Kaptenen och diskaren

Idel guldkorn:

På väg hem från dagis. 

H: oj så roligt att se dej, hjärtat. Du e mitt gullegryn.

E: *stannar upp och tittar argt på mej* jag e int nå gryn. Jag e KAPTEN! Och jag bestämmer. 

H: jaha, nå vad är jag då?

E: *fnyser* Du är ett litet gryn som bara får stå i ett hörn och diska.

Busted

Ponera att man kommer hem sent efter intensiv jobbdag. Barnet är fortfarande vaket och efter x antal paja-läsa-sjunga-gånger får man nog och säger (ljuvt, givetvis) sov nu. Därefter utspelar sig följande dialog:

H: mamma går till köket, är jättehungrig och måste äta nåt.

E: jag vill också!

H: nää, det är bara mamma, du åt ju ren!

E: vad ska du äta då mamma?

H: jag äter bara ett knäckebröd.

Ponera därefter att man kommer till köket och ser påsen med pepparkakor och bestämmer sig för att byta ut knäckebröd mot pepparkaka.

Barnet fortsätter pipa i sin säng och man trycker ner några peppisar och går för att paja barnet.

H: Sov nu, lilla vännen min. *Pajar och pussar barnet.* 

Ponera därefter att barnet snusar i luften, sätter sig upp i sängen och frågar strängt: 

Mamma, varför luktar här pepparkaka? Åt du inte heller knäckebröd?

Problemet med fälgarna

Vår son har stigit in i varför-åldern. Vilket ju är en ganska underhållande ålder. Men hur är det meningen att man ska kunna svara på alla frågorna? Hittills har vi hållit oss till mera ytliga dimensioner, som varför det finns olika fälgar på bilar. (efter något hummande till svar och lite googlande på "fälgars funktion", bl.a. har jag lärt mej att fälgar i första hand är en utseendefråga) Kände mig bristfällig i min okunskap på fälgfronten, som ju var en ganska enkel match som enbart råkade falla utanför mitt kunskapsterritorium.

Idag blev det desto knivigare:
E: Vad gör du mamma?
H: Jag mejkar mej.
E: Får jag också mamma?
H: Nä, barn brukar inte mejka sej.
E: Varför inte mamma?
H: Nå, för att... barn är fina som dom är. (bet mej i tungan redan nu; vilket dåligt svar!)
E: Men du är ju också fin mamma. Varför mejkar du dej då mamma?
Ja-a, käraste barn, för att jag är ett offer för våra underliga skönhetsideal och känner mig otillräcklig? (fast det sade jag inte högt. Tror jag svarade för att jag vill eller nåt annat högst intelligent, varefter jag avslutade diskussionen med att avleda sonens tankar mot annat.)

Plötsligt kändes det ganska okej att inte ha ett bra svar på fälgproblematiken.

Random bild på frågeställare och svarare:

#TBT bussfärd på väg på café. Typerna på bilden har allt med
anekdoten ovan att göra.

Trouble in paradise

Hört ikväll:

Upprört illvrål av 2-åring:

Jag: vad är det frågan om?

Emil: jag har ätit snett på min smörgås och nu når inte osten ut till kanteeeeheeheeeeen!!

Mhm. "Oj nej".

Inte alltid lätt att vara vuxen, men sannerligen inte heller enkelt att vara två år.

Det som blir kvar efteråt

Detta med att visionera, planera, öva, öva, öva, planera lite till och öva ännu mer och sedan få genomföra sin vision och förverkliga konserter och drömmar. Fan va coolt alltså. 

Postkonsertsentimentaliteten som slår till är snudd på obarmhärtig. Då man inte kan beskriva i ord tacksamheten över så mycket. Då man blir nästan förlamande ödmjuk över all brahet runt omkring en. Engagemang, personliga satsningar, gemensamma satsningar och det oerhörda i stt få ledsaga andra till att följa sitt eget hjärta. Jag tror det är ganska unikt på jobbfronten, faktiskt. 

Exaudio och Circus Helsinki, ni förverkligade min vision och min dröm tillsammans med mej på ett fantastiskt sätt. 

En konsertgåta!

En dirigent bör alltid stiga upp i ottan för att rita gåtor då det nalkas konsert.
Lös denhär, den som kan. Eller, ännu bättre: Kom på häftigaste konserten på länge imorgon kl 21! Exaudio och Circus Helsinki i unikt samarbete. Jopphejdihejda.

uuh uuh, jag är så bra på att rita!

Vi fortsätter med bra flyt

Dagen då jag skall svänga runt Helsingfors olika hörn, ja se då börjar det givetvis snöa.

Mycket körig vecka, denhär. (höhö) Vaknade inatt och insåg att vi ju skall resa till Budapest på söndag. Vilket innebär att jag borde fixa, packa, greja i princip idag för att hinna med. Det blir i sanning spännande att se hur detta kommer att sluta. Förhoppningsvis med att vi kan landa i Budapest hela och ganska rena på söndagkväll. Nåja, i-landsproblem, trors allt. 

Exempel på varför denna dag ej har börjat så bra:

1. Är jättejättejätteförkyld. Hostar så slemmet strittar.
2. Min cykel har blivit stulen
3. Sami har ätit upp all choklad.

Trots att nr 3 svider tänker jag ändå att nr 2 kanske är värst. Plus att förkylning på konsertveckan är minst sagt olägligt.

Ingen vill ha mitt liv idag.

Hört idag

En elefant balanseeebrade...

Annat då? Nä men vi bakade en sats äckliga kex, min son och jag. Alla som känner mej känner även till mitt livslånga och passionerade kärleksförhållande till kex och jag är verkligen inte knepig då det kommer till kex - allt går. Men de vi bakade idag - jag är besegrad: allt går verkligen inte. Mitt enda krav? Att de ska vara ätliga. Det var dessa ej. Men Emil tyckte ju det var kul att baka, såklart.  Vad gör man inte för barnen, säg. Obs! Ironi. Massor med ironi. Och en mininypa bitterhet.