Om duschandets ädla konst

Long time no blogg. Som vanligt har det i mitt sanslöst spännande liv hänt massor. För att vara min blogg trogen, skall jag här återge en av de större händelserna under perioden, nämligen dagens dusch.

Det är en vanlig torsdag. Solen har visat sig en stund på dagen och jag är tillfreds med mig själv och min totala kontroll över mitt liv. Uppsatsen som skulle vara inlämnad igår är faktiskt nästan färdig. För att tvaga min kropp efter den enorma fysiska ansträngning som uppsatsskrivning ju innebär (en och annan svettdroppe kan faktiskt skymta på överläppen då flitens lampa lyser), bestämmer jag mig för att ta en dusch. Jag ställer mig i badkaret och sätter igång vattenfallet. Till min stora förskräckelse märker jag först då vattnet börjar skvala längs kroppen att jag fortfarande har mina underkläder OCH mina glasögon på mej. (trodde att min utmärkta syn i duschen berodde på att min tankeverksamhet under uppsatsskrivandet gjort mig mera klarsynt, men så var icke fallet. jag misstog mig gravt.) Istället har jag tydligen förvandlats till en professorsperson som är totalt främmande för det vardagliga livet. Nåväl, snabbt som blixten tar jag mig ur badkaret (sådär graciöst som bara jag kan) och kränger av mig de våta underkläderna. Det är trots allt mycket trevligare att duscha naken. Tar ett litet skutt tillbaka i badkaret och låter duschvattnet värma min kropp efter den obehagliga upplevelsen med de våta kläderna. (en till grej att lägga till CVn för onödig talang: jag fixar alltid duschvattentemperaturen. det är alltid perekt temperatur för duschning direkt. inget ställande av och an här inte. och nu är jag faktiskt inte sarkastisk, utan sanningsenlig.) Åter till duschupplevelsen. Tvättar håret med schampo nr.1. Sköljer och fortsätter till steg 2; schampo nr 2. Samtidigt skall jag tvaga in min kropp med duschtvål. I ett sällsynt tillstånd av klarhet lägger jag dock istället tvålen i håret tillsammans med schampot. Upptäcker min miss och tvålar in mej på nytt. Sköljer min kropp och lägger i balsam. Först då jag tagit allra sista droppen ur balsamflaskan och med stor möda lagt det i håret minns jag att jag inte sköljde ur varken schampo eller tvål innan jag lade dit balsam. Jag inser att jag står med schampo, tvål OCH balsam i håret. Så radikalt. Så nytänkande och kreativt. Sköljer ur mönjan och hoppar ur duschen. torkar kroppen och skall övergå till smörjprocessen av min torra vinterhud. Tar en stor klick. OCH LÄGGER DET I HÅRET. Läget under kontroll. Kolugn hoppar jag tillbaka in i duschen, men märker först då vattnet skvalar att jag fortfarande har handduken runt mej. Jag blir inte alls trött på mej själv. Inte alls.

Jag har ingenting att säga till mitt försvar. Det var inte ens morgon och jag var inte berusad.

Men åtminstone är jag ren.

meddelande angående julkort:

ifall ni vill skicka julkort till mej, går det bra att höra av sej, så skickar jag vår adress.



för intresseklubben v.1.0: igår badade jag i hjärtformad konfetti.
för intresseklubben v.1.1: jag förväntar mig givetvis miljontals svar på detta meddelande.

Inga under här inte

Jag skulle så gärna vilja börja dagens inlägg med "Ett under har skett!" (hej Tona! och för att det skulle kännas så skoj att säga så), men faktum är att allt är sig likt. Precis ALLT. Funderade idag på uttrycket "än är inte undrens tid förbi" (och jo, jag vet att get a life-lampan blinkar alarmerande). Jag menar, går folk (jag) faktiskt omkring och väntar på den tiden eller? Som om det kunde bli aktuellt any day now? Underligt. (!) Men iallafall, för att återgå till ämnet "allt är sig likt". Förra året lät jag nämligen såhär:

den 9 november 2007

hej tomten!

jag önskar mej självdisciplin i julklapp. tack.



p.s. något annat DYRT skulle inte heller vara helt fel.

Och jag önskar mej precis samma sak i år igen. Allt är sig likt. Och för TVÅ år sedan, då lät det såhär:

den 11 december 2006

Att skriva hemtent på en dag suger.
Tusen saker som borde fixas men jag e alldeles för slö för att fixa något överhuvudtaget. Dessutom skriver jag ju tent.
Inga julklappar inhandlade ännu. Snart e d panik.

Samma visa i år igen. Allt är sig likt. Så, det kanske HAR hänt iallafall, att undrens tid verkligen är över? På Hannafronten är det ju minsann intet nytt.

helgen som jag minns den

Skumppa, gemytliga konserter med hög "sidu morjens"-faktor, fancy tiaraball, relativt stora mängder bål med relativt stor mängd alkohol, blomvatten i mina guldskor, glögg, ost, charader, ett och annat OMF! (en flödeskväll eller hur det nu var...), skrämmande dyra drinkar på en fancy krog med minst lika hög "sidu morjens"-faktor som konserten, härliga vänner, skumppa, en halmbock, och en "passigt salingsberuaf"-status. Då är det nog dags att gå å lägga sej minsann. Samt en alldeles underbar brunch på Ekbergs för alldeles för många pengar för att det skall kännas verkligt. Men det var det värt.

listor

VARFÖR är det så, att MÅSTE-listan sällan motsvaras av VILL-listan?

Som idag t.ex.:
MÅSTE jag:
- SKRIVA
- ÖVA
- ÖVA mera (hett tips till sådana som ska sjunga friede auf erden: BÖRJA ÖVA I TID)
- förbereda mej för konsert
- övaövaövaöva
- skriva
- ringa viktiga samtal
- läsa lite gradulitteratur

VILL jag:
- sticka
- sy en gardin
- börja laga julkort
- drischa framför tvn
- fixa här hemma

livet är orättvist.

ibland blir jag förvånad

(ett litet fel har smygit sej in i rubriken: det borde stå OFTAST blir jag förvånad, men det ser så dumt ut så jag valde ibland istället. red.anm.)
Orsaken till denna förvåning är mitt sinne för logik. Några exempel:

• Jag skall skriva hemtent, alltså börjar jag istället skriva på gradun. (lite oklart med logiken här, tror att det kanske kan vara något i stil med "skit i vad du skriver, huvudsaken ATT du skriver". eller nåt)
  
• jag har tidig uppstigning, alltså går jag å lägger mej sent (logiken här är klar som korvspad: om jag inte går å lägger mej ikväll blir det inte imorgon lika snabbt)
• jag har sjukt mycket att stå i med, alltså hänger jag på facebook (något oklar logik även på denhär punkten)
• jag har sjukt mycket att stå i med, alltså skriver jag blogg. (solklar logik: att skriva att man har mycket att göra är lite v.i.p.-status och det måste man ha idag)
  
• jag har sjukt mycket att stå i med, men om jag förtränger det så slutar sjukt mycket att existera. (helt logiskt nog, men jag är inte så säker på att metoden faktiskt fungerar, trots tappra försök i flere år)

Logik är helt klart min grej.

snart blir jag lite nervös

hundra saker som borde grejas och ca 99 av dem är saker jag bara inte skulle orka med. Stort grattis till mej. Dessutom har jag just nått insikten att jag tydligen inte är så händig som jag trott mej vara, eftersom det tycks vara störtomöjligt för mej att få en jäkla adventsstjärna upphängd i fönstret utan att alla kablar ser grisiga ut och så att stjärnan hänger rakt och så att sladden räcker ända till kontakten och så att strömbrytaren inte sitter i taket. Nån vill helt klart testa mina nerver.


Dagens övriga bedrifter: Steg upp, förberedde mej för opponering (som för övrigt gick strålande), åt ytterst suspekt mat på Gado, lånade fjorton böcker inför den stundande 40-sidorshemtenten (igen stort grattis till mej!) och cyklade hem och har efter det trixat med diverse julpyntsbryderier (ganska trevliga bryderier dock). Gud vilket spännande liv jag har.

Om trappbelysning

Ett verkligt i-landsproblem är, att trapphuslampor ofta slocknar innan man hinner nå sin destination i trappan. Detta kan leda till stora bekymmer speciellt för en med mycket svagt mörkerseende. Det hände mej idag på väg ner från körövningen. Lampan slocknade och i nästa sekund låg jag på mage i trappan. Smidigt, coolt och käckt. Trodde trappan "slutade" men det visade sig vara en felbedömning från min sida, varvid jag graciöst föll handlöst på mage. Samtidigt vred jag min vänstra vrist i en position som den inte hör hemma i och nu är den öm och svullen.

*det är syndast i världen om mej*


Kuriositet: I Prag frågade en man i hotellhissen "Do you want some sex?"

tanter i Prag

Jag är tillbaka i vardagen efter en av de mysigaste resorna ever. Men med världens bästa, trevligaste, roligaste, mest sammanhållna och härligaste kör kan man fara fast till världens ände och ändå ha den roligaste festen. Dessutom sjunger dom bra. Glüweinet flödade och man är alltid redo och utrustad men en lite jäger. De är to.m. härliga att nästan frysa ihjäl med, för jag har seriöst aldrig i mitt liv haft så kallt som på fredagen. Ja, det är minsann tanter med sprätt i, som man t.ex. kan gå på sexmachine-museum tillsammans med och sjunga i kyrkor tillsammans med, skratta med och gråta med. Det är tanter som det känns helt okej att bli kvarglömda med då bussen till flygfältet for utan oss :S. Dessutom har jag aldrig tidigare börjat gråta då jag själv stått på scenen och sjungit, men Giv mig ej glans med härliga Johanna som solist-300 tanter-Noomis sista konsert-nästa gång är det jag som står framför 300 tanter-jag skulle aldrig ha blivit den jag är utan Noomi-vi är i Prag-det är advent-känslor var det rent av omöjligt att inte börja storlipa.

Att komma hem till ett regningt, mörkt å grått Åbo var nästan lite surt, men det sura byttes till livets sötma då jag öppnade mejlen och fick veta att LnP fick 10000, ÅK 2000 och Exaudio 1500 pengar för diverse konserter, samt att jag åter finns i ÅAs register och att allt är fridens liljor igen. Dessutom är det en trevlig raritet att äta Hesemat framför TVn (!) tillsammans med sin sambo.