Hur man definierar "i onödan" är ju relativt, förstås

En diskussion som utspelade sig mellan mej och sambo härom dagen.

S: jag ska förresten till IKEA-hoodsen imorgon..

H: JA! Då kan vi hänga på, jag och E, och passa på att fara till IKEA! (Ackompanjerat av illa dold iver)

S: jo, det är ju en idé. Men, (seriöst fundersamt) behöver vi nåt från IKEA?

H: ?! Nå, ja... Alltså va? (Seriöst oförmögen att förstå frågan)

S: jag menar bara, så ni nu inte åker dit helt i onödan!

H: Hmm, nå....

Ridå.

Men, allt är ju relativt, såklart.

Från leverlådsslem till Schönberg

Inte varje dag man får kombinera Arnold Schönberg med leverlåda i samma rubrik, minsann! *

Men hörni, vilken resa uppåt från leverlådsträsket med brödsmulor på diskbänken och högar med tvätt till klackisar, Farang och konsert denna dag har varit. Jag är mycket exalterad. Och konserten får fulla vakenhetspoäng! Var inte ens lite trött en endaste gång! Mitt eminenta sällskap sammanfattade Schönbergdelen med en fullträff: What just happened? För seriöst, så helknäpp musik. Så myschot att ja, man blir ordlös med mindre. Ett par gånger blev jag helt full i skratt trots det ytterst dramatiska librettot, för ja, detta är minsann underlig musik. Vågar ni klicka på detta?

Jag blev så till mej i trasan över allt det trevliga att jag beslöt mej för att bombardera Instagram också! Liksom, i detta livsskede, då det högsta kravet på livet en har är få gå ensam på Citymarket ibland, ja då kan ni tro att detta var en fullträffskväll på precis alla punkter.

*detta kast vågar jag nästan påstå att är större än förra årets tvära kast, från Pythagoras till trosor.

Oerhörd slöseri på kvinnokraft

När man som den flitiga trädgårdsmästarinnan man ju är går ut för att vattna i växthuset, lämnar luckan öppen en stund och himlen bestämmer sig för att öppna upp för ett andra syndafall. 

Sicket slöseri på flit. 

Leverlådsslem, Mänttä och ppt

Sami gav mej just en bit choklad med hälsningsfrasen "det är sen något slem från leverlådan på den". Men en är ju inte pito, så det var bara att inspektera, torka av och käka. Ifall ni ej hör av mej har jag kolavippat av leverlådsslem. (Alternativt av halsontet som skär likt 40 knivar i mitt svalg.)

Annat då? Har trotsat sjukdomen och varit en sväng till Borgå, fått se min utredning i tryck, försökt övertala en vän att resa till Mänttä med mej i höst (don't ask) samt försökt mej på att göra en Prezi. Det visade sig snabbt vara både krångligt och tidskrävande (ifall man inte vill att ens Prezi ska se ut som en övning för åk 3-4, det vill säga) och jag fick hålla mej till good old powerpoint (no commentz, plz). Liksom, år 2003 ringde och ville ha tillbaka sin moderna datapresentation för kostymklädda 40-åriga män. (Förlåt universum, jag vet att ppt är enbart pinsamt)

Nu ska jag sova Törnrosasömn i hundra år och tillfriskna från detta vidriga tillstånd av sjukdom. 

Hur man vet att man gjort något rätt

Då man trött blickar ut över det hushålleliga förfallet och suckandes drar fram dammsugaråbäket för att uträtta veckans hushålleliga dåd och sonen börjar dansa en glädjedans.
Jeee, mamma dammsugaren! Emil vill också dammsuga, hurra hurraa! 
Och man lika trött stänger av eländet efter uträttat dåd och barnet börjar storgråta:
Mamma, vi dammsög ju inte under soffan! Snälla mammaaaAA, Emil VILL dammsuga under soffaaaan!! 
Nå, om du nu absolut insisterar så.

Det är i det skedet som man nöjt kan konstatera att något har gått rätt i uppfostransväg ändå, trots allt.

Storfirarna

Ösregnsdagen till ära kan en bara tänka sig übermyset som försiggår i Svenskfinlands kojor och slott. Ej heller i vår enkla boning är vi sämre och, tack vare Fejan, kom det även till min kännedom att det just idag råkar vara min sambos namnsdag. (tack Henna för den infon!) (i ett ljust ögonblick av snillrikedom har jag tydligen också antecknat detta faktum i kalendern, men eftersom jag verkar vara oförmögen att läsa innantill har jag tillbringat dagen saligen ovetandes om denna högtidsdag). Hur lämpligt var det då inte att jag på båten hem från Tallinn råkade införskaffa en flaska portvin? Ibland verkar det ju onekligen som om jag hade ett sjätte sinne för planering.
Så att skål bara, alla Samin därute!

Throwback Tuesday

Okej, i en tidsmaskin i hambotakt reste jag denna nådens tisdag 7 år tillbaka i tiden. El Hambo på repertoaren fick ju en osökt att tänka på Irland år 2007 med Florakören. (lite feelis att Flora råkar åka på turné just idag, dessutom!) Så nu sitter jag här med världens största flin och bloggar och minns. Konstigt detdär, förresten, att det samtidigt kan kännas som igår och som en evighet sedan.
Eftersom jag bloggade redan då förtäljer min blogg följande:

#tbt, eller hur!

Det var då tider minsann, då jag dirigerade Flora och vi firade vappen och vann körtävling i Cork på Irland. Blev ju alldeles nostalgisk idag då vi började öva El Hambo idag med Eviva. Samma ställen som vi övade en triljard gånger då kommer vi att öva minst lika många gånger nu. (alla kan första altens stämma från takt 31!)
Detta bör definitivt firas, så denna kväll bjuder jag på en godbit från år 2007:

Bästa brudarna i stan, redan år 2007!

Våfflor och spända jeans

Efter en helg fylld med restaurangbesök (alltså Tallinn, du levererar!!), drinks, chill, spa, hotellsäng och hotellfrulle (älskar hotellboende!), shopping och sånt samt restaurangdagscafé på vår gård är det ju inte utan att man är en lite matt kvinna denna måndag. Caféet var en megasuccé på alla sätt och vis! Har hela 0 bilder från vårt våffelcafé, eftersom jag gräddade ca 80 våfflor och inte hann springa runt med kameran, men här ser ni iallafall att vi hade besök av en hel muminfamilj! Som tur fotade våra nära och kära ändå en och annan bild.

Och hörni, what's with att ens jeans känns skitspända denna måndag? Efter en evighetssommar i lösa kjolar och soltoppar var det seriöst sjukt obekvämt att korva in benen i ett par alldeles för spända jeans imorse.

Bjuder på lite bildspecial regndagen till ära.

Uuh uuh, Voihan Vohveli! blev en succésaga! Foto: J&J

Uuh uuh, vi hade så roligt! Foto: J&J

Ugh ugh, så spända jeansen är!

Tere

Hälsningar från andra sidan viken. Vi firar lite tumissemester och gör, tja, inte så mycket. Shoppar, äter, chillar och har det rätt så jättelattjo. Så att hejhej, nu ska jag ta det lite lugnt en stund till.

Foto är taget innan skoskavet från helvetet satte in och mina skor fick sej hela jäkla hemvägen (eller, egentligen var det jag som fick mej) och Sami döpte om dem till skorna som ej fungerar som skor skall - att kunna gå med. Oh the romance.

-

Uuh uuh, jag har såna gasellben i snygga skor

Sommarvykort

Sitter i sängen efter kvällslänk och lång skönhetsritual med ansiktsmask och hela köret. Konstaterar nöjt att helgen var just så bra som en helg kan bli. Roadtrip, simning och sand mellan tårna, egentid, väntid, bok, renoveringsshopping och familjetid. Sol, tårta, långlänk och goda samtal om livet. 

Uuh uuh vi har det så zen.

Nära intill

Igår kom åskan på en snabbvisit, vilket föranledde livrädd liten kille som panikartat hela natten klamrat sig fast vid mej. (Så himla svettigt att sova med nån i famnen i tider som dessa). Trots alla lampor tända, 15 sagor å sånger kunde mitt käraste gryn inte slappna av (o gnydde o grät å höll händerna för öronen just in case att det skulle börja åsksmälla igen). Då är det bara att inse att man som mamma behövs mera än man själv behöver sova. 

Förutspår en intesåpigg dag idag.

Hemmets flitigaste hörna

Tänkte att ni alla säkert är väldigt intresserade av att veta var jag sitter just nu, så vi kör en bild på det då. Här, inklämd i detta hörn, inbillar jag mej att underverk skall ske. Texter skrivs i ett nafs och repertoarer, arrangemang och historiker vispas ihop med vänsterhand. Allt medan jag ser sval och chic ut och vårt hem ständigt är städigt och välpolerat.
En har faktiskt rätt att önska iallafall.

Uuh uuh, jag är så bra på att fota inredningsbilder...

Back in business

Här sitter jag och tror att livet ska bli annorlunda nu, när jag återgått till vardagen. Har ju alltid förhoppningar om att jag skall bli effektiv och organiserad. Det brukar vara sisådär 3 dagar, sen är allt som vanligt igen och jag jobbar i soffan och är ineffektiv in i det sista, då jag är rasande snabb och rafsar ihop grejer i ett hjärtklappningstillstånd. Men just idag, första jobbdagen, sitter jag vid mitt skrivbord och leker proffsig. Har tänkt hålla nyttig lunchpaus också med nyttig mat (vi vet alla att den i något skede övergår i mackor framför datorn, men hej, man kan göra ett tappert försök till med det hälsosamma levernet)
Så heja heja friskt humör bara, jag är tillbaka!