Gnällblåggen

Men alltså bu. jag blir så ledsen. bajsbajsbajs. Varför händer alltid allt åt mej? Varför varför vaarföör? Är fullständigt uppgiven. Varför händer onda saker åt goda människor?
Nu har det hänt sej så, att jag måste ta min lekamen utanför dörren och masa mej till biblioteket. Igen! Livet är så orättvist.

Ett meddelande

Frasier. Frasier Frasier. Varför får jag inte betalt för att titta på den serien?

Jag hjärta Niles. Forevah.

Dagen som gått

Fett stressigt idag:
- skickat 4 mejl
- läst 11 mejl
- postat upp 4 blogginlägg
- tagit fram två böcker ur bokhyllan
- läst några sidor ur en bok
- burit 6 tomma flyttlådor 3 kvarter
- tittat på Diili, Frasier och Lipstick Jungle
- slagit tån i en skokartong 3 gånger
- burit två tallrikar till köket och diskat en burk
Utöver dessa storverk har jag givetvis ätit och slösurfat. Och motionerat.

Dessutom har jag skrivit morgondagens* to do-lista:
- köp tandkräm.

Verkar bli fett stressigt imorgon med. Bäst att gå och lägga sej så man orkar med allt.


*fattaaa!! Man har väl lärt sej att planera. Att gå händelserna i förväg. Att vara på alerten. Att ligga steget före. Mamma: var stolt!

samt att man har glansiga och glittriga läppar.


samt att man postar detta på sin blogg för att bevisa åt omvärlden att man åtminstone är fräsch då man skriver.

Se så gott jag doftar!

Då man skriver gradu är det viktigt att dofta gott.
Bildbevis:

Idag ska jag ägna mej åt Iso-G.
Ni kan alltså räkna med febril aktivitet på fejan och på bloggen.

The entertainer

Har vid upprepade tillfällen fått konstatera, att Herr R är en sann underhållningens man. Nu har jag även upptäckt, att han skulle passa ypperligt som negerslav i 1800-talets Amerika. (nej, jag använder honom inte som slav, även om det ibland vore frestande) Däremot sjunger och visslar har hela tiden då han utför uppdrag av olika slag. Precis som på bomullsfälten.

Scenario:
R ska borra och greja. En konstant ström av olika små melodier kommer ur hans mun. Plötsligt tystnar musiken. Efter två sekunders tankepaus, med borren i högsta hugg tittar han upp och sjunger:
Nu sko ja böööv na ströööömin!
På full dialekt. Med full operaröst. Med lite halvvag melodi, just sådär som i många operor. På fullt allvar. Sen återgår han till att söka ström och vissla lite käckt.
Sann underhållning.

Karkkidag

Ibland har R skrämmande likheter med min mor.

Återkommande diskussion hos oss:
Jag: Jag är sugen på godis.
R* (i störande käckt tonläge): ta ett äpple! (/en mandarin/en frukt/en tomat/en nånting som inte är godis)

For the last time: IT'S NOT THE SAME.
Frukt är INTE godis.



*kunde lika gärna vara sagt av mamma

Bibliotek

Nån annan som känner sig lite rädd varje gång man stiger in i ett stort bibliotek? Jag är alltid skitskraj att göra nåt fel, ha nåt ljud, att mina skor ska klampa, att jag ska dra ner nån hylla eller rapa högljutt av misstag. Bibliotekstanterna ser alltid sura och stränga ut och alla andra skojare smyger också sådär lite grått omkring i knutarna. Känner mig som en skyldig 10-åring som just har gjort bus då jag stiger in på nåt bibliotek. Anyway, fick med mej en ansenlig hög böcker. Adjö Liv.

Inte fullt lika rock ändå roll som bjällerklang. men nästan.

testrun

jag sjunger bjällerklang till komp av min bokhylla. jee.

Livets stora frågor samt en upptäckt

överväger att börja posta foton här på bloggyn, men vet inte riktigt. Vad tycker ni? Är ju inte precis känd för att ta bra foton, och oskarpa och sneda foton känns lite sketet på nåt vis.


idag upptäckte jag att det går att "spela" bjällerklang på vår bokhylla. Den e lite sned eller nåt så varje gång man nuddar i den skakar den till lite. precis i takt med bjällerklang. om man nuddar till en liten specialare, kan man t.o.m. greja versen också. Så nu vet jag iallafall varifrån vi kommer att fixa julstämningen när det väl blir dags för den. bara tomteluvan som fattas.

The flashy Playboybunny

Det blev en gyllene medelväg: varken man med kostym och lösmunstasch eller våp. Istället en lös klänning som valde att flasha allt jag äger och har x antal gånger i vinden. smooth times.
Övervägde starkt att ha en liten omröstning här på bloggyn om jag skulle gå dressed as a Playboybunny på gubbmötet, men fegade ur. *mes* Blev rädd att ni alla skulle rösta ja och att jag skulle känna mej tvingad att köra en liten Bridget-outfit på Svenska Klubben. Dessutom tror jag att mamma skulle ha dött av blotta åsynen av en omröstning. Kan höra tonfallet "Hanna, nu har vi nog talat med pappa och nu får du nog så lov att ta bort detdär inlägget. Du kan inte skriva sånthär på bloggen. Gud ändå, förstår du inte bättre? Tänk nu lite efter. Det kan ju handla om din framtid. Härregud Masi, säg nånting!" Beslöt mej för att bespara henne (och mej också för den delen) från detta öde, hennes dotter överväger att gå klädd som en hora på ett möte. (tror faktiskt att gubbarna skulle ha strukit med, dom med ifall jag skulle ha uppenbarat mej i en bunny-outfit. faktiskt.) Tror inte heller dom skulle ha förstått humorn i att jag skulle ha kommit klädd som en man. faktiskt. Tur att man är en förståndig kvinna, som har tänkt på att matcha underkläderna hon inte visste att hon skulle visa när hon stod med klänningen i fejset istället för längs med kroppen på Mannerheimvägen och vid Domkyrkan i Åbo.

Me & the gubbs

jep, en sån dag idag. Att klä sig som en man eller ett våp, det är nu frågan.

Ord som inte existerar i mitt liv

Självdisciplin, motivation, ork, lust, vilja.

Helt overrated anyway.

Alltså dethär med BigBrother. Vad e egentligen juttun med det? Och nu försöker jag inte vara fancypantsartsyfartsy här å se ner på reality-tv-tittare. Jag fördömmer inte, (en som hängivet har sett på rokkarille morsian har ingen som helst rätt att döma andra) jag bara undrar. Vad e juttun med BB? Ei voi ymmärtää.