Yo!

Hörni gott folk, nu är det flyt. Det är måndag, och ändå flyter jag! Inte bara går det bra på jobbet, även ett av de tre viktigaste huvudmålen i livet är uppnått. T.o.m. utan ansträngning. (jobbet känns som en pyttegrej i jämförelse med livets tre gyllene regler)

1. Bli smal
2. Vara smal
3. Hållas smal

Håll med om att dessa tre saker är livsavgörande för lyckan, självkänslan, utseendet, garderoben samt för livets mening.
Och nu har det hänt för mig, det som vi alla går och drömmer om: jag vaknade upp en grå måndag i mars och märkte att jag är smal. och jag har inte ens bantat.
Och jaa, jag veet: tänk på barnen i Afrika; det har man ju fått höra tre och sju gånger, men. Jag. Är. Smal. Och hysteriskt, syndigt och elakt glad över det.

Mitt liv som smal kan börja.

Jee!

Inte heller idag känner jag mej värdelös, hurra för mej! Undrar just när jag ska lära mej att inte ha sån total ångest över att jag e skit. Jag har dessutom lärt mej mer denna helg än på många år sammanlagt och är nu helt hypad.

Sköna tider nu.

Flyt.

Jobbet idag gick faktiskt bättre än jag någonsin vågat hoppas på, det var ju t.o.m riktigt roligt! Takeaway kinesmat, vin å en film i världens bästa sällskap innebär att mitt liv inte är det sämsta livet här i världen iallafall.

fredagkväll

vi myser. R sitter i soffan å jag sitter i en stol minst 5 meter från honom. båda har vi noter framför näsan. R utforskar det kyrilliska alfabetet och ljuder ut olika mystiska ljud för sej själv. Jag har fördjupat mej i det tjeckiska språkets hemligheter.

Han ba: alltså vad är dethär för tecken?!
Jag ba: alltså vitsi så sjuktsvårt språk dethär. kanske jag borde ta alten där.
Han ba: *viskar för sej själv*
Jag ba: mupp
Han ba: va?

romantik på hardecore-hög nivå.

(i takt med myset odlar vi vår surfjärtism, eftersom några ungdomar har haft ljud ute på gatan. jag menar hallå, det är fredag kväll. bara för den sakens skull måste man inte ha ljud.)

Nån har googlat frasen "hur man inreder en buss" å hittat till min blågg. fantastiskt. Dom hittade säkert svar på frågan. tips och idéer typ.


för intresseklubben: jag klarade excelgrejen med nöd och näppe, några tårar och hundrafemtifem svordomar. (och fortfarande hatar jag programmet.)
"hej jag heter excel och är ett skitnördprettoprogram med sjuhundratusen funktioner. om du hittar alla får du inget pris. är du en kool typ är jag inget för dej.")

schyssta pattar

kan nu tydligen köpas på e-bay. Sköna tider. Men obs, det är bara ett använt implantat som nån b-julkkis säljer. Smooth.


Muuten1: Herrens Herde skall flytta in under oss. Vi blir grannar med ärkebiskåppen. Mamma blev givetvis genast superorolig för att vårt dåliga leverne skall få oss inskrivna på svarta listan över trashy people. (hon tror på allvar att det finns en sån lista). Mest tror jag dock att hon oroar sej för sitt eget skinn, att vi drar ner hennes namn in da shitt och att alla får veta att vi är släkt och att hon får skämmas. Själv är jag härdad; är så van över att skämmas över mej själv stup i kvarten så jag tar detta med ro. Om jag gissar rätt, så kanske pappa ringer ett samtal för att prata lite "allvar" med mej den närmaste tiden. Inte för att han själv skulle vara så orolig för att vår trashy lifestyle skulle vara alarmerande, men för att mamma tjatat lite (=mycket) och han inte orkar med det. (Hon har lärt sej att jag inte alltid är en alert student då det gäller att föra visdom från mor till dotter så hon tar till "knepet" "pappa ringer och jag märker inte att det är mammas idé".) Sen sitter mamma bredvid å säger åt honom vad han ska säga. Vid närmare eftertanke är det kanske inte så glamorous med en biskåpp i huset som jag först tänkte mej. (med alla fester och sånt som dom säkert inbjuder alla grannar till.)

muuten2: min telefon e sippad, vilket gör att jag svarar om möjligt ännu mer sällan i telefon än tidigare. bara så ni vet.

sug på den

allt e skit. Framförallt (eller egentligen enbart) för att jag måste göra en grej i Excel idag. Jag hatar excel.

