...när man klär sig i eskimåkostymen för att våga sätta näsan utanför dörren, raskt traskar iväg mot sin destination för att inte börja frysa, går in i biblioteket, söker boken och i samma veva börjar svettas floder och hatar sig själv och eskimåkostymen för att den är så jävla opraktisk inomhus. Svetten kommer småningom, sådär så att man varje gång tror att man klarar det utan att börja klä av sig (men misstar sig gravt varje gång), först i pannan, sen lite över hela kroppen, sen under armarna, sen i ryggen och sist men inte minst mellan brösten och plötsligt badar man i svett, får panik och vill ut. Ute är det iskallt och eskimåkostymen är våt och svettig och inte alls varm längre och man hamnar i ett kontinuum där man inte vill vara inne och inte vill gå ut.
Härligt med vinter.
OBS! man = jag
1 kommentar:
De e just sådär som de e. Och för att tillägga en pytteliten intresse kommentar till händelseförloppet så ökar det inte trvisamhetetn när det inomhus också är uber kallt. Ja, hela processen med svetthelvete till jobbet. I bästa fall upp för trappan hem igen för att man glömt något, för att sedan rusa iväg för att man är sen och kommer genomsvettig ut, får kallt. Hett blir det igen för att man halvspringer, kommer in men hinner inte ta av sig före man (igen) är drypande för att efter en halvtimme inomhus hamna klä på sig halva garderoben igen för att man fryser.
Ja-a. Kylan e ljuvlig!
Skicka en kommentar