Att resa med barn

Vår son är ju en sann resehjälte, inget gnäll eller kink trots lite sömn, lång dag, konstiga tider och hela den grejen. Andra var lite mer ur balans i ett skede av resan.

Imorse, där kring soluppgången, satte vår familjekaravan av mot spanska solkusten. På planet sov Emil sen en god lur, och jag själv likaså. Emil vaknade till, och började sträcka på sig i sitt säte. I samma sträckning tryckte han också lämpligt nog med foten på den öppnade tripen i stolsfickan framför sig och i nästa sekund var jag klarvaken. Strålen från sugröret var nämligen riktad rakt mot mitt skrev och i ett nafs var en nästan odrucken trip tömd i mina byxor. Sen fick jag sitta helt jävla plaskblöt i rumpan de resterande 2,5 timmarna.

Hahaha, kanske ni skrattar nu. Kan bara säga att det var lite midre roligt just då det inträffade. Faktiskt. (Att Sami kallade mej för mehuhousu/juicypants resten av dagen var, ja, vågat av honom. Där har vi ett riktigt praktexempel på living on the edge.)

Midsommarens fröjder

Strax innan midsommar slog vetskapen ner som en blixt från klar himmel. Jag visste var mina solglasögon var, och packade således ner dem i väskan då

vi styrde kosan mot midsommarfirandet. Jag antar att det var tecknet. På att midsommaren skulle bli en av de mest solfattiga jag minns. 

Men vi har givetvis förlustat oss ändå, och solfattigdomen har inte hindrat någon från att simma* eller vara glad.

*bara den som ville simma simmade. Alla ville inte. De som inte ville var glada ändå.

Sierska sökes

Om någon råkar veta var jag månne har mina solglasögon, säg hepp. De ligger i ett svart tygfodral modell snyggt. Eftersom detta redan är andra paret solbrills som har försvunnit spårlöst i år, vore det superfint att hitta dem nu när det nalkas midsommarvärme, strålande solsken och evighetslånga fester i sus och dus från morgon till kväll. 

Okej, detdär sista är ju ren och skär lögn; det utlovas regn, mygg, 

kallt och jävligt och alla vet att sus och dus tillhör ja, förgången tid. Men solglasögon är trevligt att ha ändå, just in case. Så låt mig upprepa: säg hepp om ni hittar dem/vet var de är. 

Tack!

Mvh,

Ägodelstappare -80

Rövarlivets konsekvenser

Okej, så man tar ett (litet!) glas vin med maten på restaurangen i Tölö en kylig måndagkväll i juni efter en änglalik konsert. Och idag vaknar man med huvudvärk?

Att leva fritt konstnärsliv i sus och dus har ett pris, tydligen.

Den vilda

Det är länge sedan jag var wild and crazy. Men inatt skedde det: jag vakade osedligt länge framför tv:n. Zappade mellan Jukola och bröllis och levde helt enkelt loppan i tv-soffan.
Så imorse bestämde jag mig för att fortsätta vara lite oberäknelig och åt således frukost först kl 10.15 och drack kaffe ur en annan mugg än vanligt. Kaffe behövs en vild morgon som denna, då jag vakat halva natten och känner mig som en ung och fri konstnärssjäl. Jag menar, jag drack ju en cider också framför tv:n igår. Kalsarikännit the 2015 edition.

On top of everything har jag lackat naglarna också. i TVÅ lager.

Ett drömläge

Denna dag är en konvalescents drömläge, åtminstone vad gäller tv-utbudet: först Venla-budkavlen, sedan prinsbröllop, sedan Jukola-starten, där den egna prinsen öppnar lagets framfart mot framgång och ära.

Nästa år, ja då ska jag banne mig springa så jäkla hårt (och rätt på kartan) som aldrig förr. Uppladdningen börjar ju redan nu.

Är med andra ord upptagen precis hela dagen.

Bra flyt

Efter allt detta jäkla oflyt (kunde ju inte ens uttrycka mitt missnöje över Netflix förståeligt igår. Min avsikt var givetvis att gnälla över det dåliga utbudet.) kan ni tro att lyckan var total då jag i panik imorse letade efter mitt KELA-kort (som sedan visade sig vara på helt rätt plats!) och därtill hittade en 50-lapp i innerfickan i en väska. 

Och, idag gäller det. För att bryta trenden med oflyt ber jag ödmjukast om universums alla jäkla tummar idag, då jag nu styr stegen mot nya provtagningar.

Jag ser femtilappen som ett gott omen.

Och, eftersom alla undrar hur fager jag är these days, kör vi en selfie. Jag tackar den som uppfann sminket.

Vi, som satts att leva i besvikelsens epok*

Asså, jag vill ju inte vara en gnällare, men jag behöver ett forum för att få uttrycka en viss frustration och kom då osökt att tänka på min egen lilla blogg. Jag vet inte med er, men jag känner relativt ofta en viss Netflix-besvikelse. Liksom, varför finns inte allt material tillgängligt där? Detta stör mig (antagligen osunt) mycket.

Obs: Väl medveten om att folk i världen lider nöd och att det finns mobbning, ojämställdhet, pedofili och annan skit, väljer jag denna gång att inte lyfta blicken högre än till mitt eget tv-utbud. En annan gång ska vi filosofera över de riktiga problemen.

Bland annat detta kan man sysselsätta sin lilla ärthjärna med under sin konvalescenstid. Ja, samt med att arra sånger också. Jäklar sicket arr-flow jag har nu.


*poäng! och extrapoäng åt den som vet sången

Sommarstarten

Jahapp, denna nådens sommar 2015 startade ju inte precis som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt mig Tampereen Sävel med Eviva i helgen och Venla-debut inkommande helg. Ja, och så hade jag tänkt en bebis i början av nästa år också. Istället fick jag några sönderslitna inre organ och inre blödningar, en akut operation, inställda evenemang och en bebis* i roskisen på Jorvs sjukhus.
Jag kan lugnt konstatera att de senaste dagarna har varit en emotionell berg- och dalbana deluxe, med dippar (ni fattar vilka) och toppar då Eviva igår meddelade att de VANN TVÅ GULD i Tammerfors! Skrek högt i min konvalescentsäng, varvid Sami kom springande och med ett Vad händer?! bara för att se mig gråta glädjetårar av lycka.

Eftersom det verkar vara ganska tråkigt att vara konvalescent tänkte jag kanske uppdatera bloggen lite oftare? Vem vet. Något måste jag ju hitta på, har märkt att man läser ut internet på en röd sekund these days och ute ösregnar det.




*som tekniskt sett inte var en bebis, men som i våra hjärtan redan var det

Väckningen

Bra grej: lade mig tidigt igår, sov en hel oavbruten natt och väcktes av en pigg Emil som hoppade upp i vår säng kl 06.15 med orden Mamma, nu far vi till tågbutiken! Han har tjänat in 5 lappar, något han var plågsamt medveten om imorse då han kom rusande till vår säng. Extrabra grej med detta var att det ej var en dödsdom att vakna imorse. 

Ibland har vi sömnflyt i denna familj. Med dessa ord säger jag gonatt.

Kulinaristfredag

Ber att få rikta er uppmärksamhet mot vår oerhört lyckade fredag, åtminstone vad maten beträffar. Spenatplättar till lunch (obs! Hemgjorda, svingoda!) och moussaka till middag (också kalasgod, skulle räcka minst två-tre dagar, finns en portion kvar). 

Inte för att vi skulle äta bara tråkmat andra dagar heller, men denna dag tog verkligen vårens kulinariska pris.

Var bara det jag ville meddela. Nu ska jag sova ca 100 timmar.

Muterskan

Jag har mutat min son för att själv slippa stiga upp om natten. Det blev en deal som alla inblandade var nöjda med. För varje gång Emil kommer till vår säng själv om natten (tidigare har vi alltså tvingats stiga upp mitt i bästa sömnen för att hämta barnet till vår säng), får han en lapp i burken. Efter 5 lappar går vi till tågbutiken och köper en vinsch som har har önskat sig. Hittills har det gått ypperligt, redan 3/3 lappar i burken! Alla är glada! Utom eventuellt plånboken, men det är världsligt.
Vad gör man ej för lite hederlig sömn.

Superwoman

Föga anade jag väl när vaknade denna gråa lördagsmorgon att jag bara några timmar senare skulle ha ett städat hem, nybakta bullar i en korg och middagsmaten i ugnen redan innan lunch. Medan bulldegen jäste passade denna superwoman på att sakta men säkert beta av det gigantiska bykberg som dolt hela vårt hjälpkök i en veckas tid. Idag kunde man också stänga locket till tvättkorgen.

Jag säger då det, ibland förvandlas jag till en riktig superhjälte i hemmet. 

Passade förresten på att baka en sats vackra och en sats goda bullar. Varför dessa attribut ej sammaföll i samma sats är ett mysterium. 

Dålig dag

Av saker som är dåliga med magsjuka, toppas listan just nu av

1) torka andras (dvs mitt barns) spyor medan själv mkt illamående

2) att instagram just denna hemska dag råka vara sprängfyllt av matbilder.

Bland annat detta har jag tänkt på idag. Samt på hur hemskt kräksjuka är. Hemskthemskthemskt.

Tjena och ett avslöjande

Det har ju blivit lite glest med bloggandet, det har det ju. En har helt enkelt inte orkat skriva, redogöra, berätta om upptåg och äventyr. Men kanske det blir bättring? Ingen vet.

Men jag känner ändå ett mycket starkt behov av att dela med mej till omvärlden av följande revolutionerande fakta, som jag har på känn att alla gått och väntat på: Jag har deklarerat, i god tid över 12 h innan sista minuten. Ibland förändras en människa. Det är tydligen helt oundvikligt.

Vi kör med omotiverade bilder på detta, så att dethär inte ska vara universums allra tråkigaste blogg (bara typ nästtråkigast):

uuh uuh, jag är så vacker på vappen

uuh uuh jag är så sportig på vappen