(Skräck)inledningen på det nya året

Nyåret firades i goda vänners lag, och alla var glada. Årets första dag firades med att äta rester och gå på en fotbollsfilm (som visade sig vara mest en förhållandefilm och ganska lite en fotbollsfilm). Efter filmen började alla tankar snurra i mitt huvud och jag var tvungen att medge att Omppisen inte hade rört på sej en enda gång sen raketskjutandet natten innan, trots att jag bara legat på soffan hela dagen. Vi ringde jouren och körde iväg för en check-up. Det var inte riktigt såhär vi hade tänkt inleda det nya året, men vi försökte lugnt samtala om lite alltmöjligt för att lätta upp stämningen en aning och för att få tänka på nåt annat än allt det som snurrade i våra huvuden. 

Väl framme började de monitorera  hjärtljud och vi skulle räkna rörelser once again. Hjärtljuden lät normala och taktfasta och Omppisens föräldrar fick höra orden "nu kan ni andas ut", och vår omåttliga coolhet till trots föll kanske en lättnadens tår eller två. Lilla Omppeluren ville fortfarande inte samarbeta särskilt aktivt med sparkar, slag, svängningar eller annat och vi fick vänta på ett ultraljud för att säkerställa att allt ändå var som det ska. Väl inne hos läkaren konstaterades det att allt såg bra ut och att vi dessutom fått vår önskade julklapp: Omppu har svängt sig och huvudet håller på att fixeras! Den rörde sej helt normalt och vinkade åt oss även om inte jag kunde känna av en enda rörelse, och rörde sej tillochmed så livligt att läkaren inte kunde mäta allt det som hon hade tänkt. Vi fick åka hem med orden "välkomna att föda om några veckor då". Då jag vaknade på natten kände jag två små små sparkar som jag tolkade som ett Hej, sa ett Äpple! och somnade tryggt om. Och nu har jag zumba i masun igen och mon dieu, så jag uppskattar det!