Detaljsinnet

Mycket barnbloggande nu. En episod från förra veckans Vasa-resa:
Momi mötte upp oss på tågstationen vid ankomsten och medan vi stuvade in vårt bohag i bilen fattade Emil intresse för ett märke på bildäcket. Han pillade, petade och frågade sedan, sådär lite irriterande som 2-åringar gör, ca 27 gånger vad detdär var för ett märke då? Mamma? Vad är det för märke? Mamma? Märke, vad är det mamma? Momi? Mamma? Mammaaaa?
Både jag och momi avfärdade detta nonsens och suckade lite och svarade mm, jag vet inte, släpp detdär nu, och tänkte inte desto mer på saken. På kvällen, då vi åter skulle åka bil, inleddes samma frågerumba igen om det där arma märket. Men då var moffa med och kunde genast rädda situationen. Ja, vi har bytt till vinterdäck och de är inte originalfälgar. Och Emil sken upp som en sol och ba Ja, moffa, det är ett annat märke där nu! Förr var där Peugeot-märket! Nu är det ett nytt märke där!
Lättnaden som lade sig i den unge mannens upprivna själ spred sig i hela bilen - vi hade fått svar på märkesgåtan.

Emil, 2 år - med ett rysligt gott minne och sinne för (bil)detaljer.

Episod slut.

Bra liv

Ibland får man klaga. Hur mycket man vill. På (nästan) vad man vill. Och ibland har man inget att klaga på. Som idag: inge klagande så långt örat kan nå. Idag har jag: fått två tikkarin av min sambo, ätit gourmet-lunch på Solna, haft några skojiga chattar, ett trevligt och inspirerande möte och nu tänkte jag gå och hämta hem världens koolaste krokodil från dagismaskeraden* och sen bara leka och busa med den krokodilen hela kvällen lång. Ibland får man konstatera att man har ett bra liv, trots allt.

uuh uuh jag är en krokodil!

*obs obs! En lär sig av sina misstag och inhandlade i år färdig maskeraddräkt många dagar före tillställningen skulle äga rum.

Ett minne

Nu när vi sitter på tåget till Vasa på väg till momi och moffa, kom jag ihåg en underhållande historia. Det hände sig vid den tiden, då momi var på besök i Esbo och utlovade barnet film från ipaden. Momi tryckte febrilt på paddan och den unge Emilius tålamod var likt en 2-årings mycket kort.

Emil: jag vill se film! Momi! Film!

Momi: Jå, du måst vänta lite, så momi får igång filmen först (fortsätter det febrila tryckandet)

Emil: film!! NU!!

Momi: (helt svettig) jamen jag måst klura ut var det var nu igen först!

Emil: det är youtube, tryck på youtube! 

Momi: jamen, jag måst hitta det först!!

Emil: arg och irriterad: TRYCK PÅ DEN RÖDA! Tryck DÄR! Där, detdär är youtube Momi! Skriv in text där Momi!

Jepjep, Emil 2 år - Momi 60 år 1-0 i ipadanvändning.

Suris

När man har brådis på morgonen. Och barnet sölar. Eller nä, barnet är ett barn. Men då det är brådis och man önskade att barnet skulle göra saker i vuxentakt. Och man är irriterad och sur och småspringer till dagis och hör sej själv säga kom nu åt barnet ca 48 gånger. Och barnet är surt. Och det är kallt. Och man kommer till dagis, ger ungen en snabbpuss och låter personalen klä av minieskimån för att själv likt en gasell på amfetamin springa till bussen. (Samvetet som plågar en. Dåligmammadåligmammadåligmamma) och SEN VÄNTA 20 MINUTER PÅ EN BUSS SOM ALDRIG KOMMER. I minus hundra graders snålblåst och man smidigt nog valt kjol dagen till ära istället för eskimåkostym. Senast DÅ fattar man hur dålig start på dagen detta är. (Surheten som uppstår då det går så jäkla få bussar just från vår landsortshåla och man helst ville bo i stan men inte har råd. DEN surheten.)

Bäst att utgjuta sej på bloggen för att få det ur systemet. Så att man kan hitta sin kreativitet, som ligger gömd under alla lager av surhet just då den borde vara överst. 

Hej.

Att sova eller inte sova

Häromdagen var jag på Operan. Jag var mycket ivrig, men det visade sig snabbt att jag var ganska trött och musiken var ganska sömninbjudande. Vet inte hur mycket jag täcks skriva att jag egentligen sov under den sammanlagt 3 timmar 20 minuter långa föreställningen, men om vi nöjer oss med att konstatera ...en del. Ehum. *Är intresserad musiknörd*

Men det var liksom bäddat för en vilostund. Långsam impressionistisk musik, inte en enda aria (vi ba what?) utan mer likt ett enda långt 1,5 timmars recitativ i dunkel belysning. Efter pausen beslöt jag mej för att vara lite pigg, för nu skulle det bli action då huvudrollerna skulle dö och alla vet ju att det brukar vara operans höjdpunkt. Men tja, även döden visade sig vara tyst och långsam i denna opera och jag måste medge att jag slumrade till under den hundra år långa andra akten också, eftersom allt bara var en lång lång upptakt till ett långsamt tyst döende (som iofs var bland de snyggaste, vackraste och estetiskt mest tilltalande dödar (?) jag sett på opera).

