Sommaridyllen

Stugpremiär för mej och Emil denna helg. Passligt tills vi kom ut upphörde regnet. Vi grillade korv och kastade sten i vattnet och körde gräsklippare och whatnot. Och nu är klockan snart 23 och vi vuxna väntar "tålmodigt" på att få riva upp chipspåsen och korka vinet. Och Emil, ja han hoppar i sängen och skriker och skrattar och busar och är så besvärlig att resten är på vippen att kasta ungen i sjön. Nånej, det sista är en överdrift. Men dendär idyllen känns onekligen lite avlägsen.

Stora steg för den lilla människan

Ibland sker det saker liksom lite sådär i smyg. Plötsligt bara står man inför olika faktum och ibland kan det hända sej att man fattar avgörande beslut på noll sekunder. Som idag, dagen som kommer att gå till historien som de stora framstegens dag. Helt utan förvarning visade det nämligen sej att jag ville börja använda etiketter i gmailen. Jag, som enbart haft alla mejl i inboxen (för tillfället 11872 stycken), kom på att jag ville skapa ordning och reda och skapade mej därmed en etikett för vissa mejl. (Alla ordningsnissar får en klump i halsen, magknip, hjärtklappningar, handsvett och paniktankar då de hör "alla mejl i inboxen utan varken etiketter eller folders", jag vet). Detta kändes så stort att jag genast ville dela denna glädje med den av mina närstående som jag visste skulle uppskatta detta mest av alla. Hen reagerade precis som väntat och blev både glad och upprymd.

Utöver detta glädjeämne verkar det onekligen som att detta är dagen då stordåd inträffar. Som imorse, då jag oförhappandes beslöt mej för att det var dags. Tiden var inne. Och så inhandlade jag en ryggsäck. Senast det hände var år 1996 på Kurres jakt och fiske i Vasa då jag just börjat ettan i gymnasiet. (Obs! Gymnasieryggsäcken är fortfarande hel, men det bör erkännas att den definitivt sett sina bästa dagar vad gäller renhet och fräschör.)

Vem kunde väl ana då jag vaknade imorse att detta skulle bli dagen då jag blev med praktisk ryggsäck OCH organiserade vissa mejl under en etikett? Livet upphör då aldrig att överraska.

Konstig dag detta

Som då jag röstar i EU-valet samtidigt som Timo Soini, och hela min familj fastnar på YLEs kameror. Och som då jag kommer på att jag i 26 graders hetta får lust att springa 10 km tillsammans med tusentals andra tanter och pyser iväg på Naisten Kymppi. Och som då hela famljen kl 22 kollar på hockey.

Saker man kan göra

När det är regnig måndag och man lider av dagen efter dagen efter, aka the dumb:
1. Äta 874 chokladbitar i sängen
2. se på tv-serier
3. se till att vara på jobbet i tid och där inmundiga absurda mängder kaffe för att hållas vaken, alert och levande.

Uuh uuh hälsokost!

Trött

Galet postkonsertmatt sitter jag nu och tar ut det sista av morsdagen med lite vin, lite ost och lite jordgubbar. Har tagit ca 10 tupplurer idag och längtar efter sängen, så det får helt enkelt bli fler skriverier imorgon. (fast alla vet vi ju att det är dagen efter dagen efter som är värst, så att vänta sig underverk av morgondagen är ju totalt onödigt).

Flow

Befinner mig just nu inne i nästbästa skedet av processen inför en konsert. Då känslan av att det kommer att bli bra har rotat sig i hjärtat. (bästa är såklart (oftast) sekunden innan konserten sätter igång. Älskar den känslan) Just nu kan jag bara vila i att we did good. Såhär långt har det varit himla gött på alla vis.
Att det mesta av min tankeverksamhet går åt till konsert denna vecka är föga överraskande - om än en aning stressande - med tanke på alla andra underverk som skall uträttas innan det är dags att få korva in sig i konsertklänningen och trä fötterna i konsertskorna och kasta den sista blicken i spegeln för en säkerhetscheckup (att man inte har toapapper hängande ur kjolen eller läppstift på kinden eller byxorna fel väg och sånt). Men nu är det bäst att bara njuta av flowet en stund. (för sen skall jag sistaminutendeklarera ikväll. det var det flowet det).

Strutsmanöver

Dagar som denna, eller vänta..veckor! som denna borde förbjudas. Vaknade imorse med att konstatera att jag helst av allt skulle gömma mej under täcket tills de blir fredag och konsertdags. Jag kan bara konstatera att jag verkligen inte är nån multitaskare. Alls. Vill helst ha ett eller max två moment per dag som jag gör ordentligt istället för att flänga runt huvudstadsregionen med huvudet som tredje ben och mejla, ringa, skriva, tänka, sjunga, kompa, fixa, prata, undervisa, förklara, smsa och andas. Det kommer att sluta med katastrof dethär ännu, det känner jag på mej (positivt tänkande är a och o i stressiga situationer).
Beställer en strutsmanöver nu, tack.

Ett, två, tre, verkställ!

I fredags:
kl 17.30 låg jag på soffan och scrollade Instagram
kl 17.31 sa jag åt Sami att jag har hittat en fin hylla som jag vill ha
kl 17.50 stod jag i Lundias affär
kl 17.56 promenerade jag ut ur affären med hyllan under armen

Ibland överrumplas jag totalt av mej själv och min stundvisa initiativförmåga.

Bildbevis på städig hylla och rent barn.

Vappen

Hur det kan vara möjligt att en vapp med total avsaknad av rojs och röv kan leda till denna utslagna tröttma, ja det vet ingen. Men idag var vår familj samt vår gäst iklädd pyjamas till ca kl 17, varvid vi tog oss själva i kragen och gick ut på bakgården och frös en stund.
Trots det ytterst sparsamma intaget av alkoholhaltiga drycker stod den yngre generationen för så mycket ståhej att denna vapp bra står sig i rojsjämförelse. (en drar sig till minnes en och annan vapp i hejvilt sus och dus samt rojs och röv).
Att få avsluta vappfirandet medelst orden Mamma, Emil tycker om dej, är väl bland de bästa avslut man kan tänka sej.
Tack till alla inblandade. Vappen, vi ses om ett år igen.