skrämmande lärdomar

Jag har under de senaste tre dagarna lärt mig två saker som verkligen skrämde mig:

1) (den mildare och mindre skrämmande saken, mera av upprörande karaktär) Det var tal om kvinnor och män och jämställdhet här i vårt land. En kvinna yttrade de bevingade orden "ja, men nu när vi har kvinnodagen å så, så kan man ju nog säga att Finland är jämställt." Jepp. I vilken undangömd grotta lever du?
2) (den riktigt skrämmande saken). Igår tittade jag på tv tillsammans med min sambo. På kanalen utan kvalitetskontroll (dvs Sub-tv) visade de igårkväll (så smart att visa sånt under sportlovet, då ungar hänger uppe framför tvn) ett program om s.k. Pro-ana-sajter. Alltså härregud. Finns sånt? Programmet var nu inte sådär värst undersökande, så man fick nu inte helt på klart vad det hela handlar om, men efter lite googlande så finns tydligen både finska och svenska likadana sajter, som "anser anorexia nervosa och andra ätstörningar vara en livsstil och inte en sjukdom" (från wikipedia, det ytterst vetenskapligt korrekta uppslagsverket). På sajterna kan man ge tips om hur man går ner i vikt och posta bilder på sig själv för att visa hur smal man är. Alltså härregud, folk DÖR i den sjukdomen och därtillhörande följdsjukdomar. DÖR. As in slutar leva. Och ändå kan man vara FÖR sånt. Superskrämmande.

För att stilla min skräck tänker jag nu som motvikt till smalhetsen äta massor, för jag å Robert lagar italiensk risotto med rökt lax och spenat-parmesan-gjej. Robert satte vinet på kylning för en stund sen, så jag tror bestämt att jag börjar känna mej lite törstig.