The flashy Playboybunny

Det blev en gyllene medelväg: varken man med kostym och lösmunstasch eller våp. Istället en lös klänning som valde att flasha allt jag äger och har x antal gånger i vinden. smooth times.
Övervägde starkt att ha en liten omröstning här på bloggyn om jag skulle gå dressed as a Playboybunny på gubbmötet, men fegade ur. *mes* Blev rädd att ni alla skulle rösta ja och att jag skulle känna mej tvingad att köra en liten Bridget-outfit på Svenska Klubben. Dessutom tror jag att mamma skulle ha dött av blotta åsynen av en omröstning. Kan höra tonfallet "Hanna, nu har vi nog talat med pappa och nu får du nog så lov att ta bort detdär inlägget. Du kan inte skriva sånthär på bloggen. Gud ändå, förstår du inte bättre? Tänk nu lite efter. Det kan ju handla om din framtid. Härregud Masi, säg nånting!" Beslöt mej för att bespara henne (och mej också för den delen) från detta öde, hennes dotter överväger att gå klädd som en hora på ett möte. (tror faktiskt att gubbarna skulle ha strukit med, dom med ifall jag skulle ha uppenbarat mej i en bunny-outfit. faktiskt.) Tror inte heller dom skulle ha förstått humorn i att jag skulle ha kommit klädd som en man. faktiskt. Tur att man är en förståndig kvinna, som har tänkt på att matcha underkläderna hon inte visste att hon skulle visa när hon stod med klänningen i fejset istället för längs med kroppen på Mannerheimvägen och vid Domkyrkan i Åbo.

Me & the gubbs

jep, en sån dag idag. Att klä sig som en man eller ett våp, det är nu frågan.

Ord som inte existerar i mitt liv

Självdisciplin, motivation, ork, lust, vilja.

Helt overrated anyway.

Alltså dethär med BigBrother. Vad e egentligen juttun med det? Och nu försöker jag inte vara fancypantsartsyfartsy här å se ner på reality-tv-tittare. Jag fördömmer inte, (en som hängivet har sett på rokkarille morsian har ingen som helst rätt att döma andra) jag bara undrar. Vad e juttun med BB? Ei voi ymmärtää.

Reminder:

1) Kolla alltid ut genom fönstret innan du beger sig ut genom dörren. Alltid. Så att det inte blir en otrevlig överraskning när man kl 06.20 en söndagmorgon bemödat sej om att föna sitt hår (händer typ aldrig annars) kommer ut och märker att det spöregnar.
2) kom ihåg att alltid packa matsäcken i en plastpåse, inte papperspåse!!!1, ifall man mot förmodan möts av denna otrevliga upptäckt kl 06.45 en söndagsmorgon
3) man skall aldrig försöka överlista regnet och försöka cykla undan regnet (logiken "om jag cyklar snabbare regnar det mindre" tedde sig som en kanonidé kl 06.50 en söndagmorgon. visade sej senare vara något av en miss) eller alternativt försöka sej på diverse avancerade cykeltekniker, typ att cykla stående eller liknande kluriga konster, om det regnar och man cyklar i uppförsbacke på hala kullerstensgator.

Om, OM man gör sig skyldig till alla dessa ovanstående punkter, kan det hända att man tycker litelitelite synd om sej själv då man faller med cykeln, tappar ena läderskon i en ytterst suspekt pöl, det spöregnar, man ligger mitt på fucking gatan under sin fucking cykel med sin fucking matsäck utspridd i småsmå spillror över halva fredriksgatan och klockan inte ens är 7 en söndagmorgon.
Men jag hann faktiskt med bussen, tack vare det okontrollerade vrede som bröt ut då jag kravlade mej upp på gatan. (turligt nog är det väldigt få människor ute och spatserar i ösregnet innan klockan hunnit bli sju) Denna gång var det faktiskt ett plus att jag inte tillhör den mysiga kategorin positive people, som efter en dylik incident skulle stiga upp med ett litet leende och tänka "härifrån blir det bara bättre" och glatt cykla vidare. Jag tillhör bitchkategorin som tänker "Gud hatar mej", varvid ett smärre vredesutbrott över att det är orättvist att gud hatar just mej, jag som är så bra, är en av drivkrafterna bakom min blotta existens. Denna gudagåva gjorde att jag hann till bussen efter en minst sagt ursinnig och vådlig cykeltur längs fredan.


och om nån undrar, så var jag inte på väg hem från nån rolig fest, utan på väg på jobb. på konsert. (*hoppas på ytterligare sympatier för denhär lilla kommentaren*)

Who needs a life anyway?

igår länkade jag tills jag dog. typ. det var hemskt. idag åt jag choklad till frukost. det var trevligt. typ.

