Min son är en konstnär! |
Han var också minst intresserad av alla att hans morsa skulle sticka iväg. De andra barnen grät hjärteskärande mamma pliis gå inte ännu, medan min son nonchalant ryckte på axlarna och sa whatever då jag försökte vinka ett kärleksfyllt hej hej, mamma går nu och sprang sen sin väg.
Jag var alldeles rörd redan av blotta tanken på att få gå på morsdagskaffe till dagis, sov oroligt och var för en gångs skull inte ett dugg irriterad på att Emil igen vaknade alldeles för tidigt.
Min son har kaverin! |
Av de tusentriljoner grejer jag kan sätta tid på att oroa mej för, är detta en av dem. Att Emil inte skall behöva vara ensam, utan få åtminstone en vän. Obetydlig grej för universum, gigantisk för Emil (och i dethär skedet främst för hans mamma).
3 kommentarer:
Och inte alls så obetydlig grej för universum heller, tror jag bestämt. Mvh signaturen "Har gått och blivit lite flummigare det senaste året"
Men seriöst. Det finns inget som är så viktigt som vänner.
Lina, du kloka kvinna. Tlnkte faktiskt på det efter att jag tryckt på send, för det är ju sant! Universum är en bättre plats om människorna har det bra och inte behöver känna sig ensamma. Så obetydligt är det nog inte.
Oh, så fint det där kortet är. Tror bestämt att Emil ärvt konstnärliga talanger av sin mor. <3
Och ja, vänner är det viktigaste av allt. Tänk så fint att Emilius redan nu som ettåring knyter egna vänskapsband.
Skicka en kommentar