India baby

Det finns väldigt många stories att berätta om vårt Indien-äventyr. De flesta går under kategorin what happened in Goa stays in Goa, men lite ska ni väl få ta del av också. Här är ett smakprov:

Kl 11.50 på onsdagen satte två happy backpackers av mot flygfältet för att börja sitt äventyr i Indien. Köld, mörker, snö och storm byebye, hello sol och strand och paraplydrinkar. Men riktigt så enkelt var det ju inte. För det första var vårt flyg försenat från Helsingfors. När vi skulle byta plan i Istanbul tänkte det gå illa, eftersom duden inte ville släppa ombord oss på flyget då vi inte hade visum. Trots att vi kollat med ambassaden att finländare får on arrival-visa i indien. Japp japp. Härligt. Men allt löste sig och vi fick gå ombord iallafall sen. Före det hann jag knappra in fel kod i telefonen, så vissa agenter fick ta nattliga färder till mitt hem för att söka puck-koder. (Eftersom agenten är en specialutbildad, mycket intelligent varelse, hittades koden inte alls på det två koordinaterna jag angett, utan på ett helt annat ställe, som agenten själv luskade ut.)Väl framme i Indien var det i sanning mycket bökigt med on arrival visa. Efter böket visade det sig att min rinka var försvunnen. Oh joy. Efter många om och men med dålig kundservice från Turkish airlines, tog vi oss ut från flygfältet för att ta en taxi till tåget, som vi hade förhandsbokat plats på. Taxichauffören körde och körde, men hade ingen aning om vart han skulle och blev bara ettrigare och ettrigare. Häääärliigt. Efter en nästan 3 timmars färd hittade han slutligen fram till tågstationen. Efter lite mera bök visade det sig att vi inte hade plats på tåget heller. Jaha. What to do. Några snälla indier hjälpte oss att köpa "vanlig" tågbiljett (You know this is Our train, right madame?) Nåväl. Vi ställde oss på perrongen och väntade. Kollade åtminstone med fem personer att det var rätt perrong. Svettades och åt en minimal påse chips. Efter några timmars väntande inser vi att vi nog är på fel perrong iallafall, springer upp över bron till ett annat spår och ser tåget tuffa iväg mot Goa. Naaaaajs. I närheten finns ingenting, så vi väntar snällt på tågstationen i 3,5 timmar till. När vi väl är ombord på tåget är det ju sjukt fullt. Vi får hedersplats på golvet framför pissoaren. Klockan är då ca 17 på torsdag eftermiddag och vi har fortfarande endast ätit varsin 20 grams chipspåse. I tåget är det indier och småkryp överallt. Vi får varsin sittplats en stund, men visas sedan tillbaka till vår pissoarplats då gänget vill börja sova. Kl 00.30 kommer dock en julens ängel fram till oss och ger oss sina två sängar för de återstående 1,5 timmarna. Vi är i himmelriket. minst. Väl framme i Goa åker vi en sjukt dyr taxi, som inte heller hittar fram till vårt hostel. Camster hoppar käckt ut ur taxin och rycker några random dudes i ärmen, och med deras hjälp är vi framme i vårt hostel kl 04.30 på fredag morgon. Mätta, utvilade, och fräscha nyponrosor stupar i säng och sover till 13.30 följande dag.
Efter det hände saker, som ni inte ens kan ana er till... Menmen, what happened in Goa, stays in Goa. Bacardi breezers, sand, strand, sol, ananas, en roskis, några scooterfärder, en solnedgång, ett raveparty, god mat, många sms, förkortningar och goda skratt och ett och annat se-ri-öst hör till ingredienserna. Den nyfikne kan få en privat redogörelse av några av händelserna.