Om detta vore fejsbuck sku min status uppdatering kunna vara:
Hanna
- övar sej i att sätta rekord i hur många vindruvor man kan äta på en minut
- råddar med bostäder
- smider Kalle Anka-aktiga spionplaner
- känner sej fet
- har nollkoll på saker och ting
- har bykat

bara för att nämna några av stordåden som är på gångs. så att ni vet.

imorgon far jag på läger. hejdå!

Tonåren

Pubertala moodswings is the new black. Defacto är hela tonårsperioden tillbaka. Inte bara har jag finnar, jag har också tonåriga åsiktssvängar. Jånäjånäjånäjå. (dessutom svär jag gärna just nu. kom gärna med tips på fula ord, för mitt förråd är förbrukat och uttjatat sedan länge.) Senast igår förkunnade jag högt och tydligt att sista minuten är en bra minut. Nu har jag ändrat mej. Genom mina misstag i livet har jag lärt mig föga, och alltid insett vad som borde ha gjorts förra veckan först följande vecka. Idag suger sista minuten riktigt riktigt drypande fett.
I hate my life.

En iakttagelse:

Folk, vars bloggar jag läser, tycks uppleva nånslags dekadensrecession, för var och varannan talar om en viss ändring av dokulivsstilen, som tycks prägla väldigt många sommarsemestrar, som t.ex. Rövaren, Italienskan, och Biffen. (som jag inte alls känner, men som är en väldigt underhållande prick.) Hennes imorgon-plan låter skrämmande lik min varje morgon-plan.
Själv oroar jag mej allra mest för att jag nästa vecka ska spendera varje vaken (och sovande) stund på cämp Närpes. Månne jag kommer att förstå nånting alls av tungomålet? Eller blir jag the fourth wheel, som fattar alla juttun först nästa morgon? vet inte vilket som är worst case scenario: att fatta nada eller att bli en av dem?

inre mognad

Eftersom det efterlysts mogna och vuxna inlägg om duktighet här på blåggen, ber jag härmed att få meddela att jag var på fest igårkväll och natt och drack nästan bara jaffa efter midnatt och gick duktigt hem å sova trots att övriga levde rövare på olika håll i stan.

För att väga upp denna vuxna mogenhet, kan jag meddela att jag, samtidigt som jag imorse var ytterst nöjd över mitt beslut, nånstans innerst inne ångrar att jag inte rövade jag med. Rövarliv är trots allt bland de bästa av liv.

Fredagsmyyyys

Jag och R har återförenats igen efter en lång tid på olika håll på olika jobb och sånt. Dessutom har vi trevligt långvägabesök här. Så det firar vi nu med att alla tre sitta framför varsin dator och surfa. Välkommen till the digital age.

tipset

köp aldrig bubbelvatten med smaken mansikka-sitruuna.*



*om ni inte gillar underliga, illasmakande smaker förstås

saker man kan göra i en hiss

Hurtmoijan is bäck. Var på värsta långlänken idag. kommer högst antagligen inte att kunna gå imorgon, så man är välkommen hit på besök om man vill träffa mej. (dessutom har jag ju friendsboxen)
På väg upp med hissen (ja, do not give me shit om att jag tar hissen efter länken. så gör jag. punkt) började jag gräva efter min hemnyckel som jag så fiffigt lagt i min minimala nyckelficka i mina sportiga länkbyxor. Det visade sej ju vara nån slags omöjlighet att få ut nyckelfan ur fickskiten och där stod jag, lite anfådd, lite svettig och grävde mej i skrevet och stönade lite irriterat då dörren till hissen drogs upp och äckelgranngubben stod och stank illa och s.t.i.r.r.a.d.e. på mej. Jag ba hej och han ba ööh jåå hei. sen blev det en awkward moment då jag sku ut ur hissen å han sku in och jag fastnade med fingret i bandet som av nån anledning sitter på insidan av linningen som är helt utan funktion och jag fortfarande inte fick ut nyckeln ur den lilla smidiga fickan. Det löste sej på nåt sätt iallafall och jag kom ut och han kom in och plötsligt fick jag tag i nyckeln och just då hick-rapade-whatever jag till lite i min andfåddhet och utbrast ett ja! Först sen hörde jag hur dokugubben tryckte på hissknappen och for iväg mot sina äventyr (som högst antagligen ledde honom rakt ner i deras källarförråd, där han brukar stå å ta sej några huttar). jag är helt övertygad om att han trodde att jag stod och tillfredsställde mej i hissen. jo hej.

Den är MIN

Det kan hända att jag inte bloggar på ett tag nu.

nu kuittaaa jag. Härliga landelivet byebye. Riktigt vemodigt att lämna denna skyddade tillvaro. Samtidigt kryper det i hela kroppen, så jag är nog beredd nu. Åbo kallar.
Sista dagarna har varit kanonfina här, och idag avslutade vi semestern med mammas pyttipanna på den nya terassen. Min mamma lagar världens godaste pyttipanna. Bara så ni vet.


Liten not: denna blogg handlar inte om min mamma, även om man ibland kunde tro det. men min mamma är bra. och väldigt underhållande många gånger, helt utan att hon vet om det. det är det som är så roligt.

fotoblåggen

mej går det ingen nöd på.












































mamma har det värre: för det första andas hon som ett smärre kraftverk (också när hon är vaken), och för det andra oroar hon sej över mina eventuella sommarjobb nästa sommar.