Nå, ingen är särskilt förvånad; jag brukar ha för vana att ta tillfället i akt då jag en gång kommer mig iväg på kulturella evenemang och sova en liten stund. Jag log dock lite i mjugg då jag tillsammans med mitt vanligtvis mycket vakna sällskap diskuterade intrigen efter akt 1 och vi hade lite olika uppfattning om vad det egentligen handlade om. (jag undrar om inte sällskapet i smyg sov en liten stund hon med) Det visade sig att jag kanske uppfattat mer rätt än hon ändå, och då sov jag ja, en del, under första akten. Ibland räcker det tydligen med att vara selektivt vaken.

Moving Still

Har inget annat på hjärtat än detta: Kom på konsert den 8.11.! Jättebra grejer utlovas!

Läs mera på Exaudios hemsida!

Fredagsgnäll (och många parenteser)

Men alltså, det här vädret. Är inte okej. Liksom: regnar inte, men ändå blir man blöt och får lockigt hår så fort man stiger ut genom ytterdörren. 

Låt mej upprepa: ÄR.INTE.OKEJ.

Slut på gnäll. Det är ju trots allt fredag. (Dagar som dessa kan jag inte låta bli att vara lite besviken på mej själv och mitt i övrigt eminenta yrkesval (ja och förutom lönen också då.) Hej saltgruvan, jag är på väg (i lockigt hår. Det får ni tacka vädret för)!

Saker jag är mera intresserad av

För att svänga en ganska negativ och irriterande sak till något positivt säger jag såhär: här följer en liten tre-i-topp-lista på saker jag gillar:

1. Att läsa välskrivna texter. Med detta menar jag exempelvis texter som innehåller kommatecken och punkt.
2. När dessa kommatecken och punkter råkar sitta rätt, ens på ett ungefär.
3. Meningar som är ställda som frågor och därmed slutar med frågetecken. Är detta för mycket begärt? (är ett bra exempel på en mening som är en fråga och därmed inte avslutas med punkt)

Utöver ovannämnda, bra grejer, gillar jag givetvis också jämställdhet och kanelbullar. Bland annat.

Sorg och glädje

Dagens glädjebud: Skattebeskedet med bud om närmare en månadslön i återbäring. Fest!

Dagens sorgebud: insikten om hur otroligt liten månadslön och årsinkomst en har. Man lever ej av körsång allena. Eller, man lever ytterst sparsamt. He e int bara ti spela å sjong ligger ej så långt från sanningen som en kanske skulle hoppas.

Morgonstund har skrik och shopping i mund

Inledde denna onsdagsmorgon med att sitta på badrumsgolvet och bli slagen och lyssnandes till gallskrik. Orsak? För att dumma, dumma mamma tvingar barnet att klä av sej pyjamasbyxorna inför avfärd till dagis. I skrikets och slagens epicentrum övervägde jag faktiskt att låta ungen gå i pyjamas till dagis, men ändrade mej då jag erinrade mej dendär svenska artikeln om de förhatliga nyhjälplösa föräldrarna som inte har nånsom helst ordning, hyfs och pli på sina barn och som låter dem gå i just pyjamas till dagis. (Kom t.o.m. ihåg hur jag arrogant såg ner på dessa fullständigt värdelösa föräldrar som inte klarar av att uppfostra sina snorungar till goda, välklädda världsmedborgare. Tji fick jag, den här gången också.)
Efter mycken vånda kom vi oss till dagis, och väl hemkommen drack jag mitt morgonkaffe och tänkte surfa litelite på galna dagarnas nätsida. Men vid min svans, kaffet tänkte gå i vrångstrupen då jag märkte att emedan jag ägnat morgonen åt itkupotkuraivaren på badrumsgolvet hade andra människor dedikerat sin morgon åt att shoppa upp allt i nätbutiken. För kl 8.20 var allt jag var intresserad av slutsålt.
Ack, denna stränga, materialistiska värld, där barn ej får gå iklädda pyjamas och vuxna hetsshoppar innan solen ens gått upp*. Obs: ironi.



Obs: ingen kritik mot alla er som shoppat upp allt på webben, skulle jag ha fått välja skulle jag också mycket hellre ha shoppat än suttit på badrumsgolv och lyssnat på skrik.