fredag 8 februari 2013

Sömnskolan - första natten

fredag 8 februari 2013
Om insomnandet igår kväll gick som en dans på rosor var det minsann andra bullar på natten. Emil sov som en stock mellan 19.45 och 01.15. Efter det kunde man kanske säga att shit hit the fan. Ungen förvandlades till hysteriskt monster. Han har ju alltså varit van vid att få sova med mej det "andra passet" och han gjorde det ganska klart för mej att han tyckte att det var en bättre deal än dethär.

Mellan 01.15 och 03.15 skrek han nästan konstant, eller med 2-3 minuters intervaller. Jag gick in, lade handen på, men fick snabbt lyfta upp honom i famnen för att lugna honom. Lade ner honom tillbaka, ofta fortsatte gråten, på nytt samma sak. När han lugnade sej gick jag ut ur rummet. Såfort jag var på andra sidan dörren började gråtskriket. Gick in, lugnade och gick ut igen. Emil tystnade, men började på nytt skrika efter 2-3 minuter. Samma rumba jadibladibla.
Försökte - och lyckades förvånansvärt bra - att hålla mej lugn och konsekvent. 03.15 somnade han och sov till 06.00. Samma skrikfest började, men con fuoco. Han skrek, slog, bet, klöste och sparkade mej då han kom upp i famnen och var rasande arg. Jag var sjukt trött och blev till slut irriterad på pojken, mej själv, sömnskolan och världsalltet. Då samma 2-3 minutersintervall i skrikandet hållit på i en timme gav jag upp och kl 7 tog jag honom i famnen och gick till min säng. Han somnade på ungefär en nanomikrodels sekund och så sov vi en timme.

Vet att det sista var jättedumt och att det högst antagligen suddade ut de tidigare försöken i rummet. Men eftersom jag är ensam med Emil och ingen avlösning är att vänta förrän söndag bara måste jag få dendär timmen sömn för att orka busa, leka och jobba idag och imorgon också.

Om jag inatt tyckte att dethär med sömnskola kändes som det mest idiotiska någonsin? Svar ja.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har aldrig i egentlig mening sömnskolat mina barn, MEN i något skede har även jag blivit störd på att dela min säng med små sparkande batterier halva natten. Jag har dock dragit en gräns på att ca kl.5 är det ok att krypa upp hos mig. Bara för att man inte skall behöva stiga upp den tiden, har jag alltså helgat nån timmes morgonsömn. KOmmer man tassande mitt i natten blir man förd tillbaka i egen säng, men morgonnatten är ok. Så klockan 6 hos er kanske är helt ok !?
Lycka till o kämpa på!
Bansku

Anonym sa...

Hei,
pidin vanhimmalle lapselleni
aikoinaan unikoulua, muutaman yön
se vaati, mutta sitten helpotti.
Kun huuto yöllä alkoi, menin
huoneeseen, jos sängyssä oli
noustu pystyy, laitoin makuulle ja
taputtelin takapuoleen tai
heiluttelin takapuolen kohdalta
kunnes lapsi oli rauhoittunut.
En puhunut koskaan, ainoastaan
hyssyttelin hieman aluksi,
vaikenin ja lähdin huoneesta.
En muista montako kertaa se piti
ensimmäisenä yönä tehdä, mutta
seuraavana jo vähemmän ja
kolmantena yönä muistaakseni
kerran. Sen jälkeen yöt sujuivat
ongelmitta.
Sydäntä se itku raastoi siinä
vaiheessa, mutta kyllä kannatti.

Lycka till! :)

Anonym sa...

Jag ville bara säga heja heja och vitsi du är duktig som orkade så gott som hela natten! Och dessutom utan hjälpstyrkor! Få saker gör en så totalt nuts som sömnbrist, även om vi hittills haft det lite lättare än ni vad det verkar. Stor kämparkram till kommande nätter!
Jessica

Prinsessan Heidi sa...

Helt rätt, att köra sömnskola är ju utmattande och man bara måste få vila ut även om det "kostar lite". Kämpa på, du är superduktig som orkar hålla dig lugn, du klarar det! :D

Hanna sa...

Nämen Åh, så ni är fina, jag blir alldeles varm inombords!
Tack för alla fina kommentarer!

Och Bansku: jag tror du har alldeles rätt med morgonteorin!