SR vs FF

Varför vara smal och rik när man kan vara fet och fattig?

Idag har jag fått blommor♥. en sak som inte fanns med på min lista över saker jag är värd, men jag är var nog väldigt mycket värd blommor. ibland är man värd blommor också fast man inte är värd det. om ni tajuu.

Grejer jag tycker jag skulle vara värd:

- en iphone
- en mac-dator
- en espressomaskin
- en chanel-väska
- en kram

jag skulle så vara värd allt detta.

Jag säger bara: diskmaskin. Diskmaskin. Om inte annat, så för den sakens skull helt klart värt att flytta.

Ber härmed att få meddela att jag är helt jättebra. Bara så ni vet. Ikväll höll jag en av mitt livs bästa körövningar hittills. I rocked. Helt enkelt. Det är najs att vara sjukt bra på det man gör.*

*anspråkslöshet finns inte i min ordbok. ifall ni undrade.

Saker och ting

är helt som de brukar. Förutom att vi bor i Hååfårss. Vi har ännu inte packat upp allt på långt när, jag är ute i sista minuten och har smått panik med en deadline, jag har inte packat upp mina graduböcker ännu, R startat alltid lite för sent till skolan, jag har planerat att motionera men inte gjort det och jag äter samma sak till frukost som alltid tidigare. Saker och ting är som de brukar. Gosh vilket tråkigt liv.

Om nån funderar varför jag kanske låter lite irriterad kan det vara för att jag godisstrejkar. Det gjorde jag senast i lågstadiet. Då gjorde jag det för att få hundra mark av mommo som belöning. Idag gör jag det för att jag är trött på allt socker. (och allra innerst inne för att bli smal, men det säger jag inte högt.) Godisstrejk är en ganska otrevlig strejk. Borde definitivt berättiga till högre lön.

Hur det är när man flyttat in

När man flyttat in i en ny lägenhet är det inte roligt. Alla saker är överallt, antingen på fel ställe, i vägen eller försvunna. (tror bestämt att packningsgeneralen slarvade lite grann där på slutet) Dessutom har chefen sagt upp sej. Så nu är här värsta kaoset på gång. Har hela tiden levt i tron att chefen är en hårt arbetande kvinna i sina bästa år som inte ger upp i första taget, som biter ihop och som löser saker på ett smidigt och tilltalande sätt. Och under hela processen ser hon alldeles fruktansvärt fräsch ut. Tänk så fel man kan ha. Chefen visade sej vara en allt annat än praktiskt lagd, lönnfet och lite ofräsch en som ogärna ville jobba själv, men gärna såg att andra var hennes tankeläsare. Hon fick inte heller till stånd några som helst mirakellösningar på inredningsgrubblerier och inte är här inrett och färdigt och snyggt och trevligt inte. Sen flyttchefen sa upp sej (i hopp om fetaste avgångsvederlaget evööö)* vet man varken ut eller in i nya lägenheten. Hårda tider på bostadsfronten.


*vilket inte har synts till ännu. iallafall. en reprimand är sannerligen på sin plats.

En rättelse:

R är inte oavlönad. Tvärtom. Som den gode chefen, har jag naturligtvis lagt märke till hans arbetskapacitet, som speciellt under hot och tvång blir jättestor, och beslutat mej för att ge honom rikligt med belöning.
Som lön för flyttmödan får han välja mellan två goda ting här i livet: hela inkommande vecka får han antingen sätta extra socker på morgongröten eller så får han sätta dubbla pålägg på kvällsmackan.
Snacka om schysst chef asså.