Plötsligt, när man minst anar det*, slår den till. Den obarmhärtiga tröttheten. Som förlamar inte bara hjärna utan också kropp. Såpass att man måste ta en tvåtimmarstupplur och falla i djup koma mitt i arbetet. Lustigkurrar, fiffikusar och besserwissrar göre sig icke besväret att kommentera orsak och verkan. Ibland är den obarmhärtiga onsdagströttheten helt enkelt värt det. Dessutom är det ju tur att man i obarmhärtiga trötthetsstunder som dessa råkar vara fri konstnär, som kan ta en tvåtimmarsnap mitt i arbetet. Det finns ju folk som tillexempel måste flytta (hata all slags flyttande), som i övrigt lever under samma usla förhållanden.
Som tur kan allt botas med lite glass.
*okej, med lite logisk slutledningsförmåga kan man kanske, om man har lust, tänka sej att man eventuellt nog visst anade något. Kombon lägga sej sent, sova lätt och stiga upp med tuppen brukar sällan vara en bestående lösning mot trötthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar