Julkul

Emil, yngst i kusinskaran, stiger först upp från matbordet och försvinner till leksaksbilarna.

H: Emil, ska du ha mera mat?

Inget svar.

H: Emil, vad gör du?

Inget svar.

H: Emil, dom andra äter nu pepparkakor till efterrätt.

E: JAG KOMMER!!! Påföljt av Blixtsnabba små steg som närmar sig köket. 

Juletid

December bara svischade förbi, hann ju inte ens blogga. Plötsligt var det julafton med pulkbacke, julbastu, massa god mat och julklappar. Att få se de tindrande barnaögonen, det är nåt alldeles speciellt med det.

December då? Var en bra månad, om än lite stressig. Nådde nåtslags Carpe diem-tillstånd som ej har velat lägga sig och har försökt karpa dagarna så gott det nu går. Fortfarande känner jag stor tacksamhet över att få leva detta jordeliv här och nu. 

"Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor så länge vi är här."

Medelst denna strof ur Koppången säger jag härmed God Jul.

Juleföljetången, den absolut sista delen

I många år har ni fått sitta och spänna er. Med lite pirr i magen har ni funderat och undrat. Och bloggen har troget, år efter år, levererat en ny del i serien Hanna bakar jultårtor. Serien, som med åren har blivit en populär och uppskattad tradition för oss alla, har fungerat som en utmärkt stämningsspridare såhär i karga juletider. Men nu har producenten å det bestämdaste satt ner sin fot och den folkkära serien läggs nu ner.
- It's the end of an era, konstaterar Bagar-Hanna vemodigt.

Efter årets fiasko; extremt torra, smaklösa OCH flottiga stjärnor (något man kunde kalla en synnerligen intressant kombo) (ej penslade med uppvispat ägg) är det bara att konstatera fakta: det är fysiskt omöjligt att baka goda, glutenfria julstjärnor.

Huruvida det omtyckta bakverket har en framtid i glutenfri variant är nu ovisst. Bakom nedläggningen ligger inget fuffens eller hard feelings för någon av de inblandade.

- Det är nu helt enkelt dags att gå vidare, säger Bagar-Hanna småkäckt. 

- Visst känns det vemodigt att det skulle sluta såhär, men serien har gett mig mycket och jag är glad att jag fått vara en del av detta härliga julstämningsteam. Vem vet, kanske blir det något helt wild and crazy nästa år, som t.ex. pepparkakshus eller annat knepigt.

Hur det blir med julstämningen hädanefter, ja det får framtiden utvisa. Vilka reaktionerna blir på nedläggningen vill man heller inte uttala sig om i detta skede. Den som lever får se.
Carpe Jul-diem.

Tidigare delar i serien kan man läsa här, här och här.

Kära lilla krumelur

låt dej aldrig bliva stur.

Ja se Pippi Långstrump, hon visste vad hon talade om. Härom kvällen, vid läggdags, då jag i vanlig ordning pajade barnet, pussade och sade mamma tycker om dej, tittade Emil på mej med sina blå ögon. Och svarade vetdu mamma, jag tycker också om mej. Jag e fin!

Käraste barn, må den känslan aldrig aldrig nånsin ge vika.

Ord som kommer ur min mun

När man enigt tänker att ursprungsplanen är "vi gör nåt enkelt, va?" Och den i nästa sekund mutetar till borde vi byta lite instrument? Om du först spelar lite fiol, för att sen bli om vi sen sku spela lite fyrhändigt piano och improvisera lite också och sen köra sångduett? För att avslutningsvis få höra mej själv säga jag kunde ju också spela lite gitarr! Ööh, SINCE WHEN?

Mycket förvirrande. Av alla instrument jag inte kan var det ju skönt att jag valde ett som jag åtminstone nångång har kunnat lite.

Blir i sanning ett intressant uppträdande imorgon.

Mvh,

Tränar gitarr så fingrarna blöder

Hej December!

Vi överlevde november! Jag firade månadsskiftet med att sova en lång natt. För en gångs skull kändes uppvaknandet helt okej (avskyr ju verkligen känslan av att ha uppväckts från de döda alldeles för tidigt) och tänker härmed fira december med att lägga mej i tid på kvällarna fler än en kväll denna månad. För att fira pigghet&december köpte jag bl.a. nya stolar till matbordet. Konsumtion, det är minsann svaret på det mesta.

Vi kör igång konsertveckan då. Onsdag i Helsingfors och lördag i Vasa. Två olika körer, två olika koncept. Kul på jobbet.

Love & Peace & tipp tapp!

Uuh uuh, jag är så pigg!

Kaptenen och diskaren

Idel guldkorn:

På väg hem från dagis. 

H: oj så roligt att se dej, hjärtat. Du e mitt gullegryn.

E: *stannar upp och tittar argt på mej* jag e int nå gryn. Jag e KAPTEN! Och jag bestämmer. 

H: jaha, nå vad är jag då?

E: *fnyser* Du är ett litet gryn som bara får stå i ett hörn och diska.

Busted

Ponera att man kommer hem sent efter intensiv jobbdag. Barnet är fortfarande vaket och efter x antal paja-läsa-sjunga-gånger får man nog och säger (ljuvt, givetvis) sov nu. Därefter utspelar sig följande dialog:

H: mamma går till köket, är jättehungrig och måste äta nåt.

E: jag vill också!

H: nää, det är bara mamma, du åt ju ren!

E: vad ska du äta då mamma?

H: jag äter bara ett knäckebröd.

Ponera därefter att man kommer till köket och ser påsen med pepparkakor och bestämmer sig för att byta ut knäckebröd mot pepparkaka.

Barnet fortsätter pipa i sin säng och man trycker ner några peppisar och går för att paja barnet.

H: Sov nu, lilla vännen min. *Pajar och pussar barnet.* 

Ponera därefter att barnet snusar i luften, sätter sig upp i sängen och frågar strängt: 

Mamma, varför luktar här pepparkaka? Åt du inte heller knäckebröd?

Problemet med fälgarna

Vår son har stigit in i varför-åldern. Vilket ju är en ganska underhållande ålder. Men hur är det meningen att man ska kunna svara på alla frågorna? Hittills har vi hållit oss till mera ytliga dimensioner, som varför det finns olika fälgar på bilar. (efter något hummande till svar och lite googlande på "fälgars funktion", bl.a. har jag lärt mej att fälgar i första hand är en utseendefråga) Kände mig bristfällig i min okunskap på fälgfronten, som ju var en ganska enkel match som enbart råkade falla utanför mitt kunskapsterritorium.

Idag blev det desto knivigare:
E: Vad gör du mamma?
H: Jag mejkar mej.
E: Får jag också mamma?
H: Nä, barn brukar inte mejka sej.
E: Varför inte mamma?
H: Nå, för att... barn är fina som dom är. (bet mej i tungan redan nu; vilket dåligt svar!)
E: Men du är ju också fin mamma. Varför mejkar du dej då mamma?
Ja-a, käraste barn, för att jag är ett offer för våra underliga skönhetsideal och känner mig otillräcklig? (fast det sade jag inte högt. Tror jag svarade för att jag vill eller nåt annat högst intelligent, varefter jag avslutade diskussionen med att avleda sonens tankar mot annat.)

Plötsligt kändes det ganska okej att inte ha ett bra svar på fälgproblematiken.

Random bild på frågeställare och svarare:

#TBT bussfärd på väg på café. Typerna på bilden har allt med
anekdoten ovan att göra.

Trouble in paradise

Hört ikväll:

Upprört illvrål av 2-åring:

Jag: vad är det frågan om?

Emil: jag har ätit snett på min smörgås och nu når inte osten ut till kanteeeeheeheeeeen!!

Mhm. "Oj nej".

Inte alltid lätt att vara vuxen, men sannerligen inte heller enkelt att vara två år.

Det som blir kvar efteråt

Detta med att visionera, planera, öva, öva, öva, planera lite till och öva ännu mer och sedan få genomföra sin vision och förverkliga konserter och drömmar. Fan va coolt alltså. 

Postkonsertsentimentaliteten som slår till är snudd på obarmhärtig. Då man inte kan beskriva i ord tacksamheten över så mycket. Då man blir nästan förlamande ödmjuk över all brahet runt omkring en. Engagemang, personliga satsningar, gemensamma satsningar och det oerhörda i stt få ledsaga andra till att följa sitt eget hjärta. Jag tror det är ganska unikt på jobbfronten, faktiskt. 

Exaudio och Circus Helsinki, ni förverkligade min vision och min dröm tillsammans med mej på ett fantastiskt sätt. 

En konsertgåta!

En dirigent bör alltid stiga upp i ottan för att rita gåtor då det nalkas konsert.
Lös denhär, den som kan. Eller, ännu bättre: Kom på häftigaste konserten på länge imorgon kl 21! Exaudio och Circus Helsinki i unikt samarbete. Jopphejdihejda.

uuh uuh, jag är så bra på att rita!

Vi fortsätter med bra flyt

Dagen då jag skall svänga runt Helsingfors olika hörn, ja se då börjar det givetvis snöa.

Mycket körig vecka, denhär. (höhö) Vaknade inatt och insåg att vi ju skall resa till Budapest på söndag. Vilket innebär att jag borde fixa, packa, greja i princip idag för att hinna med. Det blir i sanning spännande att se hur detta kommer att sluta. Förhoppningsvis med att vi kan landa i Budapest hela och ganska rena på söndagkväll. Nåja, i-landsproblem, trors allt. 

Exempel på varför denna dag ej har börjat så bra:

1. Är jättejättejätteförkyld. Hostar så slemmet strittar.
2. Min cykel har blivit stulen
3. Sami har ätit upp all choklad.

Trots att nr 3 svider tänker jag ändå att nr 2 kanske är värst. Plus att förkylning på konsertveckan är minst sagt olägligt.

Ingen vill ha mitt liv idag.

Hört idag

En elefant balanseeebrade...

Annat då? Nä men vi bakade en sats äckliga kex, min son och jag. Alla som känner mej känner även till mitt livslånga och passionerade kärleksförhållande till kex och jag är verkligen inte knepig då det kommer till kex - allt går. Men de vi bakade idag - jag är besegrad: allt går verkligen inte. Mitt enda krav? Att de ska vara ätliga. Det var dessa ej. Men Emil tyckte ju det var kul att baka, såklart.  Vad gör man inte för barnen, säg. Obs! Ironi. Massor med ironi. Och en mininypa bitterhet.