Tjuven

En av de bästa sakerna idag var när jag kom hem och satt mej framför datorn och märkte att alla har uppdaterat sina bloggar helt sickomycke. JEEEe! bra med innehållsrikt liv.

I övrigt har dagen sugit rätt rejält. Helt turha möte i Åbo, som jag satt min ytterst dyrbara tid på att attendera. Höjden på fröjden och socker på moset, så höll jag på att baxna idag. För ett par veckor sedan kom jag med ett förslag, som motades ganska snabbt med ett allvarligt nej. Fine. Det var för radikalt och ungdomligt. Oukkidoukki. Idag på mötet sittet dock samma snubbe, som två veckor tidigare totalt motarbetat min idé, och kläcker ur sej att "han nu en längre tid gått och grunnat på en idé som han gärna skulle vilja ta in som ett nytt element." OCH STJÄL MIN IDÉ RAKT UNDER NÄSAN PÅ MEJ. HUR JÄVLA FRÄCK FÅR MAN VARA?! Han har grunnat my ass. Fy fan vilken skitstil säger jag bara. Trodde inte mina öron. I princip anser jag att det inte spelar särskilt stor roll vems idéerna är, så länge något händer som för saker framåt, men dethär anser jag var lite halvrotit. Från en 60+ gubbe som i rimlighetens namn borde ha lite vidgat perspektiv som skulle fatta att det är helt okej att lyfta fram andra än sig själv också. Ens nångång. Faktiskt.

Det allra allra värsta är, att ingen, INGEN, är online på MSN när jag vill beklaga mej över detta. Att posta en status som ingen ser för att dom har sina innehållsrika liv att pynja med är som att tala till en vägg. Därför beklagar jag mej här istället.

JÄVLA TJUV.

om att vara I TID

Orka orka orka med sig själv. aaaaaargh.

Scenario:
kl 18.00 hemma i allsköns ro ätandes soppa och drickandes kaffe. myyyys. diskutera skönheten med ledig kväll.
kl 18.55 telefonsamtal av J: Hej var e ni? PlayMe börjar ju om 5 minuter, å vi tänkte börja gå in... Va?! E det inte imorgon?! what what what?
kl 18.56 min egen telefon åker fram. några missade samtal och textaren dyker upp på screenen. bra med ljudlös. riktigt toppen.
kl 18.57 så många svordomar att ni inte har hört förut
kl 18.58 kläder flyger omkring i lägenheten. en och annan svordom. stämningen inte helt festlig.
kl 18.59 sminket fixas. R surar å försöker fixa tidtabeller utan resultat. jag får fara ensam.
kl 19.00 svordomar, sista finishen
kl 19.01beställa taxi. komma ihåg att leta fram paraply efter dagens miss
kl 19.04 hoppa in i taxin. det regnar naturligvis inte mera, eftersom jag har paraplyet med mej
kl 19.08 betala taxin, störta in på Svenskis, få biljetterna, lämna in rocken, dra in magen, rätta till urringningen, sträcka på nacken, andas ut
kl 19.10 smyga in i salongen

härregud.
Se-ri-öst. Hur trögt får det vara egentligen? Oh my fuck. Vilken tur att jag har vänt upp och ner på folks tidtabeller för att jag skall på PlayMe imorgon. jå gomårån.

Life hates me, del 12345

om solen skiner då man går hemifrån räknar man inte med att nån ska stå i beredskap med världens största skyfall då man irrar omkring i förorten i östra fucking helsingfors. Att komma dyblöt och försenad är på arbetsintervju är inte särskilt fördelaktigt.

orden som klingar som skön musik i mina känsliga öron

"nog blir det en gradu av dethär!"
"Dethär var ju en bra text!"

Sfärernas harmoni har förenats i ljuv musik. Who's your mama now?

Orka med Anna Anka. (for real. Heter man Anna Anka är man ett skämt.)
Och med att sitta på bussen mellan Hesa och Åbo ett halvt liv.
Och med att vara fatso.


Aftonbön: Kära Gode Gud, låt mej bli smal NU. Hetigenast bums på momangen. Smal. Nu.
God natt.

måndag

usch. vet ni känslan när man vaknar på morgonen och bara känner att nej, dethär blir inte en bra dag? Imorse hade jag en sån känsla. det bådar inte särskilt gott med tanke på dagens hundra olika aktiviteter.

Recept för ett varmt välkomnande.

fancypants

Vi e på spaaaaa. 11 våningen, rätt trött badrock, men helt fräsch ändå (inga tanthår upptäckta ännu iallafall). Skumppa å jordgubbar i konferensutrymmet å skedet kreativa fantastiv fabulous females!!!1


jag äger.

texten är inskickad. bah.

Nu sticker jag iväg på spaaaaaaa. fluffets förlovade land, I'm on my way!

so long suckers.

Livet är härligt

Jag säger bara Grey's Anatomy. Jeeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!!!1
älska älska älskaaaaaa.

Efter deadline kommer SPA

det är över midnatt och här sitter jag och redigerar halvsketen text författad av mej själv.

ja ba: ja satt uppe hava natten för jag hade en deadline som ja måste hålla å ba satt å skrev typ jättesent.





pretto.

Fortsättningen, aka "varför julen är förstörd"

Här har man gått och hoppats. Önskat och bett. Tänkt att julen blir en fin, stämningsfull jul. Att man kan sitta i sin tomteluva dagarna i ända och spela bjällerklang på sin bokhylla och ha julstämning 24-7. Men nej.

Scenariot är detta:
Min serie "våra instrument", som jag ju sku börja med här på bloggen, går lite dåligt. Förstår att jag gör er superbesvikna, fattar ju att ni har väntat på den serien. Men nu råkar det sej så, att jag bor med en torris. En som inte förstår sig på musik. En som inte är det minsta intresserad av kreativa lösningar i hemmet. För det lär inte vara bra att ha instrument (aka möbler) som lutar. Men daa-a. Om dom råkar spela en bra melodi?
Typ vår bokhylla då, som ni ju redan fick följa med (synd att jag inte fatta att lägga upp ett ljudklipp. då sku ni såååå ha insett storheten i detta) eller, som jag senare märkte, vårt skoskåp samt glasdörren till en annan bokhylla; dom spela ju faktiskt också! Oj så glad jag blev! Lite tveksamt där med vilken melodi exakt, men det kunde ha varit ni vet, "uppå våran gård, där står en gammal ford...". En klassiker helt enkelt. Skoskåpet var däremot solklar i sitt tonspråk: Titanic, fast i lite snabbare version. Man kunde helt bra gnola med liksom. eeevry niight in myy dreeeeams...i remix-version. (för den inre-inre-inre-kretsen: typ "i popsångens virvlar - en möbelremix") (Jessica, ifall du läser detta, du har skapat ett monster)
Serien hade jag då tänkt att filma också, så att ni skulle ha fått se när jag strövar omkring här hemma och spelar på våra möbler. Klingande huset liksom. Sen skulle det bara ha varit att välja låt. Lite som en jukebox. Fast bättre. Jag kunde ha gjort karaoke-tracks också. Så att ni själva där hemma i sofforna kunde få gnola med. Skitbra, eftersom tonarten är lite sådär fri.
Men nej. Allt är fastskruvat. Inga glada toner längre. Jag bor med en som inte förstår sej på musik.

Och julen ja, hur går det med den nu? Inge kul å sitta med sin tomteluva i tystnaden. Fatta hur trist det kommer att bli utan bjällerklang. Julen e sooo oveeeeer. Allt e förstört.

Skräckscenarion

Okej, julen är officiellt förstörd. Vill ni veta varför? Stay tuned!!!!1 Sikabra med följetänger hörni! Ni tvingas läsa och jag känner mig pop med så många läsare. Oerhört slugt.

Skräck nr 2: Ifall ni har missat, så ska jag ju på spa (SC -2!! he böri närm se!) i helgen. Dock har jag redan drömt mardrömmar om denna reläxtripp. Min största skräck gäller fluffet på badrockarna. Tänk om jag på fredagen, utmattad efter skitveckan, reser till de fluffiga badrockarnas land bara för att få dyka in i den tröttaste, tunnaste och hårdaste badrocken genom tiderna, använd 11634 gånger sedan år 1973 av feta tanter med rumpsvett och hår under armarna som fastnat i badrocken för eviga tider. Isåfall hoppas jag att den är brun eller orange.


(Det är bra att man funderar på gradun.)


missa inte jul-följetångens sista del! Följ bloggen slaviskt, så kanske Du blir den första att få veta vad som har hänt!!

Reklampaus: materiell fröjd

I denna skall jag packa mina nödvändigheter då jag åker på spa-weekend. Inhandlad på Aura Street Market i helgen. Designad av Camilla Hackman.

Det är ett sant missnöje att vara jag i tider som dessa. Skriva, jobba, skriva, jobba, städa, jobba, skriva, skriva, skriva är axplock. Godbitar ur mitt liv liksom. Jag tröstar mig med tanken på SC-weekenden. Genom att längta till fredagens fluffbadrock längtar jag dock automatiskt också till min deadline som infaller minuter innan tåget mot fluffets rike avgår. Oh the irony.