Nattåsikt:

Jag tycker att leggings under kjolar, och också i största allmänhet, är lite last year. (och faktiskt inte så värst snyggt heller.) Bara så ni vet.

pfft. tungt att vara huslig. har gått an som värsta tättingen på tomten å städat och plockat och fixat och trixat. varit ekologisk och cyklat till butiken, som faktiskt är en bra bit bort, plockat blåbär, bakat paj, bakat medelhavsbröd. diskat. och solat i 3 timmar. är totalt slut.
och nu springer mamma omkring och plockar om det som jag har plockat fel och fixar till det så som "vi brukar ha det här" (i smyg, hon tror att jag är blind och korkad, så att jag inte märker och fattar). jeps. verkligen värt att gå an som en galning. (hon märkte iallafall att jag hade försökt, och det är ju väl så) Och blåbärspajen var en hitt. bra tips för er som behöver få god dotter-poäng.

ikväll är det fredag, så planen borde väl vara att dricka sej berusad, ringa fyllesamtal till hårt arbetande sambo, småbråka med de pärents, sura å gå å lägga sej. Somehow tror jag inte riktigt på idén.

Hej solitud!

Ikväll insåg jag att jag inte minns när jag senast haft en egen kväll, bara med mej själv. Det var en skrämmande insikt och nu har jag njutit så det nästan gjort ont av att få vara ensam.

Snart checkar jag ut

Börjar vara trött på deglivet på landet. Ännu några dagar, som kommer att bli trevliga dagar! och sen vill jag mot stan. Mot mitt eget hem. Mot mitt eget liv. Snart vill jag checka ut från landelivet.

BIG NEWS

Idag har jag länkat tillsammans med min sambo. Detta är så stort att det föräras med ett eget inlägg.

Om Du, som råkar läsa dethär har en fräsch och mysig lägenhet i centrala Helsingfors som är i behov av invånare, tag gärna kontakt! Här hittar du de perfekta hyresgästerna. Bara så ni vet.

Läget

Då ens största problem är vilken kaka man ska baka till morgondagens kaffestund, vilken film man ska se samt vilket kaffe som ska kokas, kan man lugnt konstatera, att livet är ganska bra.

Nu ska jag ägna mej åt att bli fet.

svåra val

Ve och Fasa. Det blir kanske Helsingforsbo av mej också.

lägesrapport

etapp 1, vasa-åbo-hämta nyckel-panikstäda-äta-hitta passet-hitta biljetterna har gått alldeles ypperligt. Nu har jag dessutom tagit min fars goda råd till mig och sett till att tillgången till vin är konstant; det är mycket enklare att resa med mamma när hon dricker lite vin.
Nu ska vi dra vidare till Hesa. tjolabalong.

Snart drar vi, jag å moschan. Den onödiga svängen via Åbo visade sej ännu mera krånglig då jag kom på att jag inte har nån hemnyckel här, så nu har R satt en nyckel i Hesa på bussen, som vi måste hämta innan vi ens kommer in till oss för att söka efter passet. På tåget ska vi fundera ut kniviga frågor att ställa i infodisken i Nordlandia. Har ni förslag på frågor?

Ikväll blir det skumppa.

Härifrån sitter jag och skriver gradu bloggar. Man kunde ha det värre.

Hör och häpna!

Jag ska ut och resa med min mor. That's a first. Kampen om vem som flippar först kommer att bli hård och jämn. Den långa resan kommer att gå via Åbo (så jvla onödigt alltså. Varför måste man ha pass till Estland?) efter mitt pass (typiskt att vi inte har städat just innan mor ska på besök. det är vad jag kallar Murhpy.) och därifrån vidare till Helsingfors och därifrån ännu söderut till Tallinn. Jepp. Ni hörde rätt. Vi skall likt värsta finntöntarna åka på dagskryssning till Tallinn.
Min mor, som är av den försiktigare arten, har redan värsta resfebern och funderar på vilken väska hon ska ta, hur vi ska göra på tåget, hur vi ska hitta till hamnen, var vi ska äta i Tallinn, om nån kommer att ta våra pengar, vad vi gör om nån tar pengarna och vilka fotriktiga skor hon ska ha på fötterna. Fotriktiga skor är viktigt. Foootriktiga. Jo hej.

Gaaah jag döör! Friendsboxen för 100 egen på cdon NU! I'm the happiest woman on earth. Utan tvekan.

En sak som är skitstörande, är sajter och bloggar som har nå frikkin ljud på som automatiskt börjar spela och som man måst leta och irritera ihjäl sej på förrän man hittar nån liten sound off-knapp. Gaah. Sluta ha sånt människor.

Här blir inga barn gjorda

I filmer och böcker åker de stora tänkarna, författarna och andra smartisar ut till nån öde stuga och strandidyll för att uträtta storverk och skriva ifred och bara vara produktiva och få saker gjort utan att bli störda i sitt genialiska arbete. Så gjorde även jag. (åkte ut till stugan alltså, inte allt detdär andra) Sen får dom sin bok färdig eller sitt filmmanus eller whatever. Men inte jag. Jag surfar på veckorevyn och people.com jag. (och sen undrar jag varför min gradu inte framskrider) heja.

Yo ma bruna!

jag har gått och blivit brun. Det är inte så illa det. Även myggbiten har jag blivit. Samt lite rundlätt. Det är mindre kiva det. Projekt "gå ner från rundlätt till smal", dvs 1,1 kilo, är en jävla pärs. (igår var jag t.o.m. ute å sprang, så ni ser att nivån på projektet är helsjuk. Jag menar, hur desperat får en människa vara egentligen?) Jag vill mycket hellre äta god mat å baka goda kakor och steka plättar. Det är mycket roligare såhär på semestern.
Nu ska jag gå ut i storstadsvimlet och shoppa och träffa lite folk.
hej hej.