Ja, det händer inte ofta, men ibland kan jag bli helt oerhört förbannad. Senast jag var såhär arg som jag var igårkväll/natt är för snart 2 år sedan...
Blev flyförbannad på, tja, mej själv, Sibelius (notskrivningsprogrammet alltså, inte kompositören), världsalltet, tiden och allt omkring mig. Usch, det var hemskt.
Hade knåpat och knepat hela dagen med lite noter och vid en sista check sent igår (ja, planen på att gå å lägga mej tidigt har jag skippat helt) märkte jag att inget av det som jag fixat å grejat med var värt ett skitigt öre. Deadline, en massa annat att göra idag, stress och panik inför fredagens fortbildning (ja, jag håller fortbildning! Det ni! :) ) gjorde inte saken bättre. Ännu värre blev det då min världens snällaste pojkvän försökte vara snäll, förstående och hjälpsam. Då jag e riktigt arg blir det definitivt inte bättre av att nån erbjuder en kram. Jag vill ha motstånd och gå upp på barrikaderna mot. Inte kramas! Så han fick sig en omgång till. stackarn. Jag är ond.
Nå, arg som ett bi som spottade och fräste gick jag till sängs, surade, tjurade, suckade och var arrrrrg... Steg upp strax efter 5 (!!) för att fixa klart detta. Och ja, jag grejade det efter ca 10 timmar framför datorn. Hyvähyvä.
OCH
Världens snällaste pojkvän började sin dag med att krama mej. Hur bäst är inte det? (efter att ha blivit snäst och fräst åt helt utan orsak...)
*skäms över att jag blev så arg och lät det gå ut över Dig, R*
*förlåt*
Och idag är jag inte längre arg på nån.
Det är tungt att vara arg, så jag har inte tänkt vara arg förrän om två år igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar