Vi är hemska föräldrar. Vi kan sitta i soffan och skratta åt vårt barn. Han har så oerhört fula miner. Han ser ut som en blandning av en utomjording och en bakfull gammal gubbe. Ibland som en mager version av Buddha. Men vi kompenserar vårt elaka skratt med att älska honom ovillkorligt detta till trots.
|
Vår lilla utomjording. |
|
Omppelur & mor tävlar i Vem är tröttast-ligan. |
8 kommentarer:
Nåja, han ska skratta åt er när ni är gamla... Everybody wins!
Hahaha, so true! Vår finaste Omppelur <3
Hihi vilken söting! Vi garvade åt Rimma igår så tårarna sprutade och hon blev riktigt skraj för oss ;) Det enda hon gjorde var log och hon såg så konstigt ut, därav skrattet. Stackars barn, tänkte nog att vilken konstig familj hon hamnat i =))
men oj nog är han så fin! så jättejättefin ♥
fantastisk liten sak!
som förälder får man nog tycka att eget barn är fult, för man vet ju sanningen! men ve om nå annan påstår att ens barn e fult. en kompis sa om wee E, då han ännu rymdes i vagnen (han var väl några månader:), att han va ett fult barn, skämt eller inte men nog börja e knyck i klapp-upp-'an-muskeln!
kram och sköna dagar!
s
Han är supergullig! Jag minns att vi också alltid fnissade åt att Lovis såg ut som en liten farbror.
Oj vilken fin liten kille! Jag tycker att han har mammas ögon :) Vi garvade också åt Julia i början, hon hade helt prima miner. Åååh va fint att ni nu har er Omppelur "på utsidan", han är faktiskt urgullig!
Jo, visst e han ju gosig. Och kul att höra att andra också haft roligt åt sitt barns miner.
Soffa: Ja, nog sku det ju knycka till i den armen allt! :)
Kram på er alla!
Skicka en kommentar