Igårkväll, mellan kl 17-18.30

a.k.a. hur det går till då Hanna går på fest

Kl 17.10 panikduschade och -sminkade jag mej. (och strök min blus) 17.40 rusade jag iväg på fest, insåg att jag glömt mina skor och min stol. Stövlade in hos värdinnan, frågade andfått "e jag sist?" bara för att lära mej att kl 18.30 inte är samma sak som klockan halv sex och att jag var först, inte sist. (högst antagligen för att mina övriga intelligenta vänner har lärt sig klockan för ca 20 år sedan). Rusade till vinbutiken och såg en manskorist. Väluppfostrad som jag ju är, hälsade jag glatt och rusade sen fram mellan hyllorna, eftersom butiken skulle stänga. Manskoristen besvarade min hälsning med att stirra ner mej så till den milda grad att jag blev rädd. På väg tillbaka till festen, som fortfarande inte ens hade börjat, stack jag mej in via mitt hem för att hämta den kvarglömda stolen samt skorna. På vägen ut ringde värdinnan och bad mej hämta grädde. Med stol och sprit stövlade jag in i ärrän för att lära mej att det inte fanns nån grädde där. Tog min stol och gick, droppade av den hos värdinnan och begav mej ut på gräddjakt. Träffade två festtjejer från Åbo i parken och utböt några ord. I samma veva kom även en f.d. lärare smygandes. Han frågade spännande frågor, typ varför vi stod i parken och vart vi skulle på fest och till vem. Why do you care liksom? Jag skuttade vidare efter grädde och gjorde en tredje entré på festen.
Och hade en sjukt trevlig kväll.