Modetips

Jag: Åh, en såndär svart läderrock skulle jag vilja ha! Tycker du inte också att den skulle klä mej?
Sami: Du tänkte matcha den med din svarta fleece då eller?

badabomtsch.

Så ifall ni behöver modetips; härifrån tvättas det!

Från 0 till 1000

Sami ringde mej efter halv fyra i eftermiddags och meddelade att han redan var klar för dagen och undrade vidare ifall han t.ex. skulle hämta pizza med sej hem. Och säg mig, vilken dålig måndag blir inte bättre med lite pizza? Fiilisen i dethär huset steg till sisådär 1000 ungefär. Eller okej, kanske till 999 för att vi inte hade kall cokis, men ändå. Från bottennivå är det dock klar förbättring.

Ganska far from Zen

Igår var jag åter ute i länkspåret. Jag vet, jag tänker samma som ni. Igen? Och i detdär vädret?! Och när jag sprang förbi de tre andra människorna som också av okänd anledning begett sig ut i snöstormen tänkte jag att de säkert tänker att jag är en såndär som måste springa, busväder till trots. Och den tanken gav mig tillräckligt med tillfredsställelse för att kunna fortsätta springa och med hedern någorlunda i behåll komma helskinnad hem (because I tell ya, länken var vad man kunde kalla lite tung).
Det vore onekligen tillfredsställande att vara en som måste springa. Det ironiska är ju att det enda som kan få mej att uppnå detta länkzen är att springa lite mera. Så det får bli mitt mål för år 2013 - att komma ens lite närmare zen.

Charmtrollet

Vår son älskar ju som bekant uppmärksamhet. Jag har nu märkt att det är lukrativ business att ha med det lilla charmtrollet på uppköp, eftersom man ganska lätt får rabatt då Emilius fyrar av leende efter leende, skrattar och pratar och är sitt vanliga busiga jag. Och man säger ju inte nej till rabatt inte.

Uuh uuh, jag är så söt!

Så mycket bättre

Nu har vi kört mjölkfritt åt Emil i två veckor, och hej bara! Våra nattraivare har försvunnit. Såhär i efterhand kunde jag ju ägna några stunder åt att fundera varför vi inte gick till en läkare tidigare, men nu gjorde vi ju inte det och bättre sent än aldrig. Visst vaknar vi ju en del under nattens gång, men detta känns ändå som törnrosasömn i jämförelse med flera timmars vrål. Och jag har faktiskt inget emot att sova med Emil ifall han hellre vill det, så länge gallskriket inte kommer tillbaka. I något skede ska vi säkert försöka oss på nån form av sömnskola, men det är inte aktuellt just nu. Fram tills nu har det varit aktuellt att överleva, och sedan vi började märka resultat av dieten har det varit aktuellt med att maximera allas sömntid. Med denhär farten kommer jag dock att vara utvilad som en liten nyporos om nån vecka och då kan vi (kanske) ta tag i sömnskoleträsket.
Vad jag vill säga med detta inlägg? Att vi sover så.mycket.bättre.

Bra fiilis

Asså HEJ så bra fiilis det är i luften nu! Kanske är det ljuset, den tilltagande sömnen eller nåt annat i luften, men folk runt mej avger mycket lycka just nu. Och asså HEJHEJ sicken fiilis på jobbet.
Bäst att bara gilla läget så länge det varar.

Yeah!

Som alla andra finländare var även vår familj ute på isen i det soliga vintervädret.

Nu ska jag chatta lite med mamma på fejan. Det ni!

What a waste

Hörni, det är inte okej att det är -21 grader ute. Speciellt inte som solen skiner och det ser vackert ut. Det är hass på en fin dag att det är eskimåväder ute.

På minuskontot hittar vi ytterligare det faktum att jag igår tog influensavaccinet och idag har feber. Ba eh?

men hej, ingen dag som inte en LOLcat kan göra lite bättre.

Source: icanhascheezburger.com via Hanna on Pinterest

Onsdagen som tog slut

Okej, så denhär dagen var ju ingen direkt fest i Strömsöanda. Eller alltså; jag blev en gnutta entusiastisk av Radiodoktorns snack på väg hem från jobbet i afton, och ja, då börjar man ju onekligen fundera lite grann på hur det riktigt har varit idag. (inget fel på radiodoktorn; jag känner väl bara att jag är cirkakanske 50 år för ung för programmet)
Vi kan väl sammanfattningsvis konstatera att det är skönt att även denna onsdag har ett slut och att det snart blir imorgon.

En anekdot

Gåta:
- Vad är det som är grått, ganska hårt och inte alls noppigt?
Svar:
- Vår nya soffa!

Alltså: vi har inte igen köpt en ny soffa, utan enbart klagat i affären på att vår under ett år gamla soffa var noppigare än din farmors gamla 70-talsdito och totalt ihopsjunken, trots löfte om stabilitet och stadga. Så Furninova gav oss en ny. Den anlände kl 22.30 igårkväll. Ni ba eh? Men jo, det var ju så att flyttgubbarna ringde kl 19.15 och berättade att de står på Högbergsgatan med en soffa, men "ni bor ju inte här längre". Vi ba hehee, alltså nä, vi gör ju inte det inte. Så efter en lite pinsam moment lovade gubbsen att de hämtar vår soffa till vår nya adress då de levererat allt annat. Så de plingade på dörren kl 22.30. Slutet gott, vi har en ny soffa.

Sicken spännande anekdot för er alla!

Löparen

Igår var jag ute på en liten joggingrunda. Det var mkt mkt tungt och halt och mörkt och kallt. Det där med tungt kunde ju eventuellt avhjälpas med att fara ut och springa lite oftare än en gång på 5 månader.  De övriga rår inga goda krafter på.
Jag vill ännu understryka att jag, trots trötthet och matthet, istället för att se på tv for ut i länkspåret. Det händer ju liksom inte varje dag (obviously, med en frekvens på en gång/5 månader). Ibland undrar jag varifrån alla mina "goda idéer" kommer.

Aktiviteterna

Up next: Middag med saknad vän.
Ja, så var vi ju en snabbis till äpplet också idag. Jäkla massa rännande om ni frågar mej.

Sådär. Antar att ni ju vill ha lite koll på var jag är och vad jag gör.

Spännande!

Livet: det går rätt lugnt och långsamt till just nu va?
Jag: mm.
Livet: det gör ju det ibland jo.

Så jag tog mej en bulle för att fira detta tillstånd av stillastående. Om inte annat så för att i tider av stress, oro och magknip kunna blicka tillbaka på ett liv i lugn och ro.

(och alltid när man skriver såhär kan man ju ge sej fan på att det börjar regna vågrät småspik, brinna under fötterna eller komma aska ur näsan. Bring it on, jag e beredd.)

Dagens nyheter

Okej, nya Hesari är ju helt enkelt nåt att gilla. Både kaffekoppen OCH smörgåstallriken ryms med på bordet samtidigt som man läser.

Så spännande är mitt liv denna trista tisdag.

Dålig start

Hörni, nu måste jag skärpa mej med bloggandet. Detta är ju en riktig rotistart på bloggåret!
Men vi har haft kalas! Världens bästa Emil fyllde 1 helt år. Tänk, 1 år har jag varit mamma till denna lilla spjuver. Han älskar verkligen att vara i mittpunkten och sjåpar sej bäst han hinner så fort det finns en chans. Hans kalas gick med andra ord som smort!

Kvällen innan tänkte det dock bli ett inställt kalas pga mkt dåliga baknerver hos Emils mor. Emils far räddade situationen (och kakan som tänkte flyga i roskisen). Bakning är inte en dans på rosor det inte. Men vi lärde oss att även sneda, buckliga och lite lappade kakor kan vara goda.

Massor med jättefina paket. Och snören!

Min goda, sneda tågtårta! Det går aldrig som i Strömsö då jag bakar.

Mycket koncentrerad tårtätare. 

Bra inledning

Jaha, här sitter jag i min soffa och chillar med en avokadomacka efter dagens vedermödor. Ni ba chillar? Redan? Och jag ba jepp, mitt barn somnade nämligen kl 20.00 ikväll. Efter en 10 minuters ljudlös nattning.

A new beginning

Hej 2013- året då vi går lite tidigare och lägger oss, va? (och ätermindresockersportarmerläsermerklagarmindresovermerhittarinrelugnärmergladosvosv)

(Men man kan ju inte gå å lägga sej hungrig heller, så det är nog bäst att vi tar en sjuttiofjärde smörgås för idag först.)

Såhär firade jag in det nya året. Hoppas min beige klänning (!) inte är ett omen för hur året kommer att bli.

Uuh uuh jag är så glad!