I have a feeling.

Ja det är faktiskt lite underligt.
Jag är van vid att livet vänder lite hit och dit med jämna mellanrum. Det inträffar större och mindre katastrofer nu som då. Fine. Men det har varit alltför länge sen senast. Inte är mitt liv perfekt, men allt flyter nu på något sätt på i maklig takt framåt. Inga större hemskheter, men inte heller några underbarheter (?), utan bara...okej.
Jag har en känsla av att detta är lugnet före stormen. Eller någå. Det är nästan så att jag ÖNSKAR att någå sku hända, så att jag sku vakna upp lite igen. Det är bra om dåliga och bra saker kommer i små doser ganska ofta, för annars blir det så jobbigt sen, om man inte är van med varkendera. Då först blir det yrt.
Men jag minns fortfarande hur det gick då jag senast önskade att det skulle hända något... Efter det tog det inte länge tills mitt liv var en vandrande katastrof på alla plan. Detta skede varade i ca 2 år. Efter det levde jag i en dvala i 1,5 år och försökte förstå, förlåta, plåstra om min själ och mitt jag och lära mig leva igen. (okej, det låter ganska dramatiskt, men faktum är det det VAR dramatiskt)
Så då jag tänker efter är jag inte helt säker på att jag vill önska att något ska hända. Men en del av mig gör det ändå. Hur självdestruktivt är inte det?

Nu mera kaffe. sen sibbe. sen skriva. sen möte. sen konsert. sen hem å städa. sen sova. Usch vilken trååååkig dag. det borde definitivt hända något nu.

Sen kan jag igen identifiera mig med Meredith, min nya idol, å säga:
So... what, suddenly I´m the president for persons with crappy lives?

Möhö!

Tittade just på fortsättningen av Greys. Spännandespännande! Å sååå bra musa! Alltså den serien har ALLT. Laddar nu ner lite fortsättning också... kan inte låta bli. Å så har jag nu musa från serien också... :)




Pöh. Det är ganska allvarligt då ett inlägg handlar om en tv-serie. *skäms lite* *men bara lite*
Nu ska jag gå ut i friska luften och skaffa mej ett liv.




fast jag blev på gott humör av Grey också. Så lite befogat är det nog att vara helt intona på en tv-serie. Fast ganska daijut också.

konstigt.

Dethär har varit en lååååång och konstig dag:
TE-central-räkneuppgifter -båååringgg
öva konstiga sånger. också ganska tråkit.
konstigt möte. kände mig helt UFIG. (men GOD gratis mat på en restaurang jag inte visste fanns)(VIP-feelis eftersom alla andra var typ Stadsdirektören, skoldirektören och andra stora män, och så var det jag.)
dålig sko-shopping (tyvärr existerar sånt. bara fula eller dyra skor fanns. :( )
studerandet. fick lite gjort. trögt. konstiga diskussioner på le inst.
möte. tog två timmar istället för en halv. underliga punkter på agendan. folk e konstiga.
ett alltför spännande avsnitt av Greys. nu bara måste jag ju ladda ner fortsättningen.

italienska-läxan ogjord.
MASSOR ogjort faktiskt. STRESSSSSS!

Dessutom har jag insett hur fruktansvärt mycket el jag förbrukar. *skäms* Läppisens adapter är alltid i, modemet och externa hårdskivan likaså. TVn är ofta på standby. Pianot glöms på nu och då. Pianots adapter är också alltid ipluggad. Lamporna brinner. Dessutom älskar jag varma, nästan heta, långa duschar då vattnet rinner i mängder och massor. Är en dålig världsmedborgare. Ska bättra mej, jag lovar.

Älsklingen drog norrut för hur många dagar som helst. Tråkit. Nu missar han dessutom min födis... konstigt att vara ensam.

Sånt i mitt liv. (vilket liv?)
Imorgon blir det lite lunch med en god vän, studier och kör. SAMT hämta digiboxen, den nya energislukaren.

nu blir det andra bullar!

Idag ska här bakas, fastlagstisdagen till ära.
Har stillat det dåliga samvetet med ett kapitel om Europas folkmusik. Urtråkigt. men nödvändigt.
Annars flyter allt på här. TE-centralen är fortfarande ett jävla ställe, men månne inte allt blir bra till slut.
Körövningen igår var kul. Utförde mitt arbete som självavårdare alldeles finfint, för jag är helt hundra på att folk gick lyckliga och glada hem efter några goda skratt och gemenskapskänsla. Jeij. Sånt mår själen bra av.

Egentligen borde man ju ut i pulkabacken, men tror det får bli butiksbacken istället, så att jag får alla nödvändiga ingredienser till bullbaket.
I fastlagsbullarna ska det vara SYLT!

