Hur det egentligen står till

Som den globetrotter jag är, skall jag idag inte understöda VR, men i stället Matkahuolto. Samt slå ett slag för bilismen, då jag hoppar i en bil mot Hufvudstaden. Där skall jag min vana trogen, börja bråka och vara en little Miss Know-it-all, samt stå för den kvinnliga fägringen.

Läste igenom lite blogginlägg här, och insåg att jag varit en liten surpuppa angående jobb den senaste tiden och känner nu att jag behöver förklara mig. Alltså egentligen gillar jag ju mitt jobb med olika körer och vokalmusik i allmänhet väldigt, väldigt bra. Det tror jag t.o.m. att mina korister märker av nu som då. Men till saken hör, att jag kännt mig ytterst otillräcklig hela våren. Många saker har varit tröga och jobbiga på olika plan, vilket har lett mig in i villfarelsen att jag borde byta jobb. Det borde jag troligtvis inte. (främst för att jag ju inte kan något annat.) Men då jag känner mig skit går geisten ur mig totalt och istället för att kämpa lite, bita ihop och bara gå vidare, så surar jag helst under täcket. En mogen och genomtänkt strategi. Att bita ihop är inte min grej. (däremot tar jag gärna emot beröm, pris och lovord. Inga problem) Kul att märka vilken sucker jag är.
Men nu börjar saker och ting rulla på så som de brukar, alltså rätt bra, och jag inser att allt kommer att bli alldeles ruskigt bra ändå. Det gör mej ganska glad.

Så detta är alltså den nakna sanningen: jag har ett lågavlönat men fantastiskt jobb som jag gillar och också ibland är riktigt bra på.