Är gråtfärdig och helt sönder. Jag hatar Excel. Har t.o.m. övervägt att diska och städa bara för att få skjuta upp skiten. Livet känns orättvist, eftersom alla andra får syssla med skojiga saker utom jag, som måste jobba med en excel-grej.
Livet är hårt.

Alla barnen

uppdaterade sina bloggar utom Hanna, för hon hade ett innehållslöst liv.




*dessutom var hon trött och gjorde körarrangemang.

besvikelser

Förra veckan tog saltet i vårt kar slut. Utan att nån varken bett, hotat eller tvingat mej, fyllde jag genom min enorma initiativförmåga karet helt självmant. Såhär i efterhand kan man fråga sej hur lönsamt företaget var, då ingen har uppmärksammat detta faktum. Jag menar, hej hallå, saltkar fyller faktiskt inte sej själv.
och efter uträttat stordåd är det faktiskt lite halvtrist att själv behöva påpeka och uppdaga det.

Igår hälsade en bekant äldre herreman på mej på gatan genom att ta av sej kepsen. Eftersom solen råkade vara bakom ett moln var staden mycket grå och det kändes som om vi skulle ha varit med i en svartvit film från 1900-talets början.

Bakom mej i tåget satt två tjejer som såg ut som 12-åringar och diskuterade vilken färgs underkläder det lönar sej att ha om man vill få en kille i säng. Jag blev nästan upprörd, eftersom det verkade vara en programpunkt på en av tjejernas agenda. Den ena tjejen förklarade dessutom lillgammalt att "sex är ju faktiskt inte längre något som endast hör till de vuxnas rättigheter, även om det kanske var så på 70-talet."
Plötsligt påmindes jag om varför man inte skall tjuvlyssna på folks samtal på tåg.

Uppfostran

Min mor är alltid så orolig över att mitt dåliga beteende och allmänna slarvattityd gentemot viktiga saker i livet skall reflekteras tillbaka till henne och att folk därmed skall tro att hon inte kunnat uppfostra mej. Därför kan denna historia ses som ett exempel på att jag också kan uppföra mej. Åtminstone ibland.

Om, OM jag skulle vara en ouppfostrad och otrevlig typ eller alternativt en bitter tant, så skulle biträdet på Stockmann ha haft en riktig rotimorgon imorse, eftersom det tog 24 minuter i kassan och 4 korrigeringskvitton före jag hade det rätta kvittot i min hand. Det var nog tur för henne att jag är så väluppfostrad, ljuv och förstående, för jag bara log och hörde mej själv säga "jag har nog tid att vänta". Utöver detta blev jag inte ens sur eller på nåt sätt irriterad över att hon inte kunde svenska. Smidig som jag ju är böt jag direkt till finska och sade "det gör ingenting, det går så bra så på finska". Undrar om hon reflekterar över detta ikväll; att hennes morgon kunde ha varit såå annorlunda ifall jag skulle ha varit någon annan, någon otrevlig typ eller alternativt en med kronisk, medfödd surfjärtism. (alternativt en som skulle ha fått en dålig uppfostran hemifrån. det har jag bevisligen inte. jag bara råkar glömma den emellanåt).

Jag åt just en lunch som smakade konstigt och min gradu framskrider inte det minsta. Det är skönt att märka att livet ler.

Som tur är går ångest och andelivets bryderier alltid att dämpa med materialism och utseendemässiga korrigeringar. Därför styr jag nu min käcka kosa först mot frissan och sedan mot en affär, där det finns en väska som väntar på att bli min samt mot postens välkomnande atmosfär, där ett brunt paket har mitt namn. (vem har förresten bestämt att alla postpaket ska va bruna?)

JAG anser

att folk med bloggar borde skriva fler morgoninlägg (alternativt sena kvälls/nattinlägg. det är Lina förresten bra på. hon levererar alltid. ). Jag har nämligen en viss rutin då jag startar dagen; mejlen, fejan, husis, iltalehti, expressen, bloggar. Alltid i samma ordning. Alltid. Och om bloggarna är ouppdaterade sedan igårkväll är det typ jättetrist för mej och min morgonrutin.

Tänkte dela med mej bara så att ni vet hur JAG gör om morgnarna. Antar att det intresserar hejdlöst många.

(för den inre kretsen: ungefär på samma nivå som detdär med matlådan till jobbet, ni vet)

Ibland

funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor. Eller nä, fel: OFTA funderar jag på vad jag ska bli när jag blir stor. Något med resonemanget känns dock fel, för 1) jag är redan något, as in jag har ett yrke (inte så att jag skulle tro att jag är nåt, där kunde man lätt missförstå min formulering. så tokigt det kan bli) och 2) jag är redan stor. (fäcts of today typ)
Miserabla muijan är tillbaka från idet. Knappt hann hon lägga sej tillrätta i en bekväm ställning före det var dags att avsluta vilan.

Mina resonemang med mig själv låter typ såhär:
Jag: Jag har nog världens bästa jobb jag. vilken tur för mej!
Jag: Men egentligen... Nä, jag behöver ett miljöombyte. man ska inte behöva gå till sitt jobb med en klump i magen varje gång.
Jag: Fast, nu är jag nog lite petig. man ska int ge sej bara för att det känns lite trist. då skulle folk byta jobb hela tiden.
Jag: Men jag har känt att jag vill ha ett riktigt jobb ganska länge nu.
Jag: Då kanske det vore dags att testa på nåt annat. bara för en tid.
Jag: Men jag kan inget annat. och jag orkar inte med ännu en utbildning till.
Jag: Och egentligen är det ju nog jätteroligt dethär med körer och så.
Jag: Men varför blev jag inte scenograf? det låter så skoj. Eller journalist.
Jag: Fast jag har ju nog tänkt att jag kunde ha ett lite mera vanligt och regelbundet jobb. Med tider och klara ramar och en början och ett slut som inte hägrar om nåt år. inga processer utan klara, tydliga grejer.
Jag: fast det måste vara kreativt, annars dör min själ.
Jag: men det är ju just det. jag orkar inte kreera hela tiden. jag ska söka jobb i siwakassan.
Jag: Vad klagar jag för? Jag är ju rätt bra på det jag gör.
Jag: men det känns nog som att jag kunde prova nåt annat en tid nu. fast nä, vänta. först nästa år...

Alltså på allvar. jånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjånäjå. Jag tycks tro att jag fortfarande är i tonåren.

Mina cirklar är rubbade och ingenting är som det brukar:

• Det är söndag och jag har studerat. På allvar. Senast jag studerade flitigt en söndag var typ 1995 då jag läste på finskaprov i högstadiet.
• Det är söndag och det kommer inte Amazing race. Istället kommer det helidiotisk misstävling. DET är en sak som definitivt inte hör hemma i år 2009. Vem intresserar sej för traditionella skönhetstävlingar these days?
  
• (en annan sak som inte heller har hängt med att det är 2000-tal är familjerestaurangen Rossos inredning. vinner enkelt tävlingen "fulast i stan".)
• det är söndag och jag hörde mej själv tacka ja till mera jobb. vad har jag för fel?
  

Tragiska muijan från igår har förresten tagit en paus och gått i ide. (tror inte att hon är påväg därifrån under de kommande 25 åren, eftersom jag har bestämt att mitt liv härmed kommer att vara en dans på rosor.)

Livets mysterier 1: varför är det så svårt att sluta äta då man är mätt då det gäller pizza? Jag blir alltid illamående efter en pizza för jag kan inte sluta äta. gäller enbart pizza.

Livets mysterier 2: varför är så att ivern att städa klädskåpet alltid slutar då 2/3 är klart?