Vet ni känslan då ens nya sambo ringer och frågar om man minns var man ställde ner metalldelarna som skall skruvas fast under sängen, och man plötsligt känner blodet frysa lite till is då man minns att man ställde ner dem avochan på en roskislava, och sen kanske råkade glömma dem där? Och hur man sen när man försiktigt nämner att man kanske, kanske, råkade glömma att ta in dem från rosklavan, får höra att rosklavan inte längre står på bakgården och att metalldelarna nu är ett minne blott och att vi därmed har två oihopplockade sängar där den ena saknar metalldelar och den andra redan är såld? Den känslan är verkligen ingen höjdare.*
*lägg till att man själv är i tryggt förvar i Åbo medan den nya sambon slitit som ett djur för att få ordning på Helsingforstorpet. Låt mej upprepa: ingen höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar