En sommarkväll

Idag utsattes jag för djurrikets bestialiska grymhet, då jag på min kvällspromenad såg mig tvungen att börja länka, eftersom jag höll på att bli ett minne blott pga all mygg som sugit i sig mitt blod och festat på mitt kött. Min överlevnadsinstinkt sade mej att det vore vist att springa ifrån myggen. Ett tag kändes det nästan som om jag hade ett försprång där, men tji fick jag. Svettig och myggbiten har jag nu kompenserat tvångsmotionen med att äta chips. (tanken "jag tar bara två" är ett skämt. Det finns en lag som bevisar att det är omöjligt att bara äta två chips.) Så egentligen är jag nu svettig, myggbiten och dessutom fylld av självförakt efter chipsorgien. Härlig kväll ikväll.

Om att ställa upp för sin nästa

Det är viktigt att ställa upp för folk i sin närhet. Under midsommaren har jag känt mej extra givmild på denhär punkten, och funnits där för viktiga människor i mitt liv. Jag kan varmt rekommendera er alla att ta er en funderare på hur viktiga just dina prioriteringar är och hur just du kan hjälpa din nästa. Bl.a. följande har jag erbjudit mig att göra/meddelat att jag kan tänka mej att ställa upp på:

- resa till London med mamma och pappa. Tycker det är självklart att jag ställer upp i dylika fall, då ordet resa nämns, och förstår mej inte riktigt på folk som inte finns där för sina föräldrar.
- att bo på Hilton hotell i London. Ska man resa i flock måste man ändra sina prioriteringar så det passar alla, och eftersom min mor är en känslig kvinna rättar jag mej enligt hennes behov och ställer plikttroget upp på att bo fint, istället för att t.ex. bo på hostel eller i tält eller parkbänk utanför London, som ju skulle vara reella boendemöjligheter med min budget.
- att ta emot diverse prylar, typ kamera/dator/lägenhet*, ifall sådana yppar sej. Dagens ungdom, som inte förstår sej ett dugg på givmildhet, utan bara ska ha och ska ha och ska ha, dem förstår jag mej inte på. För mej, som har fått en redig uppfostran, är det en självklarhet att ställa upp och låta andra känna givarens glädje och inte alltid sätta mina behov i första rummet.


* inget av dessa har yppat sej. Men jag står till förfogande ifall det skulle dyka upp nåt.

Detta småätande

Ifall man känner sej sugen på nåt smått, är det bara att ställa sej utanför dörren och öppna käften. Vips har du fått i dej ett näringsrikt och köttigt myggmål.

Hemlisar bland mygg och mås

Efter tre (små) vinglas börjar mamma avslöja vad hon har sagt åt en arbetskamrat för tre år sedan. Det är intressant att fira midsommar här bland mygg och mås och mamma. Undrar hur intressant det skulle bli om man hällde i mamma en hel flaska vin?

Två flugor

Då man i brådskan fäller ut två askar körsbärstomater över hela köksgolvet kan man skratta rått åt oturen, eftersom man just ha råkat få för sej att ta en arla morgonsvängom med dammsugaren och golvet skiner rent. (eller det-knastrar-iallafall-inte-under-fötterna-då-man-går-omkring-längre-rent) Nästan så man kan överväga att anse tomaterna tvättade i samma flugsmäll.

Lame x2

Hur lame är det inte på en skala att man först sätter ner sjukliga mängder med tid på att layouta och pimppa sin blogg och sen inte har ett skit att skriva om?
Imorgon ska jag, precis som varje ärbar 30-årig kvinna, fira midsommar på tremanhand med mina föräldrar. Det blir säkert intressant.

Kärleken kärleken

Det var mycket kärlek i helgen. Streamar detta och minns vår fantastiska helg framför tvn.

In love

Härregud så gott. Och dyrt. Och kaloririkt. Och definitivt värt både pengarna och fläsket.

Döva öron

Just nu slår jag dövörat till. Bokstavligen. Man sku ju tro att universum skulle belöna en kvinna som kommer ihåg att putsa sina öron med tops med jämna mellanrum. Men icke. Istället straffas kvinnan av lagen om livets jävlighet. Topspinnens udd lossnar och fastnar i örat! Ge mej styrka. Kan sånt här ens hända? Kvinnan får panik och gör givetvis det som hon inte borde: påtar dit med en ny pinne, vilket ju enbart trycker upp vaddet ännu högre upp i gången. Karmagudarna skrattar. Men skratta bäst som skratta sist: jag ska på möte idag. Ett dövöra kunde inte komma lägligare.

Sadism

Är det nån annan än jag som ser ironin i att fotbollspubliken samtidigt som fotbollsspelarna kutar runt som yra höns och ser sportiga och svettiga ut och visar sina slåmejhårtsåjagvaknarurmindröm-kroppar, sitter på sina stjärtar och jobbar på att inte få en sån kropp genom att trycka ner hotdogs, chips och friterade saker medan dom tittar på? Och hejar - spring hårdare! - medan dom tar sej lite mera frittar. Fotboll ÄR sadism.

