Då man är mamma rinner tiden genom fingrarna. Allt blir antingen ogjort, halvgjort eller hafsgjort, speciellt om man försöker sej på den ädla konsten multitasking. Vart tiden egentligen försvinner är det ingen som vet. Igår natt ställdes jag inför ett knivigt val: vyssja gallskrikande Omppelur eller kissa ner mej? Av två ting valde jag nr tre: sjunga
Sov du lilla videung åt gallskrikande skrikande Omppelur på armen och kissa samtidigt. Även det gick bra.
4 kommentarer:
Även jag har kissat med små barn i famnen. Det går förvånansvärt bra. Man upptäcker helt nya sidor hos sig själv som mamma.
Det är verkligen konst att klara av allt det där! Duktigt ;)
Hmm, dina dagar / nätter med Herr Omppelur förlöper ju precis som de ska: Tiden försvinner men "ingenting bli gjort" - låter mycket bekant :-) I själva verket uträttar du i det tysta oupphörligen små och stora saker, massor!
Ja, man hittar ju nya sidor hos sej själv genom detta moderskap.
Skicka en kommentar