Tackar dem som påmint mej om att denna blogg existerar och ber om ursäkt för den urusla uppdateringen. Har nu åtgärdat saken och fyllt den med ett ytterst sakligt inlägg.
Befinner mej i rikets egentliga hufvudstad, dvs i mitt hem, efter diverse finlandssvenska utflykter till höger och vänster. det är tungt att rejssa omkring å va fabulous all the time, så nu tänker jag hålla mej till Åbo-Pargas-Kimito-Åbo ett tag framöver. (wich kind of sucks det åxå, men det är en annan historia).
En anekdot:
Härom dagen var jag på kalenderuppköp. Tillsammans med de andra fjortisarna stod jag i en affär nära Dig och vände på de olika modellerna. Hittade en kalender som jag först avfärdade som teini, men som jag sen insåg (eller hoppades, eller.. whatever) att var ämnad för vuxna studerandekillar; den innehöll smått sexistiska vitsar, bilder på tjejer med enorma boobs, lite kalsongreklam å mera plasttjejer med plutiga läppar. Först tyckte jag kalendern var rent stötande, sen började jag leta efter något motsvarande för kvinnor. Om inte annat så för jämställdhetens skull. Som ni alla kan räkna ut, existerar inte sånt. Tjejer får hålla sig till rosa kalendrar med kattungar på. Eller på sin höjd en med några sminktips å modegrejs. En expedit kom fram och låtsades ordna kalendrarna i högar trots att hela hon andades att hon ville säga något och vågade till slut kommentera kalendern i min hand.
Hon: "Allt finns det nu för dagens ungdom, hehe. Men dendär är nog mera ämnad för killar tror jag...*blinkblink* så att dom har nåt att göra på timmarna... *blinkblink*"
Då flög det fan i mej. Blev förbannad och å frågade om det fanns könsrestriktioner på skolkalendrar. Eller sen när skolkalendrar har blivit föremål för sexuell läggning. Expediten såg irriterad ut och snäste av mej med nåt i stil med "eiköhän toi nyt vaan o enemmän poikien hommaa..."
Jag: "Vilket då? Att vara intresserad av (en totalt förvrängd och nedvärderande bild av) det motsatta könet? Eller att få leva ut sin underförstådda och förutsatta heterosexuella läggning?!"
Hon: "kyllä poikien täytyy saada olla poikia"
Jag blev såg förbannad att det kom ånga ur näsan och öronen, (precis som i Kalle Anka) men kommenterade helt sakligt att jag hoppas att hon inte undrar varför kvinnans euro är 80 cent, slängde kalenderhelvetet på bordet och gick därifrån.
Har alltså tydligen förvandlats till militant feminist (trots att jag för nån dag sedan förkunnade att jag inte är det åt en vän...) *söker reda på en bh jag kan bränna*
Några viktiga och mindre viktiga noteringar från veckorna som gått:
- Loud'n'Proud08 rockade megafett å kickade motherfucking ass.
- bröllop utan alkohåål är som skumppa utan jordgubbar (det går, men är såå mycket trevligare med)
- borde vara på sträng diet efter leverne i sus och dus men orkar inte, och firar det med lite choklad istället. :S
- har totalt slutat bry mej om att solbrännan är så gott som obefintlig = HÖST!
- har köpt ny kalender (från en annan affär) och blivit organiserad (once again) och har börjat fylla den med skojiga upptåg. Den blev genast så kaotiskt och äckligt full med tråkigheter, att jag beslöt mej för att skita i att skriva in viktigheter i den, och att i stället rita fula bilder å krumelurer i vackra färger i den å skriva in oseriösheter som åtminstone får en att småle då man öppnar den... Det kallar jag att sätta färg på sin vardag.
- vi har fått en ny wessastol. jee. den gamla var iofs ganska vacker, men seriöst stenålders och söndrig. Den nya är dock betydligt fulare men hel. Det sistnämnda är gaska viktigt då man är wcstol.
- lärarmötet idag var fett tråkigt. kackel, skvaller å tjafs. annat är det med mej, som är seriös förståsigpåare och arbetsmyra.
Värst mycket har det alltså inte skett i Hanna-land, även om det känns så.
För tillfället filosoferar jag över om det är lönt att bli stressad då jag tittar i kalendern, som nu till hälften är fylld med viktiga datum och påminnelser och till hälften med osakligheter och finurliga teckningar, eller om jag istället bara ska luta mej tillbaka, ta ett glas vin å skita i allt. Tror jag satsar på alternativ b). Stressa kommer jag att få göra ändå.
Nu ska här panikstädas inför sambons hemkomst.
dagens konstaterande: idag är det 132 dagar kvar till jul.
1 kommentar:
Bra gjort Hanna! Utan militanta feminister skulle välden ännu vara på 1800-talsnivå (mera än den är nu alltså). Heja, du är modig du!!! Kram!
Skicka en kommentar