Leva rövare

my future's so bright i gotta wear shades

 Då min son med sedvanligt sprudlande livsglädje satte sej upp i sängen imorse kl 06.09 och började prata och peta mej i ögat kändes det minsann som att äpplet fallit rätt långt från trädet. För en sekund ifrågasatte jag t.o.m. om äpplet faktiskt fallit från rätt träd.




Med tanke på gårdagens och dagens aktiviteter - springa runt, bygga lego, äta, springa runt på gården, leka i sandlådan, springa runt, rita, äta, springa runt, äta - är det inte så konstigt att jag känner mig smått bakis idag. Att vara hemma med Emil är kroppsligt ungefär lika påfrestande som att baila och leva rövare.

Uuh uuh vi pysslar!

Vi ritade ca 1,5 minuter. Om jag skulle få välja skulle vi rita ca 90% av tiden och springa resten. Nu gör vi precis tvärtom.


På dagis har Emil pysslat en fisk. Det måste antingen vara en racerfisk eller sen ger dom barnen lugnande innan det nalkas pyssel. Oberoende så är mitt modershjärta stoltare än stolt över att min son har pysslat en fisk.