Diktatorn och grisen

Detta har hänt: Den evigt pepparkakssugna jag går till köksskåpet för att hämta en eller fem pepparkakor ur kakburken det inköpta kexpaketet. Då jag öppnar skåpet faller ett annat öppnat paket ut ur skåpet och innan jag vet ordet av är det pepparkakor och -smulor över hela golvet. (halå, det är faktiskt inte mitt fel att saker faller ut så fort man nuddar i dörren.) Det uppstår en situation då jag tänker att en hund inte vore så dumt. Sopar efter bästa ork förmåga upp efter missödet. Tänker att ingen märker en smula eller två i hörnen. Fail.

Robert kommer hem.
Jag: Hej! Är du snäll å tar fram dammsugaren eller alternativt gå inte in i köket.
Rob (går in i köket): Vad är dethär?! Kom genast hit och städa.
Jag: Men jag har redan gjort mitt bästa. Jag klarade inte av att städa bättre.
Rob: Duger inte. Kom hit.
Robert har alltså utnämnt sig till Städ-Adolf och leker diktator.
Rob: Ta fram dammsugaren.
Jag: nej.
Rob: Vaddå nej? Ta fram dammsugaren!
Jag: Nej.
Hatar att dra fram fanskapet ur skåpet. mycket enklare att sopa ihop smulorna med en trasa.
Jag torkar och Städ-Adolf står bredvid och pekar på smulor jag missar på köksgolvet.
Jag: Förlåt att jag är en gris. men jag är en underbar gris!
Får en snilleblixt: Och du som gillar gris! Olen pala kuumaa kinkkua!
Rob: Och jag som hade för mej att grisar var renliga djur.


Hör mammas röst ända från Vasa säga stackars Robert.