Skadeglädjen

Jag fick mej ett rått skratt häromdagen då Herr Robäär klickade på 97 hottest women-länken på fejssaren bara för att upptäcka att det var en klickmask. För det kunde man ju inte ha räknat ut.

Dagens Nyhet

Onko Fat Joe maailman lihavin kissa? undrar man på Iltalehti idag.

Onekligen ett ämne som tåls att tänka på.

bloggmonstret

Om man har semi-mycket att stå i med och inte vet var man ska börja, så kan man alltid börja med att layouta om sin blogg. Så slipper man fundera på om man är hungrig/trött/vaken/pigg eller vad som helst de kommande dygnen.
Det enda som återstår är att klura ut hur jäklar man får sitt tagcloud rosa men behåller alla andra länkar samma färg som tidigare. Anyone? CSS eller HTML-nissar: stig fram.

Kvällsunderhållning

Medan jag fortsätter att njuta av tillvaron här hemma med att varva mellan Project Runway, Mad Men och photpshop får ni nöja er med att kolla in min oemotståndliga skönhet.



Och ja, jag har faktiskt jobbat idag också.

Det ultimata nöjet en grå och blåsig lördag i juni

Vadå tristess? Det finns ju en hel ny säsong med avsnitt av Project Runway!

Post-saker

Jag lider av post-syndrom. Post-läger, post-resa, post-allt. Var ska man börja liksom? De flesta saker som borde göras känns som för stora projekt för en grå lördag som denna, och jag finner mig i ett tillstånd som kan kallas tristess. Jag har tråkigt. Ett tillstånd som jag verkligen inte hade räknat med.

Realitycheck

Det finns barn på lägret som är födda år 2000. Jag tror jag dör. Trodde det slutade födas barn år 1995. typ. Jag får bita mej hårt i tungan för att inte komma med töntkommentarer, typ "denhär låten var jättebra år 1985", eller "annat var det förr" och "va? är ni alla på facebook?". Som ni säkert listat ut har jag redan yttrat alla dessa idiotmommorepliker.
Fast jag har också fått höra att "men nog ser du ändå ganska ung ut" i tröstande tonläge av ung herreman, 11 år, som kommentar på min ålderssiffra.

Klockan är jättenatt och jag borde ha varit i säng för länge. Det kommer med andra ord att vara ett sant missnöje att vara jag imorgon på morgonen.

Kaksin käsin

Glöm detdär med varannan vin, varannan vatten. I Köpenhamn är det varannan champagne, varannan vin som gäller. I pyjamasbyxor. Framför datorn. Och Monty Python. I det bästa sällskapet ♥. Det är den moderna kvinnans liv.

Outfittar i i-landet

Dagen har varit en katastrof i fidemått mätt. Just idag har jag världens i-landsproblem: Ståfits vs sitfits. Jag har två fiden som helt enkelt enbart lämpar sig för stående position. Hur sjukt är inte detta problem på en skala? Men ja, detta är ett problem. Jag har två fiden som är klart olämpliga vid sittande ställning. (typ: celluliterna på låren syns, magen väller över linningen eller andra sjuka problem) Idag hade jag oturen att välja en ståfit, trots att jag visste att jag kommer att sitta publikt i något tillfälle under dagen (ännu en i raden "hur tänkte jag här?"). Outfitten är sjukt sjukt snygg i stående ställning (randigt linne, svart kjol, spetsleggings, brunt bälte i midjan och beige tunn lång kofta på denna skapelse) men så fort man sätter sej åker kjolen upp under brösten och blir en bh eller om man drar ner den så långt den går, så väller magkorven ut. Smickrande. Cellulitproblemet löser leggingsen någorlunda, men de facto så var dom litelite för stora, och får knäpåsliknande häng efter att man suttit.

Som om man int sku ha nog med problem.

Dagens undran

Alltså vad är egentligen juttun med grupper på Facebook? (tänk så mycket tid och hjärnkapacitet Facebook tar av våra liv förresten. tur det egentligen, så slipper man tänka på all annan skit) Typen "vi som gillar/ogillar/gör något" eller andra grupper. Varför går man med i en sån grupp? Och sen finns det nuförtiden bara så att man kan "gilla" olika saker/grupper. Typ Tack till alla tjejer för att ni e så lätt klädda när det är varmt. Vad är det? Det är ingen grupp, men nåtslags påstående som man kan gilla. Vad är skillnaden mellan grupp och påstående?
Och varför bryr jag mej överhuvudtaget om dethär?

Vuxenlivets vedermödor

Jag drar till Köpenhamn idag med ett förråd av jenkkipurkka. Nu är jag bevisligen vuxen, eftersom jag steg upp i ottan bara för att "hinna ta det lugnt på morgonen" innan jag sticker till flygfältet. Jag har skippat skönhetssömnen för att inte behöva stressa. Hur vuxet är inte det?

Saker som försämrar livskvaliteten

- att Welho har sålts till DNA.
jag som var så nöjd med deras kundservice. nu kommer det att blir om möjligt ännu jävligare om internet börjar kråta och man måst ringa dit.