måndag 31 oktober 2011

Icke-kosher-vakuum

måndag 31 oktober 2011
Men hörni, ibland slås jag av mild panik och tänker att jag tror jag ångrar mej och returnerar dethär barnet iallafall. Jag vill ha mitt liv tillbaka (och då har vårt älskade barn inte ens anlänt ännu). Det känns inte helt okej att slås av just denna panik, men hur jag än försöker rationalisera bort den så funkar det inte. Jag är inte redo för moderskapet. Inte redo inte redo inte redo. Inte det minsta redo för förlossning. Det knäppaste är att jag knappast är redo för alternativet heller. Ett omöjligt vakuum har uppstått där ingendera alternativen känns okej.
Dessutom är jag sanslöst förkyld.

3 kommentarer:

Prinsessan Heidi sa...

Hej, men just så där kände jag stundvis också! Och det värsta, alltså det ALLRA värsta, är att jag fortfarande ibland slås av känslan att: oh crap, jag har ansvaret för en annan människa i typ tjugo år framåt och egentligen för resten av livet, var finns stop and rewind-knappen?

Hanna, allt det där är okej. Du kommer att klara det, och du kommer att vara en fantastisk morsa för Omppisen. Kram, fina du.

muminmamman sa...

Idag när vi gick till parken funderade jag på att om jag just nu skulle möta nån som erbjöd sig att köpa mina barn skulle jag svara: nej, du får dem gratis och en baby på köpet om några månader! Jag tror det kallas för normala tankar, det känns inte okej, men det är normalt! (Eller så får du be socialen komma efter mina barn)

Hanna sa...

Åh, skönt att nån annan också tänker "förbjudna" tankar ibland. Ja, det är väl kanske "normalt" att tveka och tvivla. Men det är nog en lite otrevlig känsla.
Kram på er båda fina!