Icebreakern

I helgen fick jag erfara en icebreaker som var helt ny för mig, då jag fick frågan hur mycket jag väger, åtföljt av påståendet att jag nog knappast kan väga särskilt mycket. Som den sociala kameleont man ju är anpassade jag mej snabbt och svarade nåt fyndigt. Om inte annat, så kunde man konstatera att senast då var nog isen bruten.

Man äter kex

Ack alla dessa livsavgörande förändringar till höger och vänster. Som idag tillexempel. Där går man muntert till stans dyraste mataffär, bara för att man kan, och så köper man sej ett paket kex. Bara för att man vill. Och så kommer man hem, öppnar paketet och slänger in det första kexet. Och man ba vad är detta? för kexet är inte särskilt gott. Alls. Man tänker eh? och tar ett till för att kontrollera ifall det första skulle ha råkat vara ett måndagsexemplar. Och man tycker fortfarande att det inte är lika gott som det brukar. Och så tar man ett tredje, för att man inte kan tro sina smaklökar, men får se sej besegrad, för kexet är inte som det brukar. Man hugger besviket tag i paketet och får syn på en misstänkt textrad: Neue Rezeptur (!) och man ba suckar och önskar att allt vore som förr. Då kexen var goda och livet enkelt.

...slutet är nära...

ja hörni peeps, slutet är nära, även om moren inte kommer denna gång. (inte heller några blodskontrakt, får vi hoppas)* Det sjunger, som man brukar säga, på sista versen. Saker och ting faller på sin plats och det har aldrig varit närmare än nu. Om ingen force majeur ännu inträffar, ser det ut som att en stor livsförändring är på gång: Jag skall bli Magister! Många har ju hoppats och trott att denna dag skall vara möjlig, även om många även innerst inne tvivlat. Då mognadsprovet även är bedömt som utmärkt *skryt skryt*, torde man kunna hoppas på att jag börjar vara färdig med mina studier för denna gång.

*och iom detta hatar alla icke HoHare mej igen en gång

Dagens tanke

Source: campaign.r20.constantcontact.com via Hanna on Pinterest

Mardrömmen

Vaknade upp tårögd, skräckslagen och alldeles svettig. Funderade en stund varför, och insåg att jag drömt en mardröm. Jag drömde att min gradu var full med stavfel. Full. Att det inte gick att läsa texten för att det var så mycket stavfel. Och att alla rubriker var fel; en av rubrikerna hette t.ex. bara Åhå. Har nu kollat upp detta och det stämmer inte. Alla rubriker torde vara rätt. Och ganska få stavfel också. Det är minsann tuffa tag då man i sömnen gråter över eventuella stavfel i en inlämnad gradu.

Lite bättre fiilis kommer här:

Source: piccsy.com via Hanna on Pinterest

Pressen

Ni vet känslan som infinner sig då man vet att man borde uppdatera bloggen, men inte kommer på nåt att skriva om? Det är en rätt irriterande känsla, för egentligen borde det väl inte finnas nåt sånt som "borde uppdatera bloggen". Bloggen uppdateras för att det är roligt. Därför ber jag att få återkomma då jag känner för det och inte då jag måste*.

Source: weheartit.com via Hanna on Pinterest

>

*i hemlighet hoppas jag att dethär uttalandet skall fungera som många andra uttalanden gör, att det vänder sig mot en så fort man yttrat orden högt, för jag vill ju vilja blogga.

Återuppståndelsen

Efter bloggdöden kan man lugnt konstatera att i tider då bloggar dör, har man ett sjukligt behov av att vilja berätta för världen om precis vad som helst. Då bloggar återuppstår från de döda, ja då kommer man inte på ett endaste litet skit att skriva om.
Men det är lördag, och denhär clownen drar till saltgruvan för att dra in de stora stålarna, som ju alla vet att just damkörsbusinessen omsätter. och man vill ju va bäst.

Source: dollmeupinmybadluck.tumblr.com via Hanna on Pinterest

Kalle och Hobbe levererar

Source: stickyelbows.blogspot.com via Fun on Pinterest

Om hur det går till då jag shoppar

Efter väl utfört värv (mognadsprov, graduinlämning, studiepoängsgrejsfix) tog jag mej en välförtjänt shoppingrunda. I Butiken frågade jag efter en klänning i storlek S, men fick tyvärr korgen. Okej, bra tänkte jag. Mindre hål i plånboken. Började traska ut då försäljaren kom springande efter mej för att berätta att hon visst hade hittat en S iallafall och att jag såklart sku få köpa den. Jag ba okej. Tänkte att plånboken redan är ett enda stort hål och att ett till inte gör stor skada. Gjorde ett nytt försök att lämna affären men insåg i sista stund att jag glömt min telefon på disken och rusade tillbaka in efter den (!), och påbörjade det tredje försöket att lämna affären men då jag skulle ut fick alarmsystemet för sej att börja tjuta alldeles obarmhärtigt utelämnande elakt åt mej. Jag gick ännu en gång tillbaka in i butiken för att kontrollera eventuella kvarglömda alarm på mina inköp. Tadaa, visst hade ett blivit kvar. Försäljaren ursäktade sig så hemskt mycket och jag påbörjade ett fjärde försök att lämna butiken. Just då jag höll på att ta steget ut kom försäljaren igen springande efter mej för att ge mej två 10-euros rabattsedlar vid nästa köp, som ursäkt för allt besvär. Plötsligt kändes det lönande att behöva göra fyra försök att lämna en affär.
.

Man är organiserad

Ni ba ta mej i brasan när jag berättar att jag efter en lugn morgon i skärgården cyklade hem, duschade, packade min väska och promenerade lugnt till stan, inhandlade lunch på förhand (!), inhandlade energichoko (!!) inför eftermiddagen och inhandlade kvällsmat till det sena tåget hem tillbaka inatt. Var i tid på tåget med alla rätta papper med i väskan, de rätta noterna, börsen, telefonen (med full laddning)(!!!), paddan, nycklarna hem och till Sibbe (!!!!), jag själv ren och fräsch och glad i hågen.
Jag ba this ain't gonna last och väntar med spänning på hur dagen skall utveckla sej.

Den internationella dagen till ära

Slutsatsen

Efter att jag uppdaterat fejan angående min fönstertvätt kan vi konstatera att folk antingen ansett att mina fönster har varit obarmhärtigt smutsiga eller att folk helt enkelt gillar rena rutor.



I övrigt kan vi konstatera att jag hatar dethär skattedeklarationsfanskapsskiten. Det blir inte ens roligare med rena fönster.

Besluten

Ibland fattar man beslut som kan vara livsavgörande. Som t.ex. imorse då jag vaknade utvilad, glad, pigg och fräsch som en nyponros (= det ovanliga scenariot*), tittade ut genom fönstret och just och just kunde ana mig till sol genom det gråa, två år gamla dammlagret som samlats på rutan. Jag satte mej upp i sängen och insåg att det har blivit dags och jag fattade ett beslut: fönstren måste tvättas. 

Så inleds måndagen med projekt fönstertvätt och jag tänker att detta må bli veckans goda gärning. Vad jag inte vet/förstår/inser/fattar är att belsutet är ödesdigert: med rena fönster kommer solen faktiskt in och skiner på alla andra smutsiga ytor. Beslutet om fönstertvätten har i ett ögonblick förvandlats från den goda gärningen till årets ondhet, eftersom de rena fönstren leder till insikten om behovet av städning av alla övriga ytor, skrymslen och vrår. Med detta ödesdigra beslut har mitt liv i en mikrosekund tagit en helomvändning och jag tvingas ombepröva alla mina tidigare beslut som lett mig dit jag är idag. Frågorna väcks och nu darrar min själ inför svaret. Skall jag blunda för sanningen (att jag lider av UTC t.ex.)? Skall jag fortsätta i samma gamla spår, i ekorrhjulet som aldrig tar slut eller skall jag styra mitt liv mot nya mål, där rena ytor är vardag och jag befinner mej i ett konstant renhetsvälbefinnande som doftar citron och Fairy?

Det är vid denna omvälvande helomvändning som jag kommer till den största insikten och ser sanningen i vitögat: beslut fattade i arla måndagsmorgonsstund är sällan helt genomtänkta och visa. Men nu är fönstren iallafall rena (och folk gillar min status på fejan i rasande takt).

*det var säkert det ovanliga scenariot, då jag inte kände igen mej själv som fick mej att fattade det underliga beslutet in the first place

bland annat

Denna helg har jag kommit till teatern ca 2 minuter före speldags, och denhär gång var den knappa tidsmarginalen inte pga mej. Dessutom har jag diagnostiserats med UTC (unable to clean) samt under diskussionens gång insett att justdetja, dethär samtalet förs ju på finska, som om det vore en självklarhet att jag ba snackar svåra och lätta saker på finska.

Dagens plan

Source: oh-so-rosie.blogspot.com via Hanna on Pinterest

Spegel, spegel på väggen där

Source: weheartit.com via Hanna on Pinterest

man ba pffft

Alltså hur lång är inte denhär dagen då? Här har man varit igång i alla evigheters evigheter och det är typ bara eftermiddag.
Och man ba pfft åt tillexempel detta:
- noter med diffusa tempoanmärkningar (typ i marginalen), så att man kanske märker dem just lite för sent hela tiden (fast man är duktig och använder färgpennor i markeringarna)*
- noter som byter taktart hela effing tiden. Do I look like some kind of taktartsövningselev?*
- folk som är sura i telefon
- folk som inte kan bete sej
- när man inte har glass då folk är sura i telefon eller inte kan bete sej
- när fb-chatten stärvar när man ska prata med viktig vän
- när man måste tänka för mycket på funktionsanalytiska redskap*
- när man vet att man snart skall börja deklarera

*alla är sjukt intresserade av mina notationsbesvär.

I pffft-stunder som dessa är det bra att påminna sej om detta:

Source: holidaymatinee.com via Hanna on Pinterest

p.s. meddelande åt finskspråkiga läsare: "man ba" är ett mycket viktigt uttryck i det finlandssvenska lingot. d.s.

Lite onsdagsvisdom

Source: weheartit.com via Hanna on Pinterest

Dagens i-landsproblem

1) touch-screenen. Jag blir tokig.
2) MSN-appen i paddan: "synchronizing the contact... If this is the first log-in or if you have too many contact...pleasewait." vad i hela friden är det för struntspråk? Dessutom tar det en evighet att logga in varje frikkin gång trots att jag varken har för många kontakter eller loggar in första gången.

Edit:
3) Aijo just det ja! Domhär galluparna på fejan. Ge er.