hörnstäda?