tisdag 14 februari 2012

Failbloggen

tisdag 14 februari 2012
Okej, föreställ er nån som är riktigt jättearg (som t.ex. just har grälat med någon viktig person) (Ifall man vill, kan man ännu föreställa sej att samma person är både jättetrött och jättearg). För att coola ner sej (och för att få sista ordet) tänker nån kanske då att man tar en snabb promenad runt kvarteret eller så. Så man kanske tar på sej eskimåmunderingen och smäller i dörren, ifall man är den typen, och sen sätter av med fart, kanske med en tår eller så i ögonvrån (ifall man är av den sorten som lipar då man är arg, det är ju inte sagt att man är det. Men ifall.) Så älgar man fram längs vintergatan och skall svänga runt hörnet. Ponera då att det är helt jävla skithalt ute och tänk er sen en människa som gör en smidig halvvolt och faller lite baklänges på höften och slår huvudet i huskanten. Föreställ er därefter en oerhörd skam, ni vet den där som slår till omedelbart vid offentliga vurpor, dendär skammen som är starkare än den eventuella smärtan: såg nån mej? Tänk er ännu sedan att tre människor rusar fram för att fråga om man är okej och att man då försöker se sval och nonchalant ut under ytan av ilska, gråt, trötthet och nu dessutom skam (att man dessutom är osminkad och i sina mysbyxor känns nästan som en bagatell). Sen kan man ännu ponera att det gör skitont i höften, att man har våta byxor av den småblöta smutsiga snön och sen tvingas se sig själv besegrad och vara tvungen att vända om och gå in tillbaka. 
Vid ett dylikt scenario skulle man nog knappast känna sej som en vinnare.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Alltså varma sympatikramar! Inge skoj att gräla, och verkligen inte roligt att halka. Jag börjar liksom alltid lipa när jag halkar, både för att jag blir så skrämd och för att jag blir så nolo...

/Jessica

Cam sa...

oh crap då! hoppas det blev bättre sen, kram!

Hanna sa...

Jessica: tack!
Cams: jotack, det blev riktigt bra (även om jag har ett gigantiskt blåmärke på låret) ;)

Anonym sa...

Tack för att du skriver om jobbiga saker också! Kram!

Hanna sa...

Ja, ingen kan ha det roligt jämt!