Min mor är alltid så orolig över att mitt dåliga beteende och allmänna slarvattityd gentemot viktiga saker i livet skall reflekteras tillbaka till henne och att folk därmed skall tro att hon inte kunnat uppfostra mej. Därför kan denna historia ses som ett exempel på att jag också kan uppföra mej. Åtminstone ibland.
Om, OM jag skulle vara en ouppfostrad och otrevlig typ eller alternativt en bitter tant, så skulle biträdet på Stockmann ha haft en riktig rotimorgon imorse, eftersom det tog 24 minuter i kassan och 4 korrigeringskvitton före jag hade det rätta kvittot i min hand. Det var nog tur för henne att jag är så väluppfostrad, ljuv och förstående, för jag bara log och hörde mej själv säga "jag har nog tid att vänta". Utöver detta blev jag inte ens sur eller på nåt sätt irriterad över att hon inte kunde svenska. Smidig som jag ju är böt jag direkt till finska och sade "det gör ingenting, det går så bra så på finska". Undrar om hon reflekterar över detta ikväll; att hennes morgon kunde ha varit såå annorlunda ifall jag skulle ha varit någon annan, någon otrevlig typ eller alternativt en med kronisk, medfödd surfjärtism. (alternativt en som skulle ha fått en dålig uppfostran hemifrån. det har jag bevisligen inte. jag bara råkar glömma den emellanåt).
1 kommentar:
Men Hanna, du är ju jätte väluppfostrad och du sku ju, på riktigt, alltså aldrig bland människor, ens säga bä åt en hund för att inte tala om en gammal sur tant.
Din mamma kan vara stolt över det, det tycker jag som idag har urusla metaforer :)
hejsålänge!
Skicka en kommentar