Wow!

För det första: ordet WOW stavas just så, w-o-w, INTE w-A-o-w.

För det andra: Det är härligt med folk som har inspiration. Det har även jag ibland. Eller jag har väldigt ofta inspiration till saker, men sällan till just de saker som jag borde ha inspiration till. Tror faktiskt också att jag så ofta har inspiration till olika saker som nog gäller mitt jobb, att jag har slutat att lägga märke till det. För oftast är det faktiskt riktigt riktigt inspirerande att tänka på mitt jobb. Orsaken till denna fundering är en liten "konversation" på det allvetande och livsavgörande forumet Facebook.
Scenario: Prinsessan Heidi har en ledig eftermiddag. Hon sitter i sitt slott och tänker så det knakar: what to dooo, what to dooo? Pling! Jo, jag arrangerar en sång! Fantastiskt. Jag är stum av beundran och hänförelse. Wow! (obs! stavningen) Om jag har en ledig eftermiddag är prioriteringarna solklara: tv-serier och glass. Och lite motion. Och kanske en film eller en bra bok. På plats nummer 999 av 1000 möjliga saker att göra kommer att arrangera en sång. Att arra sånger är faktiskt superskoj då man har en bra idé, men jag tror faktiskt att aldrig i mitt liv skulle komma på den idén. Helt underbart med kreativa människor. Och nu är jag inte det minsta ironisk eller nåt i den stilen, utan alldeles alldeles ärligt hänförd.

För det tredje: Från ingenstans kom den nu, inspirationen att hoppa ur pyjamasen! (Ledig eftermiddag innebär nämligen också vanligtvis pyjamas.) Wow! Så radikalt och annorlunda.