äsch

mina storslagna studieplaner har stött på problem. Och som vanligt är jag ju ute i sista minuten, vilket kan innebära att hela idén kakkar på sig. Voivoivoi. Och ingen kan ge tydliga besked om hur, när vad vem och varför. Suck.
Alltså: För att vara behörig att söka till ett magistersprogram måste man ha en kand. eller en YH-examen + 25 sp grundstudier. Efter det måste man ännu kompensera med lämplig mängd ämnesstudier, sk bryggstudier, så att man sen får börja på med magistersstudier. MEN WHY? Då far ju hela idén om magistersprogram enligt mej om intet, om man ändå måste ha alla grund- och ämnesstudier före man får börja, plus att man har sin YH-examen eller kand.. Daaa! *yr och ovetande*

Som vanligt lever jag dock i tron att "allt fixar sig nog..." Ibland är det en bra attityd.


Till sist lite broken English:

* lite delikata (?) rätter:
- potato soup with garbage
- tarts of the house
- fresch creeps
- coffee and snakes
- half a cock in dragon sauce
- fried steam

* lite varningsskyltar:
- Caution: Water on road during rain (USA)
- our public bar is presently not open bacause it is closed. (irland)
- caution: do not use while taking a shower. (bruksanvisning till hårtork)

* en liten översättningsmiss i tv:
"- He smells of booze and fags.
- Han stinker av sprit och bögar."

Vändagen.
På vändagen väntar ju sig många mer eller mindre att bli ihågkomna på något sätt, så glädjen är kanske inte lika stor som om man en helt vanlig onsdag plötsligt får ett kort eller hälsning med texten "tack för att du finns"? Wow, så alldeles underbart det skulle vara.

Men tänk, så glad man blir av en liten hälsning! Om vi skulle vara så här snälla mot varann oftare, skulle världen vara en betydligt mera gemytlig plats.


Dagens notering: upptäckte att det går att äta fil med gaffel.

Tisdagsrapport från Hanna-land

- En helt händelselös och grå dag.
- Idag är jag helt idétom. Det är ganska synd för en som har som livsuppgift att vara kreativ.
- Fick min Smack the Pony dvd på posten. Wheee! Den bästa komedi-sketch-serien ever.
- Ska snart träffa en kompis som jag inte sett sen sommaren. Ska bli kul. För inte så länge sedan var hon en av mina bästa vänner, men vi gled av nån okänd anledning ifrån varandra. Det är synd, för hon är en bra typ. men det är nog fy skam att vi bor i samma stad och inte har mer kontakt än såhär. *skäms lite* Nå nu ska vi bättra oss.
- har ett äckligt sår på min vänstra tumme *handikappad* Skar mig igår och så fort man stöter till det börjar det blöda igen. *reppana*
- mina vita tulpaner är oerhört vackra
- imorgon är det alla hjärtans dag. Borde man amerikanisera sig och börja stressa med presenter och kort och grejs nu såhär i sista minuten? Svar: Nej. Tänkte dock aktivera mig såpass att jag ska skicka ett mail åt vänner jag träffar väldigt sällan, typ såna som bor i andra länder eller i österbotten, karis, sibbo eller andra dumma ställen. Och kanske träffa några av de närmaste över en kopp kaffe. Hoppas innerligen att ingen av mina underbara vänner har fått för sig att skicka kort, presenter eller annat så att jag slipper ha dåligt samvete över att jag är en lat jävel...

Igår blev jag arg

Ja, det händer inte ofta, men ibland kan jag bli helt oerhört förbannad. Senast jag var såhär arg som jag var igårkväll/natt är för snart 2 år sedan...
Blev flyförbannad på, tja, mej själv, Sibelius (notskrivningsprogrammet alltså, inte kompositören), världsalltet, tiden och allt omkring mig. Usch, det var hemskt.
Hade knåpat och knepat hela dagen med lite noter och vid en sista check sent igår (ja, planen på att gå å lägga mej tidigt har jag skippat helt) märkte jag att inget av det som jag fixat å grejat med var värt ett skitigt öre. Deadline, en massa annat att göra idag, stress och panik inför fredagens fortbildning (ja, jag håller fortbildning! Det ni! :) ) gjorde inte saken bättre. Ännu värre blev det då min världens snällaste pojkvän försökte vara snäll, förstående och hjälpsam. Då jag e riktigt arg blir det definitivt inte bättre av att nån erbjuder en kram. Jag vill ha motstånd och gå upp på barrikaderna mot. Inte kramas! Så han fick sig en omgång till. stackarn. Jag är ond.
Nå, arg som ett bi som spottade och fräste gick jag till sängs, surade, tjurade, suckade och var arrrrrg... Steg upp strax efter 5 (!!) för att fixa klart detta. Och ja, jag grejade det efter ca 10 timmar framför datorn. Hyvähyvä.
OCH
Världens snällaste pojkvän började sin dag med att krama mej. Hur bäst är inte det? (efter att ha blivit snäst och fräst åt helt utan orsak...)
*skäms över att jag blev så arg och lät det gå ut över Dig, R*
*förlåt*
Och idag är jag inte längre arg på nån.

