Dag 1:
Wuuhuu, här e jaag.
I folkvimlet på Operan på öppningskonsert. I pausen bjöds det på vin å supergott plock-käk!! Äkta fancystil ska det va.
Min resa gick bra. Yrade omkring lite med min kappsäck, som för övrigt fick denna tagg:
Oops!
Har ju kollat upp mer fakta kring denna resa än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv, och gick från tåget in till centrum på magkänsla åt ena hållet. Vände dock om, eftersom jag trodde jag gått fel å yrade omkring vid stationen innan jag insåg att jag vänt om typ 50 meter från mitt hotell. Jeij. Snyggt.
Hotellet är helt fräscht å snyggt, även om rummet verkligen ser ut som en båthytt! Men hej, man har ju övernattat på Sheilas vettcha. ;)
Insåg att jag hade glömt nätkabel hemma å satt på min säng å perklade en stund å åt en medhavd bulle (som var medhavd för att kära R missat att stänga frysdörren igår (!!!)) Men bullen gjorde susen (lärdom: det finns en mening med allt!) å med nytt mod styrde jag mina steg mot respan där alla mina frågor blev besvarade; nätkabel hade dom där, bussfrågor&kartor å annat nödvändigt fick jag också kunskap om.
Åkte ut en sväng till Operan efter min badge å annat. Där fick man ett helt kit med stuff; bl.a. denna väska:
Kan va bra å ha!
Såg Hans Lundgren på busshållplatsen å kände mig trygg eftersom jag antog att han var på väg mot samma ställe som jag. Insåg först efteråt att han likaväl kunde ha varit på väg hem å att jag isåfall sku sitta i Linköping nu... vilken tur att det inte var så!
Åt lite takeaway kineskäk på rummet innan konserter å slöbläddrade i Bazaar. Köpte tidningen att ha med i väskan att plocka fram ifall jag hamnar på ett ställe där alla andra känner nån, så jag inte sku se ut som en ensam loser utan vänner utan istället se världsvan och cool ut och signalera "jag har ett liv". kan vara en bra plan.
Konserten var sisådär... Humor är ett svårt kapitel. Operan är dock skitsnygg.
Ödets ironi: Jag är på ett symposium med folk från HELA VÄRLDEN och råkar sätta mej bredvid Mrs. M. Riihimäki. Ni som är insatta vet att jag å hon har haft några strån i kors... alltså PÅ ALLVAR. Men vi chitchattade en stund om ditt å datt å det var inte så farligt... men nog lite. vem vet, kanske är vi bästisar då veckan är slut? ;)
nu ska jag lusläsa symposieboken, så jag vet vilka ställen jag ska förflytta min lekamen till imorgon.
dagens bottennapp: I ett tragikomiskt försök att vara graciös i hällregnet utanför operan plumsade jag rakt i en stor vattenpöl å nu har mina fina svarta läderskor fula ränder, eftersom göken jag inte ju har behandlat dem med medel mot vattenskador. Går det månne bort ni som vet? Ränderna alltså? Det tragikomiska i att jag försöker vara graciös lär jag nog dras med hela livet. Mitt sinne för planering likaså, som inte tycks sträcka sig så långt att jag sku fatta att man måst göra sånt med sina skor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar