Om hur det går till då vi ska flytta

Jag hatar att flytta. Värsta skitjobbiga alltså. Grejer å smuts å bläää. Och fysiskt arbete. Hatar fysiskt arbete. R e värsta hurtiga å tvingar mej att hjälpa till, ba "ta i här nu". Jag ba "you talkin to me?" Då blir han jätterädd. Ba vem tror han att han är egentligen? Det skulle ju gå betydligt smidigare ifall R inte skulle vara så jäkla neggo jämt, ba nejnejnej åt allt man föreslår. Några exempel:
Jag försökte föreslå att jag skulle agera flyttnarr, som sitter i ett hörn å underhåller genom att sjunga och berätta vitsar och andra roliga historier medan han packar. Det skulle ju vara mycket roligare för R att packa då. Han ba hahaha, in your dreams. Nejnejnej. Jag ba hallå, jag försöker få det lite trivsamt här i saltgruvan.
Jag föreslår också att vi säljer/ger bort det mesta av våra fula saker och bara köper dyra designgrejer till nya lyan. Liksom lite Helsingfors rich-style här nu. Då blir han typ irriterad ochs säger "Nej. Vi har inte råd." Ba hej, vill du inte att jag ska triiivas liksom?
Han tycker inte heller om att jag sitter framför datorn å chattar på mesen. Det är typ värsta barnsliga. "Vi ska ju packa nu." Jag kanske blir på bättre humör av att få tala med mina vänner. Men han ba nejnejnej, "int ska vi göra sånt nu". Ba ursäkta mej, vem tror du att du är?
R har förvandlats till värsta låtsasarbetsledaren och tror att han bestämmer hur vi ska göra. Fast egentligen är det ju så, att det är jag som är packningsgeneral, för det är jag som bestämmer vad som ska med. R får den ädla uppgiften att packa ner det som jag bestämt att vi ska ha med oss i lådor. Han är arbetaren, jag är chefen. (ifall ni inte visste) Jag försökte även få honom att kalla mej chefen. Han tvärvägrar. Ba nejnejnej. Uuh uuh, arbetarna gör uppror liksom.
Märker ni hur neggo han är alltså! Ingenting duger. Lite smidighet vore faktiskt inte helt fel från hans sida alltså.