Det är tungt att vara arg, så jag har inte tänkt vara arg förrän om två år igen.

Mitt nya liv

Förra veckan bestämde jag mig för att börja ett nytt liv. Det nya livet sku innebära att jag sku gå tidigare å lägga mig. Enligt de regler jag lade upp för mig själv, skulle läggdags vara kl 23, och sovdags 23.30. (Enligt min nuvarande livsstil sker läggdags ca kl 1, och sovdags ca 01.30. Det är ingen bra livsstil med tanke på att jag måste uträtta business och stuff och v.i.p.-grejs på dagen/förmiddagen...)
Planen har skitit på sig. Mycket. Fattar inte, men jag e bara inte trött före ett-tiden. Sen på morgonen är det ju naturligtvis ett hel***e att vakna till liv, för att inte tala om att stiga upp. morr.
På morgonen känns därför planen alltid som en god ide, en vis insikt, ett moget beslut och en vuxen livsstil. Men på kvällen, ja då kommer barnsliga tankar och omogna idéer krypande och teini-livsstilen känns plötsligt som ett mycket bättre alternativ...


Får helt enkelt bara kämpa på och inte låta mig nedslås av att jag hittills misslyckats gravt med min plan. *tillkämpat positiv*



*****
okej, medger att detta gott och väl kan läggas till den oändliga listan med i-landsproblem och att detta är ett ganska meningslöst inlägg, men var och en är ju sin egen världs centrum.
Eftersom planen för denhär kvällen ju ändå redan för länge sedan har misslyckats kan jag gott och väl ägna mig åt privat navelskåderi ett tag till medan jag inväntar tröttheten. *skriver in sig i napatuijottaja-klubben*




dagens grej: hittade en sked på toaletten. fattar inte hur den har hamnat där.

den lediga helgen stundar

Kaffe med Sanna. Och hör och häpna: hon ska flytta ti Hesa. Å vem sku ha trott det? Det tycks finnas nån hemlig lag och konspiration mot mej, eftersom ALLA min nära vänner flyttar från Åbo och jag blir kvar å pyöriä i samma piirejä. Såååå ofattbart slött. Hon är nu den femte i raden (av sex) nära å kära som drar kosan vidare. Detta innebär att jag bara har en god vän kvar i stan (och henne hinner jag aldrig träffa, för våra tider går alltid helt i kors). Kompisar, bekanta och övriga finns det ju många av, men de som känner mig, verkligen känner mig, slutar vara en del av min vardag. Helt haikee. Usch. Jag blev alldeles matt då Sanna berättade om sina planer. Pfff sa det bara i mej. Nu e jag reppana kvar här. När månne det blir min tur att gå?


Nåjåå. Ska fortsätta vara haikea och fundersam en stund för mig själv och medan min linssoppa blir klar ska jag dessutom äta mej mätt på karkki.



"sometimes I really don't know life at all"
Joni Mitchell, Both sides now

Hej hallåå!!

Som trogen läsare av den svenska källan till absolut kunskap, vishet och stor insikt, nämligen Expressen, måste jag bara bli trött ibland. Ja, det händer sig att jag så gott som varje dag råkar surfa in lite på den sidan för att kolla in det senaste skvallret och andra onödiga nyheter för att jag till min egna stora förvåning tycks vara lite intresserad av Brittan, Paris, kronprinsessan Victoria och andra storheter och deras senaste upptåg. Men ibland, ibland fattar jag bara inte hur dom har pokka att skriva så mycket skit. Britney ses med en dricka från en känd snabbmatskedja i handen: Expressen: Brittan har fastnat i snabbmatsträsket! Please.
Eller som idag: Danmarks kronprins har pissat stående från sin båt mitt ute på havet. De utsökta skvallertidningarna har naturligtvis censurerat hans mandom och nu diskuteras det att "den lär ha varit stor...". Lite mercy här. Låt karln pissa om han är nödig och låt honom ha en hur stor eller liten grej som helst. Han är bara blivande kung, inte ett ufo.
För inte så länge sedan hade den eminenta kunskapsspridaren även en hel bildserie på kändisar som äter. Nyhetsvärdet verkade ligga i a) ATT dom åt, b) att dom öppnad munnen och GAPADE då dom skyfflade in käket och c) att dom såg HUNGRIGA ut. Hej hallå!


Menmen. Detta till trots är det högst sannolikt att jag fortsätter vara en trogen läsare även framöver. Men om jag skulle jobba på Expressen som kändisreporter skulle jag inte täckas berätta det för någon.