Reminder:

1) Kolla alltid ut genom fönstret innan du beger sig ut genom dörren. Alltid. Så att det inte blir en otrevlig överraskning när man kl 06.20 en söndagmorgon bemödat sej om att föna sitt hår (händer typ aldrig annars) kommer ut och märker att det spöregnar.
2) kom ihåg att alltid packa matsäcken i en plastpåse, inte papperspåse!!!1, ifall man mot förmodan möts av denna otrevliga upptäckt kl 06.45 en söndagsmorgon
3) man skall aldrig försöka överlista regnet och försöka cykla undan regnet (logiken "om jag cyklar snabbare regnar det mindre" tedde sig som en kanonidé kl 06.50 en söndagmorgon. visade sej senare vara något av en miss) eller alternativt försöka sej på diverse avancerade cykeltekniker, typ att cykla stående eller liknande kluriga konster, om det regnar och man cyklar i uppförsbacke på hala kullerstensgator.

Om, OM man gör sig skyldig till alla dessa ovanstående punkter, kan det hända att man tycker litelitelite synd om sej själv då man faller med cykeln, tappar ena läderskon i en ytterst suspekt pöl, det spöregnar, man ligger mitt på fucking gatan under sin fucking cykel med sin fucking matsäck utspridd i småsmå spillror över halva fredriksgatan och klockan inte ens är 7 en söndagmorgon.
Men jag hann faktiskt med bussen, tack vare det okontrollerade vrede som bröt ut då jag kravlade mej upp på gatan. (turligt nog är det väldigt få människor ute och spatserar i ösregnet innan klockan hunnit bli sju) Denna gång var det faktiskt ett plus att jag inte tillhör den mysiga kategorin positive people, som efter en dylik incident skulle stiga upp med ett litet leende och tänka "härifrån blir det bara bättre" och glatt cykla vidare. Jag tillhör bitchkategorin som tänker "Gud hatar mej", varvid ett smärre vredesutbrott över att det är orättvist att gud hatar just mej, jag som är så bra, är en av drivkrafterna bakom min blotta existens. Denna gudagåva gjorde att jag hann till bussen efter en minst sagt ursinnig och vådlig cykeltur längs fredan.


och om nån undrar, så var jag inte på väg hem från nån rolig fest, utan på väg på jobb. på konsert. (*hoppas på ytterligare sympatier för denhär lilla kommentaren*)

Who needs a life anyway?

igår länkade jag tills jag dog. typ. det var hemskt. idag åt jag choklad till frukost. det var trevligt. typ.

SR vs FF

Varför vara smal och rik när man kan vara fet och fattig?

Idag har jag fått blommor♥. en sak som inte fanns med på min lista över saker jag är värd, men jag är var nog väldigt mycket värd blommor. ibland är man värd blommor också fast man inte är värd det. om ni tajuu.

Grejer jag tycker jag skulle vara värd:

- en iphone
- en mac-dator
- en espressomaskin
- en chanel-väska
- en kram

jag skulle så vara värd allt detta.

Jag säger bara: diskmaskin. Diskmaskin. Om inte annat, så för den sakens skull helt klart värt att flytta.

Ber härmed att få meddela att jag är helt jättebra. Bara så ni vet. Ikväll höll jag en av mitt livs bästa körövningar hittills. I rocked. Helt enkelt. Det är najs att vara sjukt bra på det man gör.*

*anspråkslöshet finns inte i min ordbok. ifall ni undrade.

Saker och ting

är helt som de brukar. Förutom att vi bor i Hååfårss. Vi har ännu inte packat upp allt på långt när, jag är ute i sista minuten och har smått panik med en deadline, jag har inte packat upp mina graduböcker ännu, R startat alltid lite för sent till skolan, jag har planerat att motionera men inte gjort det och jag äter samma sak till frukost som alltid tidigare. Saker och ting är som de brukar. Gosh vilket tråkigt liv.

Om nån funderar varför jag kanske låter lite irriterad kan det vara för att jag godisstrejkar. Det gjorde jag senast i lågstadiet. Då gjorde jag det för att få hundra mark av mommo som belöning. Idag gör jag det för att jag är trött på allt socker. (och allra innerst inne för att bli smal, men det säger jag inte högt.) Godisstrejk är en ganska otrevlig strejk. Borde definitivt berättiga till högre lön.

Hur det är när man flyttat in

När man flyttat in i en ny lägenhet är det inte roligt. Alla saker är överallt, antingen på fel ställe, i vägen eller försvunna. (tror bestämt att packningsgeneralen slarvade lite grann där på slutet) Dessutom har chefen sagt upp sej. Så nu är här värsta kaoset på gång. Har hela tiden levt i tron att chefen är en hårt arbetande kvinna i sina bästa år som inte ger upp i första taget, som biter ihop och som löser saker på ett smidigt och tilltalande sätt. Och under hela processen ser hon alldeles fruktansvärt fräsch ut. Tänk så fel man kan ha. Chefen visade sej vara en allt annat än praktiskt lagd, lönnfet och lite ofräsch en som ogärna ville jobba själv, men gärna såg att andra var hennes tankeläsare. Hon fick inte heller till stånd några som helst mirakellösningar på inredningsgrubblerier och inte är här inrett och färdigt och snyggt och trevligt inte. Sen flyttchefen sa upp sej (i hopp om fetaste avgångsvederlaget evööö)* vet man varken ut eller in i nya lägenheten. Hårda tider på bostadsfronten.


*vilket inte har synts till ännu. iallafall. en reprimand är sannerligen på sin plats.

En rättelse:

R är inte oavlönad. Tvärtom. Som den gode chefen, har jag naturligtvis lagt märke till hans arbetskapacitet, som speciellt under hot och tvång blir jättestor, och beslutat mej för att ge honom rikligt med belöning.
Som lön för flyttmödan får han välja mellan två goda ting här i livet: hela inkommande vecka får han antingen sätta extra socker på morgongröten eller så får han sätta dubbla pålägg på kvällsmackan.
Snacka om schysst chef asså.

Snabba cash

Det är arla morgonstund och jag painar iväg för att dra in stålar till boet*. Man är väl värsta fetavlönade chefen vettja.

* Medan arbetarna (=R) blir kvar i saltgruvan och utför oavlönat skitjobb.

Dagens meny:

Pizza OCH karkki. OCH smörgås. OCH cider. Härregud. Jag ska såå seriöst banta fro.m. måndag. Såå på riktigt. På måndag.

Men man MÅST få äta karkki å pide då man flyttar. Som tröstemat för att det är så jävligt att flytta. Och för att det är skoj att äta pide framför tvn bland alla lådor. Typ det enda positiva med att flytta. Inte ens neggo-mään har nåt att invända om det.

övervägde i morse (alltså just) att lägga in en "dagens fide". (alltså dagens outfit, för er som inte är bevandrade i ungdomsspråkliga termer). Det är lite oroväckande, härregud vem tror jag att jag är? Dethär är ingen modeblogg. Men jag ber härmed att få meddela att jag har nya koola ungdomsjeans från en värsta ungdomskedjan. Mitt motto "enbart kvalitet, ingen kvantitet alls" är ett skit motto, och därför gjorde jag stan osäker igår. Dessutom en bra grej för att slippa packa och överhuvudtaget befinna sig i flytthelvetet; "jag måste gå å shoppa lite. Så är jag en mycket gladare flytterska sen". R fortsatte i sin vanliga neggo-stil med typ "hur korkat är det inte att shoppa mera grejer då man ska flytta?" Ja ba fortsatte med koola chefsstilen, ba "you talkin to me?" Han reagerade inte ens. Fatta hur jobbigt jag har det.

Konstruktiv diskussion

Jag: säg chefen!
R: varför det?
Jag: säg det!
R: nej.
Jag: äh, säg det nu bara.
R: nej.
Jag: men ååh vad barnslig du är. SÄG CHEFEN!
R: nej.


Som tillägg kan meddelas att R tycker att jag far med osanning; att han inte är neggo och att jag alltid får som jag vill. På denhär punkten är vi inte riktigt överens. Jag menar hallå, han säger ju inte ens chefen*. Daa-a.



*detta chefs-smeknamn skulle givetvis bara gälla under flytten. I övriga fall vill jag ogärna bli kallad för chef. Åtminstone av min sambo.