Hola!

Jag gör enorma framsteg i mina spanskastudier. Jag kan, efter en lektion, säga hej, vad jag heter, samt fråga nån vad den heter. Strålande. Detta kommer att gå fenomenalt bra för mej och jag spår redan hur jag på nån semesterresa kommer att kunna säga hej, beställa en öl, säga nej tack till snuskiga tjänster som folk tror att jag antingen vill köpa eller sälja, fråga om nån vill ligga med mej och annat av nytta för en turist av världsklass. Intressant grupp dock. I 1 timme (1 timme!) repeterade vi dialogen Hej, jag heter... vad heter du? Hej jag heter.. samt gick igenom böjningen för verbet att heta samt för verbet att vara. Efter denna timme gick frågan ut i klassen och vår modiga lärarinna plockade randomly ut en stackare att fråga sin bänkgranne Hej, vad heter du? Mannen såg helt förtvivlad ut, stammade fram öh öh öh, bläddrade i sin textbok (frasen stod också på tavlan och böjningarna av verben likaså), tittade skrämt omkring sej och tryckte ut något som liknade frasen hej, vad heter du? Alltså inget fel men eh, ba vi har just hållit på med detta i 60 frikkin minuter, alltså ba e du lite dum eller? (fick hårdträning i självdisciplin för att hindra min blixtsnabba lärarkissass-sida, som så gärna skulle ha velat markera och ropa jag vet, jag vet!) Kanske han bara råkade ut för extrem rampfeber. Eller så har jag alternativt råkat hamna i en grupp med trögtänkta. Båda alternativen är realistiska möjligheter. Oberoende tyckte jag det var himla kul och planerar att göra alla mina läxor jätteflitigt. Får se hur det går med det.