Jag är en mamma nu

Jag har fött en son. Den 5.1. kom en liten Omppelur hastigt och lustigt till världen, nästan en månad för tidigt. Han är fantastiskt bra på att vara min son. Ja, min son är ju helt enkelt Bäst. En noggrannare förlossningsberättelse är ju givetvis på väg, men jag har märkt att det är mycket kring dethär med att vara mor, och bloggen, ja den kommer liksom i sista hand just nu. Först kommer Herr Omppelur, sen kommer Herr Samsan, sen kommer jag, sen kommer hemmet, sen kommer allt annat.

Jag har ju alltid sett mej som coolast i stan, chill, lugn och helt enkelt jätterento. Det har nu visat sej att jag hade fatalt fel. Ett knarr, ett gny, en rap eller en prutt från Herr Omppelur och jag rusar dit som ett skitigt streck. Jag är så totalt orento som man bara kan vara. Dessutom har jag blivit disträ. Idag skulle jag ta mej en promenad medan mina pojkar hade kvalitetstid på tumis, en promenad som senare skulle visa sig ha ett mardrömslikt slut. Före det skulle jag föra ut roskis. Jag satte mina käcka post-pregnancysteg mot stan och när jag steg in i apoteket insåg jag att fortfarande bar på roskispåsen. Så är det tydligen att vara mor.