En mindre upplyftande historia

Häromdagen fick jag för mej att ta en sväng in i en ungdomsklädaffär jag aldrig tidigare besökt, just pga epitetet ungdom/tonårsfeelisen man får då man ser klädutbudet. Sållade lite snabbt bland plaggen och fann mig plötsligt stå öga mot öga med ett rikt utbud av färggranna bikinin. Jee, tänkte jag med barnslig iver. Beach2013 - jag är redo! Plockade ner några storlekar och styrde stegen mot provhytten. Pedagogiskt nog började jag med den största storleken (mycket roligare att byta ner sej än att byta upp sej) och korvade på mej övredelen. Jaha, så omkrets+kupa=helt bra. Men eeeh, okej, måste visst lösa på axelbanden lite. Och lite till. Och. Beskådade underverket som kallas min kropp i det alltid lika smickrande provhyttsbelysningsskenet och kunde snabbt konstatera att a) det var sjukt obekvämt och b) man alltid skall välja en bikinimodell där brösten utan inledande 5-minuterstrix och jox når upp till kuporna.

Lyfte försiktigt mina urammade 30+bröst ur bikinin, klädde på mej och stegade ut ur affären. Det finns kanske en orsak till epitetet ungdom iallafall.